Min Pappa kände aldrig ett penningbehov. Hans motto var Pengar bringar inte lyckan men stärker ens självkänsla (Pieniądze szczęścia nie dają ale wzmacniają samopoczucie).
Till skillnad från mina bröder var han aldrig girig. Vilken tur, tänker jag idag, på hans dödsdag, att han inte fick uppleva sina söners grymma girighet som gör de till så Judaslika. Utom på några punkter. Judas förstod till sist att han förrådde sin mästare och ville ge tillbaka pengarna. Han skämdes också för sin gärning!
Mina bröder har fortsättningsvis vare sig förstått sitt handlande, att de i sin penninglystnad har förrått vår far som var i så många år deras Mästare. Inte heller har de trots alla tidigare offentliga deklarationer gett tillbaka de pengar som tillhör min fars dotter, tillika min syster. De skäms inte heller! Skönt att min far vet inget om det!
