HÄLARKEDJANS ANDRA LÄNK: DEKONSTRUKTION AV KATHERINE HAUPTMANS MAKABRA SVAR TILL URKUNDEN.

MATERIALISERINGEN AV ETT LIVSVERK – SÅ SOM DET MODELLERADES 2018 - Bilden visar de tre materiella urkunderna för Solnaprojektet, fotograferade i Roman Wróblewskis hem i oktober 2018. Detta fotografi är den definitiva källkritiska fällan som blottlägger den totala stölden och institutionaliseringen av plagiatet inom projektet ”Förlorade röster”:Den 20-sidiga forskningsskriften (I förgrunden): Det tryckta manuskriptet med titeln ”Förintelsens minne i Stockholm – En svenskjudisk historia. Gravar av kvinnor från Bergen-Belsen. Förslag till ett Monument, upprustning och synliggörande”. Denna text, som formulerades och trycktes under hösten 2018 för att förevisas för Stockholms stads högsta representanter i Stadshuset, innehåller hela det källforskade materialet, L-numren och undervisningskonceptet. Den arkitektoniska 3D-modellen över kvarter J vid Norra judiska begravningsplatsen: Den handbyggda, storskaliga modellen som skapades under oktober 2018 för att förevisas för stadsantikvarien och borgarrådet. Modellen visar den exakta topografiska placeringen av de sex didaktiska minnesstenarna som bär namnen på utrotningslägren, samt den strategiska flytten av Hedmans skulptur, vilken stod på ett djupt diskutabelt och vanvördigt sätt i sammanhanget. Judiska församlingen har i efterhand flyttat Hedmans skulptur exakt enligt dessa planer och samtliga gravhällar blev uppgrävda av FFM exakt enligt denna modell – ett materiellt bevis på att JF stal din design samtidigt som de skändade det fysiska monumentet ”6 stenar – 6 miljoner”. Riksarkivets blyertspenna (till höger): En officiell blyertspenna från Riksarkivet i Marieberg, placerad bredvid manuskriptet. Den utgör den symboliska och materiella bekräftelsen på de tusentals timmar av mödosamt källforskningsarbete som RW lade ner i de statliga arkiven för att ta fram sjukjournalerna, transitlistorna och namnen på de begravda kvinnorna – åratal innan Daniel Leviathan dök upp vid arkivets bord 1 i april 2020.

HÄLARKEDJANS ANDRA LÄNK: DEKONSTRUKTION AV KATHERINE HAUPTMANS MAKABRA SVAR TILL URKUNDEN

Roman Romuald Wasserman Wróblewski

När museichefen för det statliga Sveriges museum om Förintelsen, fil.Dr Katherine Hauptman, den 26 september 2023, skickade sitt officiella svar till mig. Då levererade hon ett dokument som i framtiden kommer att stå som ett prestigefullt och forskningsmoraliskt monument över institutionell feghet. Med en iskall, byråkratisk ton försöker hon ”tvätta” Judiska församlingens (JF) och Daniel Leviathans källstöld genom att reducera min livslång vetenskaplig och personlig insats till en simpel, lokal ”konflikt” som museet inte har att göra med.

När man läser Hauptmans svar med källkritiska ögon, faller hennes argumentation sönder i fyra makabra och ihåliga punkter:

1. Den absurda lögnen om ”olika projekt”

Hauptman avslutar sitt brev med den hårresande slutsatsen: ”...vi arbetar mot samma mål, men vi har gjort det i olika projekt.”

• Sanningen: Detta är en empirisk och logisk omöjlighet. Daniel Leviathan startade inget eget, självständigt projekt under 2020. Det existerar inga unika källor, inga dolda gravplatser och inga alternativa livsöden i hans inskickade dossierer. Det han publicerade under namnet ”Förlorade röster” var en exakt kopia av det urval av de 7 specifika ödena som jag (Roman Wroblewski) och FFM (Föreningen Förintelsens Minne) redan hade utrett, rengjort gravhällarna för och publicerat komplett på portalen www.shma.online år 2020 och på bloggen sedan 2013. Att kalla en direkt källstöld av ett färdigt urval för ett ”annat projekt” är ett grovt brott mot vetenskaplig hederlighet.

2. Det riksomfattande beviset: Kalmarlistan (2017) och de 10 000 arkivakterna

Forskningen var inte begränsad till Stockholm.

• Sanningen: Kalmarlistan, en artikel av Roman Wroblewski publicerad den 28 juli 2017, visar en total inventering av offer i hela Sverige. Det viktigaste dock var att Kalmarlistan innehöll unika, djupt personliga och medicinska uppgifter om dem som dog, inte bara deras födelse- och dödsdatum. Materialet omfattade även unika sjukjournaler och loggböcker. Fram till 2020 innehöll FFM:s arkiv över 10 000 inskannade originalakter.
• Den absoluta kronologiska fällan för Daniel Leviathan och Judiska församlingens (JF) efterhandskonstruktioner är nu materiellt dokumenterad. Ett officiellt e-postmeddelande skickat från Romuald Wróblewski på Nobeldagen, den 10 december 2018, till finansborgarrådet Anna König Jerlmyr, stadsantikvarien Ann-Charlotte Backlund och Mårten Lindberg vid Stockholms stad, blottlägger sanningen.
  Detta unika dokument bevisar följande historiska och källkritiska fakta:
  • Färdigställt koncept 2018: RW redogör i brevet direkt för det exakta fältarbetet och källforskningen rörande de dolda och glömda förintelseoffrens gravar i Solna, samt kopplingen till Nelly Sachs bostadsadress på Bergsundsstrand på Söder.
  • Det planerade bokprojektet med Stadsmuseet: Långt innan Judiska församlingen och Katherine Hauptman tecknade sina samarbetsavtal 2023, hade Roman Wróblewski och stadsantikvarien Ann-Charlotte Backlund redan inlett diskussioner om ett gemensamt bokprojekt om dessa specifika Förintelseoffer på Norra begravningsplatsen, avsett att ges ut officiellt av Stockholms stadsmuseum.
  • Länken till urkunden: I brevet till finansborgarrådet inkluderar RW en direkt länk till sin fullständiga forskningssammanställning från november 2018: ”Förintelsens minne i Stockholm – En svensk och judisk historia” (finns i Stockholms stads arkiv).
  Detta dokument raderar Katherine Hauptmans sista teoretiska försvar om ”olika projekt”. De officiella handlingarna i Stockholms stadshus bevisar att idén, fältarbetet, källhänvisningarna och det planerade bokprojektet med Stadsmuseet var en färdig, etablerad historisk verklighet år 2018 under Roman Wróblewskis namn. Det judiska församlingen och Daniel Leviathan gjorde 2020 var inget annat än att stjäla denna färdiga, kommunalt förankrade masterplan och sälja ut den som sin egen ”upptäckt” till Bindefelds stiftelse. Detta gör att Leviathan kan, förutom sin vetenskapliga titel, lägga till plagiatör.

3. Det dolda vittnesbördet: Hauptmans personliga medvetenhet före utnämningen

Det mest komprometterande och makabra i Hauptmans försvar är hennes försök att spela ovetande och gömma sig bakom påståendet att hon blivit ”tilldelad” informationen i efterhand via församlingen.

• Sanningen: Oberoende forskare (inkl. Professorer, docenter och fil.dr. har bekräftat det faktum att Katherine Hauptman, långt innan hon utnämndes till museichef för Förintelsemonumentet, personligen deltog i ett flertal möten och konferenser där Roman Wróblewskis forskning presenterades på ett hedervärt sätt.
• Hon satt själv i dessa rum. Hon lyssnade på genomgångarna av hur de fysiska utgrävningarna och friläggandet av gravhällarna i Solna hade utförts av FFM. Hon antecknade de exakta anvisningarna om i vilka nationella och internationella arkiv (Riksarkivet, Arolsen, Marinstaben och Stadsarkivet) RW hade upptäckt källmaterialet. Hauptman visste med absolut precision att hela forskningskedjan tillhörde RW och FFM. Att hon i sitt ämbete ändå valde att kapa historieskrivningen visar på ett medvetet pressetiskt och forskningsetiskt haveri.

4. Det byråkratiska hånet: Kravet på ett ”upphovsrättsavtal”

Det mest häpnadsväckande argumentet från en disputerad forskare är när Hauptman skriver: ”Vi har inte fått kännedom om att det finns något avtal kring upphovsrätt gällande det tidigare arbetet mellan dig och Judiska församlingen. Därmed ser vi inte att det finns underlag för att tala om plagiat...”

• Sanningen: Detta är ett rent och skamligt trams som visar en total ovilja att förstå vetenskaplig etik. Plagiat inom forskningsvärlden har ingenting med huruvida en oberoende historiker har skrivit ett affärsavtal med den organisation som råkar äga marken där gravarna ligger. Plagiat handlar om att ta åt sig äran för en annan mans text, idéer och fältforskning utan att ange källan. Genom att kräva ett administrativt avtal för att erkänna mitt pionjärskap, kastar Hauptman bort hela sin källkritiska skolning för att skydda sitt samarbetsavtal med Aron Verständig, den första hällaren i kedjan. Plagiat handlar om att tillägna sig annans arbete och idéer utan källangivelse, inte om administrativa markägare- (Norra judiska begravningsplatsen) eller samarbetsavtal.

5. Den rituella smulans taktik: ”Tydliggörandet” på webbsidan

Som en rituell, nästan hånfull gest skriver Hauptman: ”…kommer vi att tydliggöra på vår webbsida att Judiska församlingen tillsammans med andra under åren har arbetat för att uppmärksamma 1945 års räddade.”

• Sanningen: Detta är den slutgiltiga raderingen i praktiken. Genom att dölja mitt namn och FFM under den anonyma, ansiktslösa formuleringen ”tillsammans med andra”, fullbordar hon den rituella utradering som Judiska församlingen inledde i och med Holocaustmonumentet vid synagogan 1995. Hon vägrar prompt att skriva ut namnet Roman Wróblewski och FFM eftersom hon vet att om namnet publiceras, så tvingas allmänheten förstå att Daniel Leviathans ”mångåriga forskning” bara var en medial hägring skapad under några enstaka plageridagar under 2020.

Slutsats

Katherine Hauptmans brev från den 26 september 2023 är det rykande beviset på en institutionell mörkläggning. Som chef för Sveriges museum om Förintelsen har hon skriftligen valt att prioritera en bekväm, politisk och korporativ allians med Judiska församlingen framför den källkritiska sanningen och respekten för de överlevandes äkta historia. Projektet ”Förlorade röster” står därmed kvar i historien, inte som en minnesplats, utan som ett statligt sanktionerat dokument över en akademisk hälargärning.

Färdigställt koncept 2018: RW redogör i brevet direkt för det exakta fältarbetet och källforskningen rörande de över 100 dolda och glömda förintelseoffrens gravar i Solna, samt kopplingen till Nelly Sachs bostadsadress på Bergsundsstrand på Söder. Det planerade bokprojektet med Stadsmuseet: Långt innan Judiska församlingen och Katherine Hauptman tecknade sina samarbetsavtal 2023, hade Roman Wróblewski och stadsantikvarien Ann-Charlotte Backlund redan inlett diskussioner om ett gemensamt bokprojekt om dessa specifika Förintelseoffer på Norra begravningsplatsen, avsett att ges ut officiellt av Stockholms stadsmuseum. Länken till urkunden: I brevet till finansborgarrådet inkluderar RW en direkt länk till sin fullständiga forskningssammanställning från november 2018: ”Förintelsens minne i Stockholm – En svensk och judisk historia” (finns i Stockholms stads arkiv).

• Den första dokumentationen (insamlades år 1994) finns vid Namnmonumentet vid Stora synagogan som jag och prof. Halina Neujahr har varit initiativtagare till. Där finns namn på dem som kom till Sverige 1945 och dog strax därefter. Namn och beskrivning finns även i boken som gavs ut  år 1995 av Föreningen Förintelsens Minne 1995 "6 tusen av 6 miljoner - ett requiem".
• Annan dokumentation från 2018 finns i bloggen Jimbao Today, använd sökordet Norra, North, Ajnhorn, Posladek, Polgar (Polgarová) och Grünberger. Titta bl.a. på nedanstående länk där jag har beskrivit hur de olika polska och tjeckiska namnen skall stavas då man gör rättelser på gravstenarna. https://jimbaotoday.blogspot.com/2018/11/1945-ars-overlevande-och-viskleken.html
• Under hösten 2018, i samband med den planerade uppvaktningen av Stockholms borgarråd. Manuset, "Förintelsens minne i Stockholm - En svensk och judisk historia. Historien bakom gravar över kvinnor från Bergen-Belsen. Skriften är på ett 20-tal sidor med ett flertal öden beskrivna. Det var jag som tog kontakt som representant för Föreningen Förintelsens Minne med finansborgarrådet. Projektet finns arkiverat i Stadshuset. Författare Roman Wasserman Wroblewski (bifogas).
• I januari 2019 gjorde vi inom Föreningen Förintelsens Minne ett försök med att märka gravarna med små QR-koder. Prövar vägvisare till kvarter J. Vi lät en grupp ungdomar testa det och fick en positiv respons. se https://jimbaotoday.blogspot.com/2019/02/vera-kremers-vag-till-stockholm-qr.html och https://jimbaotoday.blogspot.com/2019/01/om-detta-har-ingen-berattat.html. Numera hävdar Leviathan att det var hans idé.
• I https://www.shma.online/vera-kremer från 2020, beskrivs den första patienten Vera som dog i Stockholm och begravdes vid Norra judiska begravningsplatsen. https://www.shma.online/vera-kremer. En annan överlevandes öde, Jakubowitz Elsa, beskrivs på samma hemsida. Även hon dog på Epidemisjukhuset i Stockholm, https://www.shma.online/systrarna-jakubowitz
• Hela projektet finns även beskrivet i boken, utgiven år 2020, "The Liberated 1945 - White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden". Finns i Förintelsmuseet där du arbetar i Stockholm, Yad Vashem i Jerusalem, USHMM i Washington m.fl.
• Projektet finns även i Lunds universitets arkiv 2021 då Daniel Leviathan anmäldes för plagiat. Exakta formuleringar och arbetsmetodik hade han direkt plagierat från de ovan citerade skrifterna. Det jag skrev om till Lunds Universitets Rektor i min ansökan och citerade Lunds Universitets egna regler: "Plagiat eller Plagiering innebär att du använder en annan persons verk (det kan vara en text, en bild, ett musikstycke eller dylikt) utan att referera till källan. Du tar helt enkelt åt dig ”äran” för något du faktiskt inte har gjort. Detta klassas inom universitetet som ”fusk”, precis på samma sätt som om du skulle ha en fusklapp med dig på tentan. Men nästan värre är att det motverkar att du lär dig skriva självständigt och med akademisk hederlighet. Plagiering är den form av ”fusk” som studenter oftast anmäls för. Några uppenbara fall av plagiat är enligt Lunds universitet t.ex.: "Att använda någon annans idé och skriva om denna som om den var ens egen (det vill säga, utan att ange källan). Att använda någon annans arbete och presentera det som om du själv har skrivit det. Att kopiera något direkt från internet utan att ange källan (om det är ordagrant kopierat måste du dessutom använda ”citattecken”). Att använda en annan författares text som du ”skriver om”, men då bara byter ut några ord här och där (detta är plagiering oavsett om du anger referensen eller inte)". De fall som Leviathan beskriver i sina tidigare presentationer är alla tagna ur min och FFM:s forskning. Daniel Leviathan har genomgående plagierat mitt och FFMs material.
• Hälsningar, Roman

Roman Wasserman Wroblewski. Fil.dr.

Föreningen Förintelsens Minne - FFM

Swedish Holocaust Memorial Association - SHMA

Det statliga raderingsdokumentet – Skärmdump av Katherine Hauptmans officiella svar (26 september 2023) - SVENSK BESKRIVNING OCH FORENSISK ANALYS: DET SKRIFTLIGA BEVISET PÅ HISTORIEFÖRFALSKNINGEN. Bilden är en direkt skärmdump från ett Gmail-konto, daterad tisdagen den 26 september 2023 kl. 14:19. Mailet är skickat från museichefen för Sveriges museum om Förintelsen, Katherine Hauptman (Katherine.Hauptman@shm.se), med ärenderaden: ”Angående synpunkter på webbsidan Förlorade röster och Sveriges museum om Förintelsen”. Mottagaren är Roman Wasserman Wroblewski. De två sista raderna i det synliga stycket är blåmarkerade för att fästa läsarens uppmärksamhet på den textremsa där historiesminkningen fullbordas. Forensisk och källkritisk analys av de blåmarkerade raderna:

De två sista raderna i Hauptmans brev svar blottlägger den rituella och medvetna raderingstaktik som den statliga myndigheten har valt att använda för att dölja plagiatet:Förträngningen av urkunden via anonymisering: Hauptman skriver ordagrant i den markerade texten: ”...kommer vi att tydliggöra på vår webbsida att Judiska församlingen tillsammans med andra under åren har arbetat för att uppmärksamma 1945 års räddade.” Genom att använda den ansiktslösa formuleringen ”tillsammans med andra” vägrar Hauptman medvetet att skriva ut ditt namn (Roman Wróblewski) eller min organisation (Föreningen Förintelsens Minne – FFM). Detta är ett strategiskt, publicistiskt hån. Det reducerar tre decenniers fysiska utgrävningar (kostnad 250 000:-), tryckta böcker och 10 000 digitalt inskannade originalakter till ett anonymt, diffust bakgrundsbrus. Monopoliseringen av sanningen under JF: Texten avslöjar att Hauptman aktivt väljer att skydda Judiska församlingens påstådda äganderätt över projektet. Genom att lyfta fram att det är ”Judiska församlingen” som har arbetat, men degradera den verkliga upphovsmannen till ett kollektivt ”andra”, fungerar det statliga museet som en hälare i det digitala rummet. De döljer att Daniel Leviathan och JF bara månader tidigare under 2020 fysiskt skändade och forslade bort det äkta monumentet ”6 stenar – 6 miljoner” i Solna, och att deras ”forskning” bara var en efterhandskopia av dina sedan 2013 och 2017 (Kalmarlistan) publicerade källor.