Judisk begravning i Stockholm - Är kvinnor "likställda" ?

Tidigare var det enbart män som fick lägga tre skovlar med mull i graven.

Min mor brukade också göra det. Hon gjorde det också vid pappas begravning. När en av de svarta försökte ta skopan från henne sa jag till honom tydligt var jag kommer sparka honom om han inte låter bli. Han såg allvar i mina ögon och var också rädd för sina testiklar.

Efter min mors exempel, även andra kvinnor tog tag i skopan. De svarta ingrepp inte och jag behövde inte sparka någon. Numera låter man i Stockholm även kvinnor säga farväl på detta sätt.

En judisk begravning sker direkt efter döden. I många fall dagen efter. Läser man tidningen på eftermiddagen eller dagen efter så är möjligheten stor att man missar begravningen! En gammal vän(inna) till mig lärde mig nyligen att det är just från den sidan man skall börja läsa tidningen. David stjärnor markerar ofta de judiska urnorna i tidningen men inte alltid. Många (jag och min far) förknippar det med Förintelsen och de band man var tvungen att bära.

Imorgon skall jag till Södra. En av de sista begravningar från den förra generationen, hedra en av de sista som överlevde Förintelsen.

Jag kommer att besöka familjegraven och mina närmaste.

Wisla floden fanns alltid med

"... I love the Vistula in Warsaw and when I am severed from the city, I feel a burning nostalgia.
Warsaw belongs to me and I belong to Warsaw. I'll put it even stronger: I am Warsaw.
We shared the joys and the sorrows; its sunny days were my sunny days, its rain and mud were my rain and mud. I grew up with it. [...]
Warsaw was the place of work; it was the place of rest; it was the place of burial."
Janusz Korczak Memoir, 1942.










Från våra fönster i huset i Warszawa (se fyrkanten)kunde man se en tunn vattenlinje som var Wisla floden, från våra grannar ovan kunde man se nästan hela floden.
Första promenader till Wisla stranden ledde genom Karowagatan. PÅ den tiden stranden var inte "reglerad" och min pappa lärde mig kasta macka (polska "kasta änderna")och förklarade, hur kan en sten studsa på vattnet!
På "vår" sida av floden fanns även en ångbåtsbrygga där ett flertal fartyg för nöjeskryssning stod förankrade bredvid varandra. De vackra hjulångare hade sina paddel-hjul på var sin sida av det breda skrovet. Jag minns att det hände där en olycka, landgången eller liknande brast och flera personer drunknade.
På andra sidan av floden fanns dels min klubb för vattensporter dels min första arbetsplats, en badstrand nedanför stadion. Jag arbetade som badvakt och hade en visselpipa som jag använde flitig. Det var ett krävande jobb då varje dag, nästan varje timme så var det någån som höll på att drunkna.






„…kocham Wisłę warszawską i oderwany od Warszawy odczuwam żrącą tęsknotę.
Warszawa jest moja i ja jestem jej.
Powiem więcej: jestem nią.
Razem z nią cieszyłem się i smuciłem, jej pogoda była moją pogodą, jej deszcze
i błoto moim też.
Z nią razem wzrastałem. […]
Warszawa była terenem czy warsztatem mojej pracy, tu miejsca postoju, tu groby”.

Janusz Korczak Pamiętnik, 1942

Synagoga i Warszawa 1941-2011

Top picture from 2011











Picure in the middle from ghetto time, when the synagogue was part of the Small Ghetto. Jew on picture have white bands with David star.









Picture showing Plac Grzybowski area. Many houses, like my grandparents (orange *) do not exist any more. Synagogue is marked with a blue *.







My mothers oldest sister, Sabina married in 1938 in Nozyk Synagogue at Twarda 6. On the wedding day she left her parents home at Twarda 3, on opposite side of the street in wedding wagon pulld by horses. To make the trip a bit longer , they surrounded Plac Grzybowski several times. There is no wedding picture!

Zalman Nożyk and his wife Ryfka financed that temple. The building was designed by Leandro Marconi, a son of the Italian-born architect Enrico Marconi. The façade is neo-romanticist, with notable neo-Byzantine elements. The building itself is rectangular, with the internal chamber divided into three aisles.

The synagogue was officially opened to the public on May 26, 1902

Ryfkiele almost 8 months

When the pictures change from colour to black and white

Umschlag, Warszawa. First deportations started from Umschlag to Treblinka 1942, 69 years ago. When I was there last week, I felt how my vision in colour, changed to black and white and suddenly the year was 1942....








View of the Umschlagplatz area year 1945. Stawki school/hospital building (Stawki 4-6) on the right and another school building at Stawki 8 where the school year 1939 was supossed to be the first one.... On Stawki street one can see the remnents of the wall surounding the Umschlagplatz. The area with 3 trees, now Monument, was so called selection area (S). Visible on the picture it is the deportation area (D) with numerous railway tracks.




My grandparents Gabriel Rozental and Helena Rozental went here. Janusz Korczak, Stefa Wilczynska and hundreds of children went here. The list of our family that went this way is about 120 persons.


265.000 Warsaw Jews were taken through Umschlagplatz to cattle cars and transported to the Treblinka and murdered in gas chambers.

Ryfkiele och morfar och Dziadek och Наташенька

Tiden går så fort, plötsligt är jag morfar eller "Dziadek". Tänker på min pappa som var Ryfkieles mammas "dziadek". Tänker på hans stora kärlek och hur han kallade henne för sin Aleluja eller Наташенька (Natasjenka).

Gdansk varvet