En riktig snubbelhistoria - Mannen bakom det kända projektet Stolpersteine - Snubbelsten, Gunter Demnig vet ingenting men medan DN och Myndigheten - Forum Levande Historia tycks veta allt vad han har sagt

DN och Forum Levande Historia tycks veta allt vad Gunter Demning har sagt - fast Gunter Demning själv visste inget om det fram tills igår, således inget om de i DN beskrivna förehavanden. Han visste inte ens att han har uttalat sig, fast han nämns 4 gånger i de två korta spalterna. Artikeln skriven av Torbjörn Ivarsson, Dagens Nyheter, den 8 februari 2018. Jag skrev ett brev till honom. Hittills obesvarat.

Artisten bakom projektet Stolpersteine Gunter Demnig vet ingenting men medan DN och Forum Levande Historia tycks veta allt vad han har sagt - fast Gunter Demning visste inget fram tillsigår om de i DN beskrivna förehavanden. Han visste inte ens att han har uttalat sig.

Mannen bakom det kända projektet Stolpersteine, Gunter Demnig vet, trots rubriken i DN, Konstnär tackar ja till att lägga snubbelstenar,  ingenting medan DN och Myndigheten - Forum Levande Historia tycks veta allt vad han har sagt - fast konstnären Gunter Demning visste inget fram tills igår om de i DN beskrivna förehavanden. Han visste inte ens att han har uttalat sig. Därför mitt öppet brev, se nedan:
.
Dear Gunter Demnig,

Mr. X. Xxxxxx contacted You yesterday after I raised the question about two persons that Swedish journalist Ola Larsmo chooses as the representative for Your project in Sweden.

As I admire a lot Your project, I checked earlier the names Mr. Larsmo suggested. None of them fits the criteria of Your project Stolpersteine as none of the named persons was deported from Sweden. One of them in March 1938, yes 1938, did not receive stay and work permit in Sweden. The second one lived for a while in Sweden but was found guilty of spying and moved to Finland. Later he was deported from Helsinki to Talin. It is true that both were murdered during the Holocaust but this is just one of Your criteria for Your project. "The second person" I described got his name inscribed on the monument in Helsinki and stone with his name is planned in this city.
Concerning the first person I just want to add that there were hundreds of persons that were applying of the permit to enter Sweden so if one uses Ola Larsmo criteria there should be hundreds of Stolpersteine in Sweden.
There is also more of the false information in this article as well.
After Your letter from yesterday, it is likely that Swedish Newspaper - Dagens Nyheter and others (ao. Forum Levande Historia) are using You and Your name.

However, the most important and sensitive is that having Stolpersteine in Sweden with these two names they suggested will ruin Your entire project.

In 1993, I started the project called Namnmonumentet which You can see when in Stockholm (2019 according to Dagens Nyheter and also on my blog.
My present work is 1000 monuments (World Wide) dedicated to Janusz Korczak and his work. The art project is run by me and two artists, Justyna Bamba from Stockholm (before Breslau) and Gerrman artist Jörg Haberland from Munchen.

Best regards

Roman Romuald Wasserman Wroblewski

Torbjörn Ivarsson (journalist) som står bakom DNs artikel och rubriken Konstnär tackar ja till att lägga snubbelstenar  har inte svarat på min mail. Jag har ändå fått tag i honom.

Han meddelar följande:

• Han har inte haft kontakt med konstnären.
• Han har inte kollat några uppgifter som framkommer i tidningen.
• All info i tidningen kommer från Ingrid Lomfors.
• Det finns mera i en e-upplaga.
• Mkt bråttom till ett möte....sa den icke undersökande journalisten.

Att läsa vidare: https://kvartal.se/essaer/till-vems-minne

När Prestige vinner över förnuftet och sanningen - Snubbelstenar - Stolpersteinen i Stockholm - Forum för Levande Historia eller Histeria?

Lenins sten i Stockholm får ett sällskap.

Nyhet om snubbelstenar (till minnet av Förintelsen) - de kommer till Stockholm. Detta trots att den kategorin av judar som man vill hedra med dessa stenar (tysk konstverk) skall omfatta fanns inte i Stockholm.

”Inte relevant i Stockholm”, menar kulturförvaltningen i Stockholm  i en stor utredning om idén att införa så kallade snubbelstenar på stadens gator. Helt riktigt!

Det tycks har varit en prestigefråga då Regeringens myndighet (och DN-Kultur) som har lagt hundratusentals kronor för att driva projektet i flera år.

Det handlar ånyo om samma judar som deporterades från Finland och Norge som hade viss, oviss anknytning till Sverige (observera anknytning) och har fått sina stenar i Norge o Finland. En del judar på den tidigare listan har varit anklagade för spioneri för "Tredjemaktens" räkning. Visst kommer man att snubbla på sådana stenar. Det finns redan en snubbelsten till Lenins ära. 

Inga svenska judar eller judar från Sverige har deporterats till Auschwitz eller andra döds- och koncentrationslägren, ett öde som är en gemensam nämnare för så många av norska judar. Det blir ett nytt Levande Historia precis såsom i Sagan om Vita bussar som sattes i trafik för att rädda 1 500 svenska Nazifruar och barn och därefter andra arier (från Norge och Danmark). Till sist när Berlin var omringad så hämtades en del judar till Sverige. Då ville man rädda Sveriges ansikte... I Sverige har man försökt att glömma den delen av historien och för att rädda sitt rykte och sin forna starka koppling till Nazityskland så embalerade man samma händelse med en annan titel - Vita Bussar - Att rädda judar från Nazister. De flesta gick på det och namnen på de som kom med de första 40 busslaster är hemligstämplade och troligen kommer att suddas bort från arkiven.
Sanningen om de Vita bussarna kom fram till bredare kretsar tack vare just Ingrid Lomfors, då historiker. Hon kritiserades för det av flera, bl.a. av före detta fångar/överlevande som hämtades med de sista turerna. Tyvärr, så kunde de överlevande sin egen historia (min erfarenhet också från styrelsen av FFÖ) men inte helheten av Förintelsen eller historien bakom de Vita Bussarna och blev jätte stundom upprörda när de fick läsa sanningen flera år efter räddningsaktionen.

Snubbelstenar - Tre "oriktigheter" (minst) i DN den 8 februari 2018

1. Första personen, Arnold Herrman. Fick inte stanna i Sverige 1938. Det året avslogs det många, många fler ansökningar. År 1938 kunde man dock resa fritt från Tyskland (relativt). Kriget bröt ut i september 1939. Arnold Herrmann ansökte i mars 1938 om uppehållstillstånd hos Socialstyrelsen anger han lärare i religion som yrke och han har en anställning på den judiska internatskolan i Västraby. Om man skall tillämpa principen "de judar som sökte ett uppehållstillstånd i Sverige och nekades och dog/mördades senare, under Förintelsen skall hedras med en snubbelsten" är helt absurd. Antalet sådana är mycket stort och att ihågkomma 1 person från den så stora, homogena gruppen är fel och olyckligt. 

Sverige och Schweiz var de länder som anmodadeTyskland att stämpla ett J i judars pass. Den 5 oktober 1938 beslöt de nazityska myndigheterna att samtliga tyska och österrikiska judars pass skulle stämplas med ett rödfärgat "J".

2. Mycket av ovannstående gäller även för Hans Szybilski. Hans S. anklagades i Sverige för spioneri. Hans S. utvisades dock inte från Sverige men från Finland och har fått ett monument och en snubbelsten där.

3. Myndigheten Levande Historia har inte fått ett ja från Stockholms Stad till att sätta upp snubbelstenar som det hävdas i artikeln, snarare ett nej. Staden sa dock ja till andra former av konst eller liknande för att ihågkomma Förintelsen. Nedan finns länken till protokollet.

Adresser som DN uppger där de ovannämnda bodde i Stockholm tycks dock vara (de enda) riktiga uppgifter

"Levande Historia" sökte hjälp hos Liberalerna i Stadshuset. De skrev en mycket känsloladdat men ej faktaladdad skrivelse, ett ärende som behandlades på kulturnämndens sammanträde 2017-06-13. Nedan länk till protokollsutdraget för ärendet:
https://insynsverige.se/documentHandler.ashx?did=1896474
Nämnden beslutade dock enligt ett eget gemensamt förslag till beslut där man snällt säger Nej till snubbelstenar i Stockholm men säger sig stödja andra förslag som har med Minnet av Förintelsen att göra. Forum för Levande Historia och Dagens Nyheters journalisten Torbjörn Ivarsson, tycks ha det svårt att förstå inehållet i beslutet. 

Beslut - Kulturnämndens sammanträde 2017-06-13Kulturnämnden beslutar enligt förslag från nämnden: 1) att ge kulturförvaltningen i uppdrag att i fortsatt kontakt med Forum för levande historia och andra intressenter arbeta för att på olika sätt uppmärksamma minnet av förintelsens offer, exempelvis genom koncept i enlighet med de tankar som finns bakom snubbelstenarna. Hur och var detta ska utformas är som i andra konstnärliga sammanhang inte en fråga för politiken.

Således så finns det en Ola Larsmo lista över ett antal judar men det finns däremot inga grunder som stöder ideen med införandet av snubbelstenar i Stockholm eller Sverige. 

Dagens Nyheter nämner idag i sin artikel Hans Szybilski som huvudfigur och en av de två kandidater till de första snubbelstenarna. Szybilski deporterades dock från Finland och var en av de åtta judar tvingades ombord den 6 november 1942 på fartyget S/S Hohenhörn i Helsingfors. Szybilskis namn finns på ett monument i parken invid Silja Line terminalen i Helsingfors en en snubbelsten finns nog också placerad i H-fors.

Protokollet fårn Helsingfors Stadsfullmäktige tyder att Staden invänder sig inte mot snubbelstenarna. Länken till protokollet nedan (på svenska och på finska).
https://www.hel.fi/static/public/hela/Kaupunginvaltuusto/Suomi/Paatos/2017/Kanslia_2017-01-18_Kvsto_1_Pk/4DEEF86F-6D3B-C4F4-92DE-59DEC8400002/Den_av_ledamoten_Mika_Ebeling_vackta_motionen_om_h.pdf

Szybilski, läs Szybilskifallet* har undersökts efter andra världskriget av den svenska Sandlerkomissionen men vare sig den rapporten eller de vetenskapliga publikationer som finns att tillgå från Helsingfors Universitet ger en klar bild om honom. Särskilt under hans Sverigetid där han anklagades för spioneri.

Om Regeringen/Myndigheten har ett öveskott av medel eller arbetar enl. principen "öppen räkning" så skall de kanske istället bekosta den komplettering av Namnmonumentet vid Synagogan som är aktuell och där det finns en säker anknytning till Sverige och de familjer/överlevande som kom till Sverige.

Läs även:

http://jimbaotoday.blogspot.se/2017/07/snubbelstenar-med-kors.html

*Att läsa om Szybilskifallet: Den gemensamma kampen, Samarbetet mellan den finska och den svenska säkerhetspolisen åren 1938-1941 av Viktor Rantala (2013), https://helda.helsinki.fi/bitstream/handle/10138/44840/dengemen.pdf?sequence=1

Obcy* - Nieobcy**

Obcy* - Nieobcy**

Na innym forum weszlismy na temat - przeżyc z okresu szkolnego. Jak byliśmy dziecmi w Lodzi i w Warszawie. I nagle "demon antysemityzmu szkolnego" ukazał sie w szacie ustrojonej w przezwiska, kopniaki i kamienie.
Cześc z nas chodziła do żydowskich szkół ale wiekszośc do polskich. 

Rodzice nasi budując PRL mieli swoje kłopoty dnia coddziennego a my swoje, szkolne. Nie skarżylismy się zazwyczaj. Po co martwic rodziców. Czasami wyjaśnialismy siniakim itp., że bilismy się na podwórku. 

Często nie wiedzielismy nawet o co chodzi słysząc Żyd.

W szkołach polskich byliśmy m.in. separowani od reszty jak były lekcje religii. 

Pamietacie?
Czas posumowac nasze szkolne lata zanim będziemy gryzli trawe od dołu.

.
* Obcy to nowolansowane stare określenie

** Nieobcy to książka - „NieObcy”. Tam, m.in. Ryszard Kapuściński, pisze właśnie o inności. On widział trzy możliwości przy spotkaniu z Innym: rozpętaniu wojny, otoczeniu się murem albo dialogiem. Wszystkie te trzy możliwości poznaliśmy na własnej skórze, my i nasi Rodzice.

Korczak i Bullshit - analiza

Czy Korczak znów pomoże Polsce.

Mielismy już "Dwa Powstania Warszawskie" a teraz chyba bedą Dwa Marce. 

Po Pierwszym Marcu, tym 50 lat temu do nawiazania stosunków polsko-izraelskich (nawiazania=zlagodzenia) uzyto Korczaka. Pisalem kiedys o tym na moim blogu pt. 
Używanie dra. Janusza Korczaka w dyplomacji polskiej (i nie tylko) po 1967 roku.
Teraz jest analogiczna sytuacja.

Najpierw się uzywa panstwa Izrael w zamiarach latwych do rozszyfrowania (polityczno-spoleczny ruch i antysemityzm) a potem gdy dawka jest wystarczajaca przechodzi sie do stanu nawiązania nowych stosunków z Izraelem. Zaraza jednak sie rozpowszechnia i zakorzenia.

Spór o prawde, podobny do tego jak to "koniecznie" trzeba dodatkowo okreslic Obozy Smierci to przeciez BULLSHIT.
I Polacy i Zydzi wiedzą co to byly Obozy Smierci i Obozy Koncentracyjne. Poswiecanie godzin, dni, lat na dyskusji czy to byly niemieckie, nazistowskie, polskie czy tez ostatnio zydowskie jest zbedna!

Bullshit w języku angielskim:
Rzeczownik - bzdura, kłamstwo, pieprzenie.
Czasownik - kłamać, wyolbrzymiać coś lub mówić bez sensu, pieprzyć.
Wykrzyknik - bzdura! gówno prawda!

Ulica Złota 8 - dom zwiazany z Januszem Korczakiem i Julianem Tuwimem

Złota 8 to ostatnie mieszkanie Korczaka przed wojną (górne zdjęcie). Po wojnie (1946 r) zostały z domu tylko gruzy.

Złota 8 - Korczak

Złota 8 to ostatnie mieszkanie Korczaka przed wojną.  Zachował się opis mieszkania Korczaka z tego okresu. Zerubawel Gilead podaje: "Do małego domku na ulicy Złotej 8 wchodzi się po drewnianych schodach. Drzwi otwiera, jak zwykle, siostra Doktora (...). W pokoju Korczaka proste biurko, stara sofka z drzewa i szafa pełna książek. Jeden jedyny obraz na ścianie - obraz matki". 

Niemiecki kwestionariusz lekarski Korczaka z 20 września 1940- Jako miejsce zamieszkania podaje Korczak swój prywatny adres - Złota 8 m 4.

Kwestionariusz lekarski Korczaka. W niemieckim kwestionariuszu z 20 września 1940 widnieje jeszcze prywatny adres Korczaka - Złota 8 m 4.  Dwa tygodnie później, w październiku 1940 utworzono, a w listopadzie – zamknięto getto warszawskie. Getto które stało się największym skupiskiem ludności żydowskiej w Europie. Getto w Warszawie zostało utworzone 2 października 1940 zarządzeniem gubernatora dystryktu warszawskiego Ludwiga Fischera, wydanego na podstawie rozporządzenia o ograniczeniach pobytu w Generalnym Gubernatorstwie z 13 września 1940.

Zgodnie z zarządzeniem, w Getcie mieli zamieszkać wszyscy Żydzi mieszkający w Warszawie lub przesiedlający się do niej. Zarządzenie to dotyczyło również Korczaka, wychowawców i dzieci z Domu Sierot przy ul. Krochmalnej 92 którzy byli zmuszeni do przeprowadzki do getta na ul. Chłodną.

Złota 8 - Tuwim
Julian Tuwim mieszkał przed wojna na ul. Mazowieckiej. Miał olbrzymi, unikalny księgozbiór. Niektóre woluminy jego wielkiego Księgozbioru uratowały przypadkowe osoby, część księgozbioru zachowała się w zbiorach aktora, Zbigniewa Sawana. Jeszcze wiele lat po wojnie do poety trafiały książki już dawno uznane przez niego za zaginione. Księgozbiór Tuwima w czasie Powstania Warszawskiego posłużył do… budowy barykady przy ul. Mazowieckiej przy pl. Napoleona. 

Tuwim na początku września 1939 r. zdążył spakować do walizy swoje rękopisy. Waliza została zakopana przez Kazimierza Gacia, woźnego z Wiadomości Literackich przy ulicy Złotej 8, czyli tam gdzie mieszkał Korczak i jego siostra.
Po wojnie, w marcu 1946 r., walizkę na Złotej 8 wykopała Ewa Drozdowska (*). Jednak jej zawartość pokazana poecie prezentowała raczej „sześcienną bryłę prochów (…) beznadziejne zbitki, zlepki, bochenki przemoczonego, zbutwiałego papieru”. Teksty pisane wiecznym piórem rozmyły się i niemal wszystkie całkiem zamazały.

Złota 8 - to drugi dom na wschód od ulicy Marszałkowskiej (<). Teraz tam, tzn gdzie była Złota 8 przechodzi Pasaż Wiecheckiego "Wiecha”. Obecnie stojąc na środku ulicy Złotej, "przed nieistniejacym domem Korczaka" widać w oddali trybunę honorową na Placu Defilad. Zdjecie zrobione w latach 60-tych z PEKINu od strony pl. Defilad- Foto: Bogdan Łopieński .

Zakłamana przeszłość - Zagłada w podręczniku do historii dla szkół ponadgimnazjalnych

Tryczyk w swojej książce Miasta śmierci. Sąsiedzkie pogromy Żydów opisuje 13 miejscowości, gdzie Polacy organizowali pogromy typu "Jedwabne". W wywiadzie dla polskiego Newsweek Tryczyk powiedział:  

Te (13 miejscowości) to tylko wierzchołek góry lodowej.

Urywek Szmalcownicy i Jedwabne.

To tylko jeden kłamliwy urywek z podręcznika: Poznać przeszłość Wiek XX Podręcznik do historii dla szkół ponadgimnazjalnych Zakres podstawowy, NOWA ERA, Jarosław Kłaczkow, Stanisław Roszak

Co do Jedwabnego. Wiadomo że było mnóstwo pogromów w tej okolicy.

Podobnie jak w Jedwabnem Pogrom - trzydniowe mordowanie w Wąsoszu było tematem tabu. Podobnie jak w Jedwabnem w miejscu zbiorowego grobu odsłonięto pomnik napisem o treści: "Tu spoczywają Żydzi zamordowani przez faszystów". Uważano że jest kłamliwy. Bo faszyści to niby tylko Niemcy... Ja uważałem że jest OK. Po prostu polscy faszysci. 

W 1995 roku ten stary pomnik usunięto i zastąpiono nowym, wykonanym w formie macewy gdzie umieszczono napis: 

Tu spoczywają prochy 250 Żydów, 

bestialsko zamordowanych w czerwcu 1941 r. 

Cześć ich pamięci. 

O mordercach już nic!

W Szczuczynie, podobnie jak w Radziłowie, Jedwabnem i Wąsoszu, mordowano Żydów w tym samym okresie. Obecnie dziennikarze używają słowa chuligani, o mordercach, faszystach.
Te najbardziej śmiałe opisy to - Sąsiedzi..., nigdy Polacy lub Polscy sąsiedzi.

"Miasta śmierci", Tryczyka dokumentują pogromy, mordy i gwałty na współmieszkańcach w 1941 roku. Ich ogrom przeraża. Niestety o książce mało się mówi i piszę. Być może dlatego, że autor to nie Żyd lecz Polak i dlatego trudno jest jemu zarzucić "żydowską propagandę"

Mirosław Tryczyk w Miasta śmierci. Sąsiedzkie pogromy Żydów odsłania szczegóły bestialskich mordów dokonywanych na bezbronnych mężczyznach, kobietach i dzieciach. Mordów rozgrywających się w miastach, miasteczkach i wsiach ziemi łomżyńskiej latem 1941 r. 

Większość tekstu stanowią relacje świadków – ocalałych z Zagłady i tych, którzy stanęli po wojnie przed polskimi sądami. Cytowane przez Tryczyka fragmenty zeznań sądowych i świadectw porażają.

Tryczyk opisuje w swojej książce opisuje 13 miejscowości, gdzie Polacy organizowali pogromy typu "Jedwabne".
W wywiadzie dla polskiego Newsweek Tryczyk powiedział:
Te (13 miejscowości) to tylko wierzchołek góry lodowej. Na podstawie zeznań z procesów z lat 1944-1946 prowadzonych w celu osądzenia „zbrodniarzy winnych zabójstw i znęcania się nad ludnością cywilną i jeńcami”, które czytałem przez trzy lata, mogę potwierdzić 128 miejscowości na terenie dzisiejszego Podlasia – zarówno po polskiej, jak i obecnie białoruskiej stronie granicy, w których Polacy, sami lub we współudziale z Niemcami, dokonali pogromów na Żydach.

Kto mordował?
– Trzeba obalić mit, że za mordami stali chłopi, niepiśmienny lud, jakaś tłuszcza. Milicję, która inspirowała i realizowała mordy, tworzyła lokalna prawicowa elita: lekarze, przedsiębiorcy, przedwojenni policjanci. Osoby, które miały w miejscowości szacunek i posłuch. W Rajgrodzie szefem został L., nauczyciel greki, który po kolejnych morderstwach relaksował się albo dyskusjami z proboszczem, albo okładaniem w papier ukochanych książek o historii starożytności. W Brańsku – przedwojenny lider lokalnego PSL, w Szczuczynie – dyrektor szkoły.

Wracajac do podręcznika: Poznać przeszłość Wiek XX o szmalcownikach. Tak, byli szmalcownicy. Tak, szmalcownicy byli skazywani na karę śmierci wg. "Rozkazu Podziemia Polskiego" który ukazał się po likwidacji Getta Warszawskiego w 1943 roku kiedy praktycznie większośc szmalcowników została bezrobotnych. 

Wtedy ich "klienci szmalcowników" w większości byli już uduszeni w komorach gazowych w Treblince.

The Good Doctor of Warsaw av Elisabeth Gifford - Historien bakom boken om dr. Janusz Korczak och mina föräldrar

Liz Gifford och jag (Roman Wroblewski) började skriva boken i slutet av förra milleniet. Liz kom till Stockholm med sin man och vi började då diskutera boken. 
Boken skulle vara om Janusz  Korczak och om min far Misza och min mor Zofia. 
Så startade vi, en rivstart. Egentligen så skrev vi två böcker under den gångna tiden. Den första var "för biografisk" tyckte de engelska utgivarna och så reste Liz till Kina för att hjälpa sina vänner att bygga upp och driva ett barnhem där (I Korczaks anda). 

Elizabeth Gifford skrev således andra böcker under tiden medan Korczak och jag tålmodigt väntade. Plötsligt skrev hon en ny kapitel, på ett annat sätt och skickade till mig. Jag läste det, korrigerade och skrev: Nu har vi den rätta formen, det får bli mer som fiction. Så blev det. Hundratals timmar med Skype och delning av varandras skärmar! Samtidigt ett grävande i ryska, vitryska, ukrainska och polska arkiv och tusental frågor till Korczak, min far och min mor. Drivkraften var, såsom Julia Petrasso skrev "the responsibility we have to carry on their legacy". Min och min sambos (Justyna Bamba) nästa projekt hoppas vi att kunna fortsätta med under det kommande året. Det handlar om Korczak Monumentet - egentligen pluralis för det blir minst 1000 kopior i olika storlekar och i olika material. Se nedan. Innan dess skall vi till London för Justyna Bamba utställning där som är direkt kopplad till boken och en till utställning i London i april då det är 75 år sedan Upproret i Warszawas Getto startade.