Decyzja o deportacji dzieci do obozu zagłady Treblinka - 5 sierpnia 1942.

Ulica Chłodna dzieląca Duże i Małe Getto. Na drugim planie resztki mostu który łączył te dwie częsci getta. Rok ?

Duże i Małe Getto

Kiedy i jak zapadła decyzja o deportacji domów sierot w Getcie Warszawskim podczas Wielkiej Akcji wysiedleńczej? Wiadomo że Niemcy uważali że dzieci i chorzy to element nieproduktywny. Ci którzy byli produktywni zatrudnieni byli m.in. w szopach,  zakładach produkcyjnych utworzonych na terenie getta.

Prezes Judenratu w Warszawskim Getcie, Adam Czerniakow (przyjaciel Janusza Korczaka) dostaje polecenie zebrania i wysłania transportów na Wschód, 9000 ludzi, siedem dni w tygodniu. 22 lipca 1942, w dniu rozpoczęcia wielkiej akcji likwidacyjnej, odmawia kierującemu akcją SS-Sturmbannführerowi Hermannowi Höflemu podpisania obwieszczenia o przymusowym wysiedleniu Żydów z Warszawy (w rzeczywistości deportacji do obozu zagłady w Treblince). Następnego dnia, 23 lipca popełnił samobójstwo zażywając cyjanek potasu w swoim gabinecie znajdującym się na I piętrze gmachu Gminy Żydowskiej przy ul. Grzybowskiej 26/28. Ostatni list Czerniakowa to krótki list do żony, jaki znaleziono na stole obok jego zwłok: 

Żądają ode mnie, bym własnymi rękami zabijał dzieci mego narodu. Nie pozostaje mi nic innego, jak umrzeć.

Wiadomo że likwidacja Małego Getta w Warszawie zaczęła się oficjalnie 10 sierpnia. Została jednak poprzedzona deportacją przytułków i domów sierot w tym rejonie 5 sierpnia. Dlatego mnie ciekawi kiedy i przez kogo została ta specjalna akcja zatwierdzona.

W getcie w Lodzi, podobna decyzja o deportacji (zamordowaniu) dzieci zapadła pod koniec sierpnia 1942 roku w Głównym Urzędzie Bezpieczeństwa Rzeszy (niem. Reichssicherheitshauptamt – RSHA).
Przeszła do historii jako Wielka Szpera. Była to akcja deportacji do obozu zagłady w Chełmnie. Akcji, której ofiarami padły dzieci poniżej 10. roku życia oraz ludzie starsi powyżej 65. roku życia, a także chorzy i ci, którzy nie pracowali. W czasie trwania Wielkiej Szpery, pomiędzy 5 a 12 września 1942 roku, do obozu zagłady w Chełmnie nad Nerem wywieziono ponad 15 tysięcy osób. Sama Szpera była poprzedzona (4 września 1942 roku) przemówieniem Chaima Mordechaja Rumkowskiego, prezesa Judenratu:

Ponury podmuch uderzył getto. Żądają od nas abyśmy zrezygnowali z tego, co mamy najlepszego – naszych dzieci i Starszych. […] W moim wieku, muszę rozłożyć ręce i błagać: Bracia i siostry! Oddajcie mi je! Ojcowie i matki – dajcie mi swoje dzieci! […] Muszę przygotować tę trudną i krwawą operację, muszę odciąć gałęzie, aby ocalić pień. Muszę zabrać dzieci, ponieważ jeżeli tego nie zrobię, inni mogą być także zabrani – broń Boże.

Fynd vid de två äldsta judiska begravningsplatserna i Stockholm - Aronsberg och Kronoberg

När mina barn var små köpte jag ett antal barnböcker som hette Vad jag finner i gräset, Vad jag finner på stranden och liknande. Jag skulle då tillsammans med barnen utforska naturen. Visa myror daggmaskar och andra småkryp.

Jag tänkte på det och de fynd jag gjorde nyligen i gräset vid de två äldsta judiska begravningsplatserna i Stockholm - Aronsberg och Kronoberg.

Det handlade inte om myror. Förutom dasspapper (och fekalier) finns där alltid flaskor efter starksprit ölburkar och pappersnäsdukar. En del saker kommer dit med vinden en del saker kastas bar dit.

De andra fynd där, se bilden vittnar dock om andra aktiviteter.

 

Raoul Wallenberg versus Folke Bernadotte - J'accuse

Sedan krigslutet år 1945 pågår i Sverige en sjuklig trend att glömma Raoul Wallenberg och lansera Folke Bernadotte. Sverige glömde honom "aktivt" när han satt fängslad i Sovjet. Sedan satte man gråa lappar för den svenska massmedian.
Raoul Wallenbergs gärning är känd i hela världen men minst tycks det vara i Sverige.
Med Folke Bernadottes namn är det vice versa.
Varför?

Korczaks children - Playing the war during the war

There has been kids 'playing war' for generations. It used to be with sticks or by throwing sand or just splashing the water on each other. Here at Rózyczka prior to 1940.

The kids were playing war for generations. It used to be with sticks or by throwing sand or just splashing the water on each other.

Jarek Abramow.  son of Igor Abramow Newerly spends part of his vacations in 1940 at Korczaks summer camp. In his book The lions of my courtyard, Abramow describes the war with sand between Jewish children from the Korczak's camp and the local Polish children. Jarek Abramow was seven at that time.

Yes, it was 1940. Poland was occupied since September 1939. The area of the ghetto was not closed yet. It was marked by signs of a typhus epidemic. On the 12th of October 1940, Yom Kippur, Warsaw Jews were informed that the ghetto was being created. It was located in the northern part of the city.

Jarek Abramow. son of Igor Abramow Newerly spends part of his vacations 1940 at Korczaks summer camp. In his book The lions of my courtyard, Abramow describes the war with sand between Jewish children from the Korczak's camp and the local Polish children.

Rózyczka Summer 1940. I was always wondering, if Różyczka, besides showing the life outside the big and crowded city was also a kind of the first preparation for children for kibbutz life similar to Hachshara activities.

Just before that, in Spring, 1940, Korczak decided to run Summer Camp for the children from "his Orphanages". Korczak wrote the letter to Stanislaw Krupka, the mayor of the municipality of Wawer asking for help in organizing a summer camp. Korczak wanted to give the children a little bit of security and peace from the war.

He wrote to Krupka: "This may be the last chance of letting children run in the woods (...) it is maybe the last summer."
Mayor of Wawer, Stanislaw Krupka arranged both the transportation and food for the Orphanage! One has to remember that Poles were not allowed to help Jews. After this last summer 1940 at Rózyczka, Korczak wrote several letters to Krupka and gave him signed books.

I was always wondering, if Różyczka, besides showing the life outside the big and crowded city was also a kind of the first preparation for children for kibbutz life.

Children returned to the Orphanage Dom Sierot after the camp. However, after the creation of the Warsaw Ghetto in October 1940, the children Dom Sierot was resettled to the building at 33 Chłodna Street, within the ghetto area. Korczak was arrested for not wearing a band with the Star of David, ordered by the occupation authorities, to Jews. When physically exhausted Korczak returned after a month of arrest to Dom Sierot at 33 Chłodna Street children felt again safe.

Also, children from other Jewish boarding schools (not only Dom Sierot Orphanage at 92 Krochmalna Street) among others from the CENTOS boarding house for young children at 10 Graniczna Street, the CENTOS boarding house for girls at 18 Mylna Street, and from the Main House of Refuge at 127 Leszno Street were sent to the village in June 1940 to "Różyczka" where they were under the care of Dr. Janusz Korczak "(Archives ŻIH, Jewish Social Self-Help, 211/16, Information on the activities of CENTOS in June 1940).

*Abramow-Newerly J (2000) Lwy mojego podwórka [The lions of my courtyard]

Wojna w czasie wojny. Ostatnie lato dzieci z Domu Sierot na koloniach Korczaka Różyczka.

Różyczka, wieczorne walki.

Różyczka. Relacja Jarka Abramowa z ostatnich wakacji w 1940 roku. Po tych wakacjach dzieci wróciły do Domu Sierot na Krochmalną. Kilka tygodni pózniej DS był zmuszony do przeprowadzki do Getta Warszawskiego na ul. Chłodną 33.

Urywek z książki Jarka Abramowa - Lwy mojego podwórka

Så som du sår måste du också skörda, om inte i detta så i nästkommande liv. Man kan inte skörda kärlek om man har sått hat.

Så som du sår måste du också skörda, om inte i detta så i nästkommande liv. Man kan inte skörda kärlek om man har sått hat. Man kan bara skörda resultatet av det man har sått tidigare, 
sa Jesus och S har inte förstått det än.
Idag upptar DN hela 6 sidor åt de nya an(S)trängningarna.

Andra dag i rad (även i lördagstidningen) så står de magiska orden:
Sverige tar hjälp av. 

Först av USA och därefter Israel.

"Vi vänder på bladet" och "Rota inte i det gamla" - Paroller som användes och används med de numera osynliga gråa lapparna. Folke Bernadotte skall hyllas på nytt och bara fakta ur "Slutet" skall användas.

På det kungliga Djurgården har under hela hösten 2018, därefter vintern och våren, sommaren och nu även nu, hösten 2019, en promenadsträcka vid Djurgårdskanalens mynning varit avstängd. Precis nedanför Sjöhistoriska museet.

Alla svor, särskilt de äldre som var vana att ta sina promenader där utan att behöva stoppas av en stängsel. Så länge för en liten gång- och cykelbrobygge.

Det skall bli en bro där, en historisk bro enligt Svensk Damtidning, en histerisk bro enligt mig.

Bron över Djurgårdsbrunnsviken skall binda samman Museiparken med Rosendal på andra sidan av viken. Den nya bron skall finnas på samma plats där Karl XIV Johans pontonbro fanns för över 200 år sedan.

Bron döps dock inte efter Karl XIV Johan som vore logiskt. Istället (enligt önskan från kungen) hyllar man Folke Bernadotte och döper den till Folke Bernadottes bro. Som en usel förklaring nämner den Kungliga Djurgårdsförvaltningen att Folke Bernadotte var bosatt i Dragongården som är belägen intill Museiparken.

Bron döps Folke Bernadottesbro och byst av Folke Bernadotte i officersmössa som sattes upp år 2011 vid Folke Bernadottesväg flyttas till brofästet. Folke Bernadotte övergick till reserven 1934 så en avbildning i officersmössa är nog lite märklig. Om han skulle överhuvudtaget avbildas så kanske skulle Röda Korsets symboler passa bättre.... Varför hade han officerskläder under krigets sista dagar är inte känd. Himmler älskade militära uniformer, kanske därför.

Folke Bernadotte och Gestapopojkar under resan med Vita bussar. De första som togs till Sverige, var nazistfruar och barn och en hel del nazister. Sammanlagt 1500 (eller fler).

Skall Folke Bernadotte lanseras som en hjälte på nytt? Skall en gammal skröna att Folke Bernadottes aktion under sista dagar av kriget var för att rädda judar?

Karl-Gerhard såg samma fenomen redan 1945. Han skrev en revy Såsom faller från Himmler - just om den svenska propagandan som skulle göra Bernadotte till en svensk hjälte och Sverige till ett land som hjälper alla. Karl-Gerhard tystades dock och Bernadottes bok Slutet hyllades såsom det var tänkt. Karl-Gerhards Krönika i det socialdemokratiska Afton-tidningen censurerades och rader om Bernadotte ströks. Redan då hade den socialdemokratiska regeringen greppet om den levande historia och så förblev det tills idag. Neutraliteten, den svenska under kriget, skulle beskrivas bara på ett sätt. 

Socialdemokraten, regeringschefen Per-Albin Hansson tyckte inte om att man skulle ifrågasätta Sveriges handlande (och handel) under kriget och kom med den ökända parollen: Rota inte i det gamla. Det gamla? Det handlade om händelser som utspelade sig i nuet. Andra världskriget pågick i nästan 6 år. Numera använder man sig av kungens uttryck från 2010 - Det som hände har hänt för lång tid sedan, därför väljer jag och min familj att vända blad och se framåt, så sa kungen under pressträffen nu på eftermiddagen. Det gällde uppgifterna i boken Carl Gustaf XVI Den Motvillige Monarken, som släpptes då.

Nej, vi får inte vända på bladet och plocka fram russinen ur en kaka.

Beskrivning av Folke Bernadottes handlande av honom själv i boken Flykten och av andra dåtida och nutida beskrivningarna stämmer väl med uttrycket ”plocka russinen ur kakan”. Den använder vi ibland när vi väljer ut det bästa ur något. Det bästa eller det som smakar bäst. Plocka russinen ur kakan har några olika definitioner, men det brukar ses som valet av en liten, passande mängd av information och fakta för att försöka bevisa en punkt, samtidigt som man ignorerar alla andra, t.ex. motstridiga uppgifter. Således plocka russinen ur kakan information ger upphov till en felaktig tolkning och ställningstagande i en fråga: Detta eftersom all relevant information som inte ansågs vara kosher inte tas upp.

I Sverige byggde man en myt att Sverige räddade judarna från koncentrationslägren. Nästan alla svenska judar tycks numera tro på det.

På samma sätt plockade Wilhelm Carlgren russin ur kakan när han fick ett uppdrag från Tage Erlander att beskriva Sveriges utrikespolitik under 1939-45. Där framstår UDs tjänstemän som hjältar medan t.ex. Raoul Wallenberg nämns inte överhuvudtaget.

Lyssna till Karl Gerhards kritik av Per-Albin Hanssons tyskvänliga politik - Demagogivalsen:
https://www.youtube.com/watch?v=IPUJfpSxNeo