I november 1969 så startade mina föräldrar (m.fl.) sin exodus från Polen till Sverige. Jag minns så klart november 1969 då jag på Centralens perrong väntade på det ryska tåget Moskva - Warszawa - Stockholm. När pappan steg av tåget vid Centralstationen i Stockholm så det var nästan så att jag inte kände igen honom. Under två och ett halvt år så har han blivit minst tio år äldre. Hans händer och huvud skakade. Så var "Mitt liv utan föräldrar" slut. Jag upplevde det starkt att de inte fanns vid min sida då jag fyllde 18, 19 och till sist även 20 år utan de.
Jag var 17 år gammal när jag "stannade" ensam i Sverige. Nu är jag 60+ eller 70 minus. Jag har passerat för länge sedan föräldrarnas åldern då de emigrerade till Sverige med sina Resedokument, sk pass då de var tvungna att avsäga sig sitt polska medborgarskapet och sina drömmar om ett fri och demokratiskt Polen.
