Bielańska nr 18 czyli dom w którym w 1878 roku urodził Henryk Goldszmit - Janusz Korczak.

Bielańska nr 18 (22), drugi od lewej to dom w którym w 1878 roku urodził Henryk Goldszmit (ew. nowy dom w miejscu poprzedniego domu).

Zdjęcie z okresu Getta Warszawskiego. Skrzyżowanie ulicy Bielańskiej z Długą. Od prawej ulica Bielańska nr 18, nr 20 i nr 22. Trzypiętrowa kamienica (nr 22) druga na prawo od ulicy Długiej stoi dokładnie na miejscu gdzie poprzednio była Bielańska nr 18 czyli dom w którym w 1878 roku urodził Henryk Goldszmit - Janusz Korczak.

Zdjęcie powojenne. Al. Karola Świerczewskiego w Warszawie – obecnie aleja "Solidarności" lub Trasa W–Z.  Budynek po prawej stoi na ulicy Bielańskiej 18. Obecny, nowy budynek z adresem Bielańska 18 stoi na działce, gdzie poprzednio stało kilka budynków obok siebie, aż do ulicy Długiej. Bielańska 18 to miejsce, gdzie urodził się Henryk Goldszmit w 1878 roku.

Wycinek z starej mapy z 1878 roku, gdzie zaznaczone są tory tramwajów konnych. Żółta kropka po lewej pokazuje miejsce urodzenia Henryka Goldszmita przy ulicy Bielańskiej 18. Dwie linie tramwajowe idące na północ i na zachód zaczynają się od Pl.Teatralnego. Plan'' g. Varšavy : s'' oboznačeniem'' sĕti konno-želĕznych'' dorog'' 1879 = Plan m. Warszawy: z oznaczeniem sieci kolei konnej.

Botbart stadium?

ecka efter vecka så undrar jag om det är ett botbart stadium.

 Vecka efter vecka så undrar jag om det är ett botbart stadium.

 Vecka efter vecka så undrar jag om det är ett botbart stadium.

Denmark, Korsör ferry - Fake White buses waiting for people transported from concentration camps - Who ordered Fake White Buses?

During the last transports from Padborg to Malmö, both Scandinavian and non-Scandinavian former concentration camp prisoners arrived on the same ferry to Korsör and later to Malmö. "White buses" parked along the ferry were not the real White buses, just newly prepared in Sweden, false White buses.

The ferry location is in Korsör, Denmark. Looking at this photograph, I found that there was something that was not right. Looking closer, I recognized that the "White buses" parked along the ferry were not the real White buses, just newly prepared in Sweden, false White buses. They were clean and nice, shiny white, and lacked roof rails. They did not match the military White buses from Hässelholm that carried out the mission for the Red Cross on the continent. However, they matched buses from local bus depots in Gothenburg and Malmö. Who are the local White buses picking up here? They are probably Danes from the Danish internment camp in Fröslev, which in April had about 5,500 people. When the camp was dissolved, most of them passed through the Danish Red Cross station in Padborg. Did the Swedish Red Cross count the Danes interned in Fröslev as "rescued" from German concentration camps? Most likely, among those arriving by ferry from Nyborg were also former prisoners from the camps in Nazi Germany and the large group of German Swedes who arrived daily in large and small groups to Padborg. Germans (German-Swedes) arrived in Padborg in the real White buses and in private cars. During the last transports from Padborg to Malmö, both Scandinavian and non-Scandinavian former concentration camp prisoners arrived on the same ferry to Korsör and later to Malmö on April 28, 1945.

Swedish historians should investigate who ordered the action of Fake White Buses.

De Hvide Busser - De danska Vita Bussar.

På bilden förare från DSB och frivilliga från den danska Statens Civile Luftværn.

Att hinna bli berömd innan Andra Världskriget tar slut - Röda Armén och Vita bussar - Georgij Zhukov, Ivan Konev och Folke Bernadotte.

Saluterar vid paraden i Oslo den 17 maj 1945 (Norges nationaldag) Folke Bernadotte (i rock) tillsammans med kronprins Olav. Lite svårt för mig att förstå vad Bernadotte gör där. Han har inte varit den som befriade Norge och hans land, Sverige gav inte asyl till kungafamiljen då Norge ockuperades av Nazityskland. Skumt. Saluting on parade in Oslo on May 17, 1945 (Norways national day) Folke Bernadotte (in coat) together with Crown Prince Olav.

SS och Gestapo. Här Reinhard Heydrich på Ekebergs kyrkogård för tyska soldater i Oslo under sitt besök i Norge 3-6 september 1941. Heydrich går framför med SS-brigadeführer Heinrich Müller (chef för Gestapo) till höger om honom och SS-Oberführer Heinrich Fehlis (ledare för SD och Sipo i Norge) till vänster om honom. SS-Sturmbannführer Walter Schellenberg är andre mannen från vänster på bilden.

Slutet av Andra världskriget i Europa var kaotiskt. Alla ville uträtta något i sista stund. De allierade ville nå Berlin så fort som möjligt och få slut på kriget. Nazisterna ville träffa olika typer av uppgörelsen med de västallierade och helst inte falla i Röda arméns händer.  På samma sätt ville också svenskarna göra något. Det viktigaste var nog att tvätta bort stämpeln som allierad med Nazityskland.

Zjukov och Konev

Stalin ville till varje pris att Röda armén skulle hinna inta Berlin före den 1 maj 1945 vilket troligen var skälet till Stalins tysta tävling, nämligen, vilken av Röda arméns styrkor erövrar Berlin först. Huvudtävlande var två kända ryska befälhavare, Georgij Zjukov respektive Ivan Konev.

Att inta Berlin skulle ryssar få äran att göra enligt det avtal som träffades i Jalta i februari 1945, I Jalta, på Krimhalvön möttes ledarna för Sovjetunionen, Storbritannien och USA. I det läget var ledarna Stalin, Churchill och Roosevelt helt övertygade om att Tyskland var på väg att besegras.

Tidigt i april forcerade Konevs trupper, tillsammans med Första vitryska fronten under hans rival, marskalk Zjukov, Oderlinjen och snabbt avancerade mot Berlin. Konevs styrkor gick först in i den omringade staden (21 april 1945). Trots det så Stalin gav Zjukov äran att inta Berlin och hissa den sovjetiska flaggan över riksdagen. Konev armé beordrades istället att dra sig sydväst, där hans styrkor förenades med delar av USA:s armé vid Torgau vid Elbe floden (25 april 1945). Jag skrev de officiella datum 21 och 25 april 1945 föra att återkoppla till Vita bussar och Folke Bernadotte. Man bör kanske påminna att redan i februari 1945 var ryska trupper mycket nära Berlin vilket resulterade i flera tidningsartiklar om de stackars instängda svenskar och tysk-svenskar. Naturligtvis ville alla tyskar, inte bara nazister fly!

Bernadotte

Bernadottes del i tävlingen var viktigt. För honom själv och även för Sverige. För egen del så skriver han på boken Slutet, Mina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och deras politiska följder. Den skall ut genast, helst i början av juni 1945. Orsaken att det är bråttom är naturligtvis att han skulle vara först för att hans story skulle vara den tongivande för andra.

Den 17 maj 1945 befinner sig Bernadotte i Oslo. Hur han hamnar bredvid kronprinsen Olov som hann komma från England är inte riktigt känt. Man vet bara att Bernadotte flög från Sverige, mest troligt med ett Röda Korset flygplan. 17 maj är den norska nationaldagen och här poserar Bernadotte som "Norges befriare"? Ingen vet då att Bernadotte har nyss gett fristad åt Krigsförbrytare nr. 3 och SS-brigadeführer Schellenberg (rubrik i Expressen). Skulle de framför honom paraderade norrmän fått veta att han nyss gav hemma i Stockholm fristad åt en SS-general så skulle nog ruttna ägg falla över honom. At han medverkade i en evakueringsaktion 1945, Vita bussarna, skulle glömmas fort.

Bernadotte behövde SS-brigadeführer Schellenberg för att någon skulle bekräfta hans story, "gärningar". Därför gör han av SS-mannen Schellenberg "den goda Nazisten". Hela 12 sidor i Bernadottes bok upptas av Nazisten Schellenbergs tveksamma redogörelse, vilken, naturligtvis passar exakt till de av Bernadottes tidigare beskrivna fakta, egentligen tolkningar. Här blir SS-män Himmler och Schellenberg framställda nästan som antinazister med ny politik för den nya Europa, en klar motståndskraft mot Hitler som de var trogna tills de sista veckorna av kriget. För de 12 sidor av liknande berättelser fick SS-brigadeführer Schellenberg en kostym, ny skjorta och slips från Svenska UD som förmodligen (själv är jag säker på det) räddade SS-mannen Schellenberg från en stramare slips som tilldelades hans andra kumpaner i Nürnburg. Där avrättades följande nazistiska bödlarna: Joachim von Ribbentrop, Wilhelm Keitel, Ernst Kaltenbrunner, Alfred Rosenberg, Hans Frank, Wilhelm Frick, Julius Streicher, Fritz Sauckel, Alfred Jodl och Arthur Seyss-Inquart. På inget sätt avvek Schellenberg och Himmler från den gruppen.

Det var Himmler som vid Operationen Barbarossa bildade Einsatzgruppen som svarade för Holocaust by bullets med bl.a. skjutning av 33 000 judar vid Babij Jar*. Det var Himmler som gav order om uppförandet av utrotningsläger och administrerade Himmler massmordet på ungefär sex miljoner judar. Det var Himmler som var utsedd som Himmlers efterträdare. Därför är Bernadottes/Schellenbergs skildring nedan i det närmaste grotesk.

Bernadotte behövde Schellenberg för att någon skulle bekräfta hans "gärningar". Därför gör han av SS-mannen Schellenberg "den goda Nazisten". Hela 12 sidor i Bernadottes bok upptas av Nazisten Schellenbergs redogörelse vilken, naturligtvis passar exakt till det av Bernadottes tidigare beskrivna. Här blir SS-män Himmler och Schellenberg framställda nästan som antinazister med ny politik för den nya Europa, en klar motståndskraft mot Hitler. För de 12 sidor av liknande berättelser fick en kostym, ny skjorta och slips från Svenska UD som förmodligen (själv är jag säker på det) räddade SS-mannen Schellenberg från en stramare slips som tilldelades hans andra kumpaner i Nürnburg. Där avrättades följande nazistiska bödlarna: Joachim von Ribbentrop, Wilhelm Keitel, Ernst Kaltenbrunner, Alfred Rosenberg, Hans Frank, Wilhelm Frick, Julius Streicher, Fritz Sauckel, Alfred Jodl och Arthur Seyss-Inquart. På inget sätt avvek Schellenberg och Himmler från den gruppen.

Ja, hur gick det för Schellenberg egentligen? Han ställdes inför rätta i Nürnbergprocessen, och fälldes på två åtalspunkter, dels sitt medlemskap i en illegal organisation SS, vilket han anslöt sig till mycket tidigt på 30-talet, dels så han hörde han till de högst ansvariga för att ett hundratal medlemmar av Röda kapellet som var en antinazistisk motståndsorganisation, avrättades. Schellenberg dömdes sina ”krigsförbrytelser”, tack vare Bernadotte, enbart till sex års fängelse, ingen dödsdom eller livstid som hans "kolleger" fick. Han frigavs av hälsoskäl redan 1950.

Det är en mycket speciellt version av händelser som skulle leda till att Schellenberg med sina SS-kumpaner kom till Sverige - SS-brigadeführer blir i boken "envoyé Schellenberg". Flera gånger i sin text beskriver han sitt motstånd mot det nazityska politiken och på slutet även om planer att döda Hitler. I Bernadottes bok Slutet kan man läsa följande:

Kort efter det ridån gått ned för det europeiska

krigets skådespel, hade jag ett längre samtal

med envoyén Schellenberg, som — såsom förut

berättats — kom till Stockholm för att

arrangera kapitulationen av de tyska trupperna i Norge

och som fortfarande befann sig i den svenska

huvudstaden. På grund av mina tidigare

förbindelser med Schellenberg var det för mig

nödvändigt att med honom ha en slutkonferens.

Schellenberg hade genom sin mot den officiella

kursen fronderande inställning sett sig föranlåten att

stödja mina planer i Röda korsets tjänst. Och det

kan sägas, att det sätt, varpå han i själva

slutakten använde sitt inflytande, i icke ringa mån

bidragit till att förhindra, att Danmark och Norge....

Ingen i Sverige har beskrivit (utom små tidningsnotiser) hur nazisten Schellenberg kom till Sverige. Han kom inte ensam. Minst 5-6 av Schellenbergs SS-kumpaner var med på resan och bodde tillsammans med honom på Bernadottes gård - Dragongården på Gärdet.

Det speciella med Schellenberg är att DN och Expressen har samma dag skrivit om honom på helt olika sätt. Expressen som Krigsförbrytare nr. 3 och SS-brigadeführer medan Dagens Nyheter titulerar honom som Herre och Envoyé. Det var den 15 juni 1945, dvs samma dag som Bernadottes bok Slutet, Mina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och deras politiska följder kom ut. Ingen av tidningarna publicerar dock Schellenbergs foto i SS-uniform med dödskalle på mössan. Läs mera om det här.

Bernadotte behövde Schellenberg för att någon skulle bekräfta hans "gärningar". Därför gör han av SS-mannen Schellenberg "den goda Nazisten". Hela 12 sidor i Bernadottes bok upptas av Nazisten Schellenbergs redogörelse vilken, naturligtvis passar exakt till det av Bernadottes tidigare beskrivna.

Konev armé var först och gick in i Berlin den 21 april. Av Stalin, beordrades de dock att dra sig sydväst. Zjukov fortsatte med Berlinoffensiven. Fyra dagar senare Konevs styrkor förenades med delar av USA:s armé vid Torgau vid Elbe floden (25 april 1945).

"Rädda judarna"

Man uppger i många källor att Sverige genom sina insatser i krigets slutskede Bernadotte och Sverige "räddade judarna". Det viktiga är dock det som alla glömmer att på våren 1945 hade nazisterna ingen kapacitet för några massavrättningar inom den eftersträvade slutlösningen av judefrågan. Resurserna, dödsfabrikerna, de sex utrotningslägren har redan intagits av Röda arméns styrkor. De arbetsföra fångarna transporterades däremot från lägren i öster vidare till andra läger i Tyskland. Samtidigt så ville man sudda bort spår av Förintelsen. Nazisterna, var i krigets slutskede, rätt så upptagna av de ovannämnda förehavanden och naturligtvis att rädda skin på sig själva.

Tvätta bort stämpeln som allierad med Nazityskland
Svenskarna ville tvätta bort stämpeln som allierad med Nazityskland. Så uppfattades det "neutrala" Sverige av USA och Storbritannien. Det handlade inte enbart om permittenttrafiken av tyska soldater till och från Norge eller svensk malm- och kullagerexport. Sverige har uppfattats sedan 30-talet som "tyskvänlig" för att inte använda andra ord. Det är möjligt att just det resulterade i den svenska aktionen att försöka befria skandinaver ur de tyska koncentrationsläger. En förflyttningsaktion tyckte man var ett bättre alternativ än "Stay put"* således vänta med det tills det förestående krigslutet. Både en förflyttningsaktion som fick heta en räddningsaktion av ett antal fångar från lägren och Stay put principen innebar risker. Naturligtvis, fångarna som slapp 1-4 extra veckor i koncentrationsläger och kom med Vita bussar till Dannmark och därefter till Sverige och togs hand av Röda korset blev evigt tacksamma för det. Inte lika tacksamma var de som stannade i lägren eller de som dog när Vita bussar kördes helt i SS-regi. De som sårades och dog under transporterna från lägren på väg till Sverige hade nog inte heller samma tankar om Bernadottes/Röda korsets aktion, eskapad.

Intressemärket Goda gärningar
De kaotiska förflyttningarna av koncentrationsfångarna i det absoluta slutskedet av Andra världskriget och Vita bussar aktion påminner mig numera starkt om en bild i en tidning jag såg för en tid sedan. Bilden föreställer scouter som hjälper en blind dam att korsa gatan. De gör det ett antal gånger trots att den blinde inte vill det. Scouterna gör det ändå, allt för att få intressemärket Goda gärningar. En God gärning märke var det precis det som Sverige behövde i det nya Europa. De Vita bussarna har fått en stor historisk betydelse och har skildras på många olika sätt. Det skapas och har skapats många tolkningar. Från svensk sida ville man gärna ha det tolkat (och lyckades rätt så bra med det) att svenskarna hade enbart en uppgift - Att rädda liv. Att ge lägerfångarna en möjlighet till en ny chans i livet. Att Vita bussarna var en svensk hjälteinsats. Nog var det en hjälteinsats och inget annat av de frivilliga som deltog i aktionen!

* Enligt Einsatzgruppens egen rapport sköts 33 771 judar i Babij Jar den 29–30 september 1941. En stor del av dem var kvinnor, barn och äldre. I insatsgruppens rapport noterades också att ”på grund av utomordentligt skicklig organisering” hade judarna inte förstått vad som skulle hända förrän i sista stund och att aktionen hade genomförts ”utan några incidenter”.

White buses in Lübeck - First and the last transports - Who came first to Sweden? - Embarrassing truth!

Lübeck, April 1945 - the category "German prisoners from the concentration camps".

Lübeck, April 1945 - the category "German Swedes". These people had German citizenship but could demonstrate a connection to Sweden. Several women on the photos were married to prominant Nazis.

These two photos above were taken in the same place: the city of Lubeck in Nazi Germany during April 1945. In the background are vehicles belonging to the White bus expedition. In the foreground are those that will be transported to Sweden. Their attire and facial expressions are disturbingly different.

The bottom photo is from the category German Swedes. These people had German citizenship but could demonstrate a connection to Sweden.
To travel, it was enough for them to be married to German women who were born in Sweden or had Swedish citizenship. That group came with expensive convertible cars and had the latest Berlin fashion clothes. Two Danish White buses are seen in the background (one of them is unpainted). According to the witness, when passing the German-Danish border, they sang Deutschland, Deutschland über alles, Über alles in der Welt (Germany, Germany above all, above everything in the world).

The top photo is from the category of German prisoners from the concentration camps. On the right side of the photo, on the same spot where the expensive convertible car was parked in the bottom photograph, there is one of the cars from the White bus mission. Two trucks that were transporting prisoners are also seen. The group of prisoners has typical coats for prisoners at the end of WWII. As there was no production of new prison clothes with typical stripes, the Ravensbrück women got the coats, marked on the back with oil paint with a huge white cross. The crosses would impede escape. 

When the White bus mission arrived at Ravensbrüvk in April 1945.

*Ravensbrück was the main concentration camp for female prisoners.

Actually only 302 non-Scandinavians were rescued in the "White Buses mission".

Actually, only 302 non-Scandinavians were rescued in the "White Buses mission".

There is an enormous deflation in the figures for the number of transported non-Scandinavians (marked in blue) by White buses, "rescue operations" have been subjected to. The same applies to the total number "transported by White buses to Sweden". Förluster in the table above means Losses. The total number of people who were transported by the White buses and lost their lives was 2,453. As the total number of non-Scandinavians that were brought to Sweden was 2,755, the net number of non-Scandinavians who were "rescued" is only 302 people. The deduction applies to the French, Polish, and other prisoners of war who the White buses under SS auspices transported from Neuengamme to make room for Scandinavians. Several of the prisoners mentioned were sick and in such poor condition that they died during the journey, and the rest died in the camps where they were transported. All of them would probably have survived if they had stayed in Neuengamme. The stay put option was perhaps more merciful. + Red crosses in the table indicate that there were probably more people in the category than officially stated by the Swedish Red Cross.

White buses under SS auspices transported out from Neuengamme prisoners that do not fit for work, sickly, and dying. That, to give space for the Scandinavian prisoners.

The Swedish Holocaust Museum would like to call the White Bus operation a rescue operation, with very vague explanations as to why they broke the Red Cross' own rules from the start to take care of the sickest and most needy first. It is known that German-Swedes, and many Nazis, were among the first to use the White Buses to escape justice. There is an enormous deflation that the figures for the number of non-Scandinavians transported (marked in blue) in the "White Buses rescue operation" have been subjected to. The net number of non-Scandinavians who were "rescued" is only 302 people. The deduction applies to the 2,000 French, Belgian, Dutch, Russian, and Polish prisoners and other prisoners of war that the White Buses under the SS auspices transported from Neuengamme* to make room for Scandinavians. Most of the White Bus transports of prisoners for the SS took place between March 27 and 29. Transports went from Neuengamme to subcamps in Hannover and Salzgitter and to Bergen-Belsen. Most of these POWs were very ill, as the "Schonungsblock" in Neuengamme concentration camp was a group of barracks for prisoners not fit for work, sickly, and dying prisoners. Several of the prisoners died during the White Bus transports, and the rest died in the camps where they were transported. All of them would probably have survived if they had stayed in Neuengamme. The "Stay put" option was perhaps the most merciful, and probably more of the POWs would survive.

The Swedish sub-lieutenant Åke Svenson, taking part in the White bus mission, wrote the following in his book:

We could now see how the Germans treated their prisoners in general, French, Belgians, Dutch, Poles, and Russians. It was terrible. This time, the Germans had to allow us into the camp as most of the passengers could not walk the minor distance from the barracks to the road. From these barracks, a group of creatures were forced, that hardly anymore seemed to be human beings.

The last White bus transport for the SS started on April 13, with 423 French prisoners. The prisoners were taken to Theresienstadt concentration camp (ghetto), wherefrom the White buses picked up 400 Danish citizens (actually Jews).