HÄLARKEDJANS ANDRA LÄNK: DEKONSTRUKTION AV KATHERINE HAUPTMANS MAKABRA SVAR TILL URKUNDEN
Roman Romuald Wasserman Wróblewski
När museichefen för det statliga Sveriges museum om Förintelsen, fil.Dr Katherine Hauptman, den 26 september 2023, skickade sitt officiella svar till mig. Då levererade hon ett dokument som i framtiden kommer att stå som ett prestigefullt och forskningsmoraliskt monument över institutionell feghet. Med en iskall, byråkratisk ton försöker hon ”tvätta” Judiska församlingens (JF) och Daniel Leviathans källstöld genom att reducera en livslång vetenskaplig och personlig insats till en simpel, lokal ”konflikt” som museet inte har att göra med.
När man läser Hauptmans svar med källkritiska ögon, faller hennes argumentation sönder i fyra makabra och ihåliga punkter:
1. Den absurda lögnen om ”olika projekt”
Hauptman avslutar sitt brev med den hårresande slutsatsen: ”...vi arbetar mot samma mål, men vi har gjort det i olika projekt.”
- Sanningen: Detta är en empirisk och logisk omöjlighet. Daniel Leviathan startade inget eget, självständigt projekt under 2020. Det existerar inga unika källor, inga dolda gravplatser och inga alternativa livsöden i hans inskickade dossierer. Det han publicerade under namnet ”Förlorade röster” var en exakt kopia av det urval av de 7 specifika ödena som jag (RW) och FFM redan hade utrett, rengjort gravhällarna för och publicerat komplett på portalen
www.shma.onlineår 2020 och på bloggen sedan 2013. Att kalla en direkt källstöld av ett färdigt urval för ett ”annat projekt” är ett grovt brott mot vetenskaplig hederlighet.
2. Det riksomfattande beviset: Kalmarlistan (2017) och de 10 000 arkivakterna
Forskningen var inte begränsad till Stockholm.
- Sanningen: Kalmarlistan, en artikel av Roman Wroblewski publicerad den 28 juli 2017, visar en total inventering av offer i hela Sverige. Det viktigaste dock var att Kalmarlistan innehöll unika, djupt personliga och medicinska uppgifter om dem som dog, inte bara deras födelse- och dödsdatum. Materialet omfattade även unika sjukjournaler och loggböcker. Fram till 2020 innehöll FFM:s arkiv över 10 000 inskannade originalakter.
- Den absoluta kronologiska fällan för Daniel Leviathan och Judiska församlingens (JF) efterhandskonstruktioner är nu materiellt dokumenterad. Ett officiellt e-postmeddelande skickat från Romuald Wróblewski på Nobeldagen, den 10 december 2018, till finansborgarrådet Anna König Jerlmyr, stadsantikvarien Ann-Charlotte Backlund och Mårten Lindberg vid Stockholms stad, blottlägger sanningen.Detta unika dokument bevisar följande historiska och källkritiska fakta:
- Färdigställt koncept 2018: RW redogör i brevet direkt för det exakta fältarbetet och källforskningen rörande de över 100 dolda och glömda förintelseoffrens gravar i Solna, samt kopplingen till Nelly Sachs bostadsadress på Bergsundsstrand på Söder.
- Det planerade bokprojektet med Stadsmuseet: Långt innan Judiska församlingen och Katherine Hauptman tecknade sina samarbetsavtal 2023, hade Roman Wróblewski och stadsantikvarien Ann-Charlotte Backlund redan inlett diskussioner om ett gemensamt bokprojekt om dessa specifika Förintelseoffer på Norra begravningsplatsen, avsett att ges ut officiellt av Stockholms stadsmuseum.
- Länken till urkunden: I brevet till finansborgarrådet inkluderar RW en direkt länk till sin fullständiga forskningssammanställning från november 2018: ”Förintelsens minne i Stockholm – En svensk och judisk historia” (finns i Stockholms stads arkiv).
Detta dokument raderar ut Katherine Hauptmans sista teoretiska försvar om ”olika projekt”. De officiella handlingarna i Stockholms stadshus bevisar att idén, fältarbetet, källhänvisningarna och det planerade bokprojektet med Stadsmuseet var en färdig, etablerad historisk verklighet år 2018 under Roman Wróblewskis namn. Det Judiska församlingen och Daniel Leviathan gjorde 2020 var inget annat än att stjäla detta färdiga, kommunalt förankrade masterplan och sälja ut det som sin egen ”upptäckt” till Bindefelds stiftelse.
3. Det dolda vittnesbördet: Hauptmans personliga medvetenhet före utnämningen
Det mest komprometterande och makabra i Hauptmans försvar är hennes försök att spela ovetande och gömma sig bakom påståendet att hon blivit ”tilldelad” informationen i efterhand via församlingen.
- Sanningen: Oberoende forskare har skriftligen bekräftat det faktum att Katherine Hauptman, långt innan hon utnämndes till museichef för Förintelsemonumentet, personligen deltog i ett flertal möten och konferenser där Roman Wróblewskis forskning presenterades på ett hedervärt sätt.
- Hon satt själv i dessa rum. Hon lyssnade på genomgångarna av hur de fysiska utgrävningarna och friläggandet av gravhällarna i Solna hade utförts av FFM. Hon antecknade de exakta anvisningarna om i vilka nationella och internationella arkiv (Riksarkivet, Arolsen, Marinstaben och Stadsarkivet) RW hade upptäckt källmaterialet. Hauptman visste med absolut precision att hela forskningskedjan tillhörde RW och FFM. Att hon i sitt ämbete ändå valde att kapa historieskrivningen visar på ett medvetet pressetiskt och forskningsetiskt haveri.
4. Det byråkratiska hånet: Kravet på ett ”upphovsrättsavtal”
Det mest häpnadsväckande argumentet från en disputerad forskare är när Hauptman skriver: ”Vi har inte fått kännedom om att det finns något avtal kring upphovsrätt gällande det tidigare arbetet mellan dig och Judiska församlingen. Därmed ser vi inte att det finns underlag för att tala om plagiat...”
- Sanningen: Detta är ett rent och skamligt trams som visar en total ovilja att förstå vetenskaplig etik. Plagiat inom forskningsvärlden har ingenting med huruvida en oberoende historiker har skrivit ett affärsavtal med den organisation som råkar äga marken där gravarna ligger. Plagiat handlar om att ta åt sig äran för en annan mans text, idéer och fältforskning utan att ange källan. Genom att kräva ett administrativt avtal för att erkänna mitt pionjärskap, kastar Hauptman bort hela sin källkritiska skolning för att skydda sitt samarbetsavtal med Aron Verständig, den första hällaren i kedjan. Plagiat handlar om att tillägna sig annans arbete och idéer utan källangivelse, inte om administrativa markägare- (Norra judiska begravningsplatsen) eller samarbetsavtal.
5. Den rituella smulans taktik: ”Tydliggörandet” på webbsidan
Som en rituell, nästan hånfull gest skriver Hauptman: ”…kommer vi att tydliggöra på vår webbsida att Judiska församlingen tillsammans med andra under åren har arbetat för att uppmärksamma 1945 års räddade.”
- Sanningen: Detta är den slutgiltiga raderingen i praktiken. Genom att dölja mitt namn och FFM under den anonyma, ansiktslösa formuleringen ”tillsammans med andra”, fullbordar hon den rituella utradering som Judiska församlingen inledde i och med Holocaustmonumentet vid synagogan 1995. Hon vägrar prompt att skriva ut namnet Roman Wróblewski och FFM eftersom hon vet att om namnet publiceras, så tvingas allmänheten förstå att Daniel Leviathans ”mångåriga forskning” bara var en medial hägring skapad under några enstaka plageridagar under 2020.
Slutsats
Katherine Hauptmans brev från den 26 september 2023 är det rökande beviset på en institutionell mörkläggning. Som chef för Sveriges museum om Förintelsen har hon skriftligen valt att prioritera en bekväm, politisk och korporativ allians med Judiska församlingen framför den källkritiska sanningen och respekten för de överlevandes äkta historia. Projektet ”Förlorade röster” står därmed kvar i historien, inte som en minnesplats, utan som ett statligt sanktionerat dokument över en akademisk hälargärning.
