Maapilim that married in Sweden before they left Sweden on S/S Ulua - S/S Chaim Arlozorov.

They survived the Holocaust.

They arrived in 1945 on the UNRRA White Boats to Sweden.

They found each other and got married in 1946.

They left Sweden in 1947 on S/S Ulua.

They were in for a few hours in Haifa but were sent to the detention camp in Cyprus.

They came finally to Israel in 1948.

In the first Telegram, Janka and Jakob are applying for permission to be in Stockholm for 5 days in May 1946, to leave their respective camps. At the bottom (enlarged area) there is an explanation for their application:  Wedding preparations. The wedding will take place at the Jewish congregation on May 18, 1946.

The second Telegram is sent to the Swedish camp in Skinnskatteberg, just saying that permission is granted.

The wedding took place at the Jewish congregation in Stockholm, Sweden, on May 18, 1946.

UNRRAs Vita Båtar - White Boats 1945 - Signalmeddelanden juni-juli 1945 ger svaret! - Från Föreningen Förintelsens Minne Forskargrupp.

Den 15 juli 1945 kom den Vita Båten S/S Kastelholm till Stockholm. Det var den tredje och sista seglatsen mellan Lübeck och Stockholm. Varje gång kom drygt 230 f.d. fångar från koncentrationslägret Bergen-Belsen till Stockholm. Den här artikeln skall hedra deras minne. Flertalet av de som kom till Stockholm dog inom timmar eller dagar trots stora insatser från den svenska sjukvården. Över 9 300 människor kom till Sverige med de Vita Båtarna under juni-juli 1945. En stor organisation sattes igång för att möjliggöra en av de största svenska humanitära insatserna i modern tid. S/S Kastelholm sista tur från Lübeck var till Malmö. Båten som avgick den 25 juli 1945 från Lübeck hade många barn och en del vuxna ombord. Förutom de judiska barnen, många av de från Bergen-Belsens Kinderheim, fanns även sk "norska barn" ombord vilket kan man avläsa i de Signalmeddelanden som skickades till Stockholm till Marinchefen.

Det var tidigt, troligen redan i april 1945, innan andra världskriget tog slut, som UNRRA (United Nations Relief and Rehabilitation Administration) tog kontakt med den svenska regeringen, se The Liberated 1945. White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden (2020)*. Därefter den l juni vid en konselj på Stockholms slott "fattade Kungl Maj :t beslut om en omfattande humanitär insats". Under en månad från slutet av juni till slutet av juli skulle 10 000 koncentrationslägerfångar föras sjöledes från Tyskland till Sverige. Direkt efter midsommarafton reste fem svenska fartyg under en tysk minsvepareskort till Lübeck. Ombord fanns förutom besättningsmän även läkare och annan sjukvårdspersonal. Samtidigt reste de första "befriade" från ett sjukhus i närheten av Bergen-Belsen till ett iordningställt sjukhus i Lübeck. Resan företogs med ambulanståg och sköttes av den brittiska armén.

Nästan hela operationens genomförande kan man ta del av genom att studera den omfattande signaltrafiken (Signal-meddelande) mellan de berörda fartygen och Marinstabens operationsavdelnings sjöfartsdetalj, som fungerade som någon typ av sambandscentral och en länk till Civilförsvarsstyrelsen. Civilförsvarsstyrelsen hade huvudansvaret för mottagandet, karantän och vård. För att klara av vården satte man upp ett större antal beredskapssjukhus. Sjukhusen låg huvudsakligen i anslutning till de hamnar som de Vita Båtarna kunde angöra.

Enligt den uppgjorda tidsplanen sammanstrålade de fem deltagande fartygen under 21 och 22 juni på Trelleborgs redd: HMS Prins Carl och S/S Kastelholm från Stockholm, M/S Kronprinsessan Ingrid från Karlskrona, M/S Karskär och Rönnskär från Landskrona. Först ut var Karskär, som lämnade Trelleborg redan den 22 juni med minsvepareskort. De övriga fyra avgick på eftermiddagen den 23 juni, eskorterade av tre minsvepare med besättning från den tyska Kriegsmarinebasen i Kiel. Trelleborgs Tidningen rapporterade om det den 25 juni 1945 med bilder från hamnen och från redden där de tyska minsveparna har ankrat.

I slutet av Vita Båt aktionen så kom fler och fler friska patienter från Bergen-Belsen fö att skickas vidare till Sverige. Den ansvarige för Svenska Transit sjukhuset påpekade de för britterna som ville nog att uppfylla på alla sätt det magiska antalet 10 000 personer som fick komma till Sverige. Detta tycks ha irriterat dr. Hans Arnoldsson till en sådan grad att han åkte till de olika DP-läger i syfte att hitta de som verkligen behövde vård och inte en konvalescens. Många som skickades till Sverige var typiska repatriandi som efter en kortare vistelse skickades vidare till sina länder såsom, Polen Holland och Norge.
Det är helt säkert att Arnoldsson träffade dr. Collis i Bergen-Belsen och noggrant planerade den sista överfarten. Båten S/S Kastelholm gjorde sin näst sista tur den 19 juli. Efter det skulle den återvända till Lübeck och invänta barngrupperna.

S/S Kastelholm, båten från Lübeck till Malmö som avgick den 25 juli 1945 hade många barn och en del vuxna ombord. Förutom de judiska barnen fanns sk "norska barn" ombord.

Enligt den tidigt uppgjorda tidsplanen sammanstrålade de fem deltagande fartygen under 21 och 22 juni på Trelleborgs redd: HMS Prins Carl och S/S Kastelholm kom från Stockholm, M/S Kronprinsessan Ingrid från Karlskrona, M/S Karskär och Rönnskär från Landskrona. Först ut mot Lübeck var Karskär, som lämnade Trelleborg redan den 22 juni med minsvepareskort. De övriga fyra avgick på eftermiddagen den 23 juni, eskorterade av tre minsvepare med besättning från den tyska Kriegsmarinebasen i Kiel. Trelleborgs Tidningen rapporterade om det den 25 juni 1945 med bilder från hamnen och från redden där de tyska minsveparna har ankrat.

För att ta emot patienterna från Bergen-Belsen organiserades ett sjukhus, ett detachement i Liibeck (Swedish transit hospital). Chef för detta var doktor, major - Hans Arnoldsson.

Marinchefen meddelar de fem fartygen,  S/S Kastelholm, HMS Prins Carl , M/S Kronprinsessan Ingrid och M/S Rönnskär att de "Brittiska myndigheter" tillåter användning av av trådlös telegrafi och telefoni under uppdraget, därav alla Signalmeddelanden som publiceras nedan. 

 

Juli var en riktig Dödsmånad för de som kom till Sverige med UNRRAs Vita Båtar år 1945.

 

Juli var en riktig Dödsmånad för de som kom till Sverige med UNRRAs Vita Båtar. I journalen nämns Prins Carl. Det var marinens HMS Prins Carl som deltog i aktionen. Båten var ett Lasarettsfartyg i flottan. Under juni-juli 1945 gjorde den flera resor mellan Lübeck i Tyskland och Kalmar och Norrköping i Sverige där det fanns speciella beredskapssjukhus. Eva Kellerman, 17 år dog i Norrköping bara 7 dagar efter ankomsten.

Książka o Korczaku to spełnienie życzenia mojego Taty sprzed 47 laty.

 Książka o Korczaku to spełnienie życzenia mojego Taty sprzed 47 laty.

 Książka o Korczaku to spełnienie życzenia mojego Taty sprzed 47 laty.

Książka o Korczaku to spełnienie życzenia mojego Taty sprzed 47 laty. Pan Misza (na Ipadzie) jako podpułkownik na skraju Ogrodu Saskiego. Na ramionach syn Roman Wasserman Wroblewski. To miejsce spotkania jego oddziału 17 stycznia 1945 roku. Tego dnia pojechał ze swoim szoferem Felkiem na Krochmalną 92.

Książka o Korczaku to spełnienie życzenia mojego Taty sprzed 47 laty.  Pierwsza szkoła Korczaka na ulicy Freta.

Książka o Korczaku to spełnienie życzenia mojego Taty sprzed 47 laty.  Książka pisana na wyspie Viggsö w Archipelagu sztokholmskim. 

Pierwszy Pamiętnik Janusza Korczaka to Pamiętnik Towarzystwa "Pomoc dla Sierot" w Warszawie za rok 1914.

Mówi się zazwyczaj o Pamiętniku pisanym przez Korczaka w getcie od maja 1942 do 4 sierpnia 1942 roku, czyli do ostatniego dnia przed deportacja 5 sierpnia 1942 roku.

Pierwszy Pamiętnik Janusza Korczaka to jednak Pamiętnik Towarzystwa "Pomoc dla Sierot" w Warszawie za rok 1914. w następnych latach Pamiętnik zmienił tytuł na Sprawozdanie Towarzystwa "Pomoc dla Sierot".

Zachowały się trzy Sprawozdania Towarzystwa "Pomoc dla Sierot" z 1914, 1926 i 1930 roku.

Zachowały się trzy Sprawozdania Towarzystwa "Pomoc dla Sierot" z 1914, 1926 i 1930 roku.

Pierwsza strona ocalałego maszynopisu Pamiętnika Janusza Korczaka. Cienki papier zwany przebitkowym.

Tvillingar som blev tillsagda att undvika Mengele och inte vara nära varandra i Auschwitz - De kom med UNRRAs Vita Båt M/S Kronprinsessan Ingrid till Göteborg.

 Det är känt att dr. Mengele sökte tvillingar till sina experiment

"In Gbg och Ut Tbg" - 18 juli 1945 och 24 januari 1947 - UNRRAs Vita Båtar - Judiska Repatriandi till Eretz Israel - Unrra in och S/S Ulua ut.

Repatriandi termen beskriver flyktingar som antogs inom kort kunna återvända till sina hemländer. På tidigt stadium, innan Andra världskriget var slut diskuterade de allierad och inom UNRRA vad man skall göra med de judiska överlevande.

De flesta överlevande som kom till Sverige vid andra världskrigets slut (april-juli 1945) ville inte bli betraktade som repatriandi, dvs skickas till sina hemländer. De betraktade Israel som sitt hemland. Så skulle de repatrieras så skulle det ske till Eretz Israel, dåvarande brittiska Mandated Palestina.

Igår arbetade jag vid Riksarkivet, det var 30°C ute och 25°C inne. Trots hettan i Forskarsalen la jag märke till ett antal dokument som beskriver i ett litet antal meningar Förintelsen och tiden efter det i Sverige.

Dawid Blumsztajn 12 (ev. 11) år gammal när kriget bröt ut skriver "Återvänder inte till Polen för där har jag ingen". En ren översättning av det är att hela familjen har mördats där under Förintelsen. Blumsztajn skrev som sin adress Utlänningsläger P. K. Vidare står det tillskrivet av den svenska myndigheten "Godkännes ej, ut 3 mån f-o".

Brajtbart Moritz, 13 år när kriget började. Enligt den lila gula lappen kom han till Gbg (Göteborg) den 18 juli 1945 och utr (utresa) genom Tbg (Trelleborg) den 24 januari med S/S Ulua.

Fyra akter, fyra judiska öden. Barn till de som bor nu i Israel och har själva barn som ville höra sina mor- och farföräldrars historia innan de kom till Israel. Alla de lämnade Sverige ombord på S/S Ulua, 500 kvinnor och 150 män - enligt mig "Repatriandi till Israel".

Två av de svenska båtarna som användes i UNRRAs aktion Vita Båtar använde därefter att föra polska repatriandi, de kristna polacker och några polska judar till Polen. Även tyska soldater fördes med de båtarna till Tyskland.

Ediths dokument från den rumänska konsulatet i Sverige gällde bara till 31 december 1946
.

Dawid Blumsztajn 12 år gammal när kriget bröt ut skriver"Återvänder inte till Polen för där har jag ingen". En ren översättning av det är att hela familjen har mördats där under Förintelsen. Vidare stå det tillskrivet av den svenska myndigheten "Godkännes ej, ut 3 mån f-o".

Brajtbart Moritz, 13 år när kriget började. Enligt den lila gula lappen kom han till Gbg (Göteborg) den 18 juli 1945 och utr (utresa) genom Tbg (Trelleborg) den 24 januari med S/S Ulua.

Fyra akter, fyra judiska öden. Barn till de bor i Israel och har själva barn som ville höra sina mor- och farföräldrars historia innan de kom till Israel.

Den 24 januari 1947, strax före Shabbaten utbröt en hora.ans på S/S Uluas akterdäck.

Sedermera har regeringen efter förhandlingar med representanter för
UNRRA medgivit, att här i landet får omhändertagas ytterligare 10 000 personer,
vilka under kriget tvångsförflyttats till Tyskland. Av dessa beräknas
ungefär hälften vara sjuka under det att de återstående i allmänhet äro att
betrakta som konvalescenter.

Tillgängliga förläggningslokaler förslå icke för inkvartering av ett så stort
antal, utan det har visat sig nödvändigt att härför utnyttja även vissa skolor
och andra allmänna byggnader. Framför allt ha provisoriska sjukhus måst
anordnas i åtskilliga skollokaler.

Det är uppenbart, att i de fall, då skolor sålunda tagas i anspråk, vissa olägenheter
och svårigheter för undervisningen måste uppkomma. Ett bispringande
av de olyckliga människor, det här är fråga örn, har emellertid ansetts
vara en humanitär uppgift av sådan vikt, att undervisningens intresse, då så
ansetts oundgängligen nödvändigt, fått stå tillbaka.

Emellertid ha inom socialdepartementet redan vidtagits eller äro under övervägande
vissa åtgärder i syfte att skapa förutsättningar för ett snabbt återställande
av ianspråktagna skolor och andra allmänna byggnader. Sålunda
har jag enligt bemyndigande av Kungl. Maj :t tillkallat vissa sakkunniga för
att med norska myndigheter upptaga förhandlingar angående överlåtelse till
den svenska staten av ett antal norska polisutbildningsläger. Genom medicinalstyrelsens
försorg pågå vidare vissa undersökningar rörande möjligheterna
att uppföra särskilda sjukhusbyggnader i anslutning till sanatorierna för vård
av dem som lida av tuberkulos.

Andra kammarens protokoll 1945. Nr 82. 1 - 28 juni 1945 - då alla Vita Båtar låg i hamnen i Lübeck eller var på väg därifrån med över tusen personer ombord, sammanlagt.