Röda Kors syster under andra världskriget i Warszawa - Vem var hon? - Hur förmedlades brevet?

Nyligen fick jag ett brev - e-mail att finna en Röda Kors syster som var i Warszawa 1942-1943. Hon skulle ha tagit hand om ett brev från en döende tysk jude från Berlin som kom med en transport till Warszawa (Getto) i en del av det tyska programmet förflyttning till öst (läs: getton, koncentrations- och utrotningsläger. 

Det sägs att brevet vidarebefodrades med den diplomatiska posten från den ockuperade Warszawa till sonen och hans familj som flydde från Tyskland till säkerheten i Chile. Den gamle manen dog därefter i Warszawa.

Franz Meinhardt anlände till Warszawa med transporten av tyska judar från Berlin. De kom den 4 april 1942 till Centraljärnvägstationen i Warszawa (längs ner till höger på bilden). Man bestämde att de skulle placeras i skolbyggnaden på Lesznogatan 109 (bild) som utgjorde en "transferpunkt" Skolbyggnaden låg utanför gettot.

Franz Meinhardt anlände till Warszawa med transporten av tyska judar från Berlin. De kom den 4 april 1942 till Centraljärnvägstationen i Warszawa (längs ner till höger på bilden). Man bestämde att de skulle placeras i skolbyggnaden på Lesznogatan 109 (bild) som utgjorde en "transferpunkt" Skolbyggnaden låg utanför gettot.

Steg 1.
Var bodde Franz Meinhardt (f. 1877) i Warszawa. Enligt Czerniakows dagbok anlände transport med tyska judar från Berlin till Centraljärnvägstationen i Warszawa (4 april 1942). Czerniakow bestämde att de skulle placeras i skolbyggnaden på Lesznogatan 109 (bild) som utgjorde en "transferpunkt" Skolbyggnaden låg utanför gettot.

Jag spårade den eventuella RK systern till den svenska ambassaden i Warszawa på Bagatela (gatan) nr. 3. När kriget bröt ut 1 september 1939, ambassadören Joen Lagerberg flydde landet till Rumäniem med nästan all sin personal. Han följde den polska regeringen. Därifrån tog sig den svenska personalen hem till Sverige på olika vägar. Sven Grafström var dock kvar och förhandlade med tyskarna. Han representerade också andra länders legationer.

Efter den tyska invasionen öppnades ambassaden eller egentlige huset för den svenska kolonin, som i allt väsentligt bestod av chefer till svenska storföretag som ASEA, SKF, Svenska Tändsticksaktiebolaget, LM Ericsson, Bofors med flera. Affärsmännen blev inbjudna att bo på Bagatela(gatan) 3 eftersom det fanns skyddsrum där som skyddade mot artilleribeskjutning.

I slutet av september 1939 förekom ett kort vapenstillestånd som gjorde det möjligt för utlänningar att lämna stan. Flera av de svenska cheferna grep chansen och for hem via Baltikum och Finland. Utöver några av de svenska företagsledarna fanns flera av ambassadens lokalanställda kvar i huset.

Den 23 oktober 1939 skriver tidningen Dagens Nyheter om hur den polske ambassadtrotjänaren och hovmästaren Józef och hans medhjälpare Karol dödas och skadas under en tysk bombning.

Margit Jelnicka som sista svensk på plats tvingas ge upp och lämna huset. Det sker först i augusti 1944 då Warszawa Upproret startar. Margits flykt till Sverige varar ända fram till i december. Ett år senare kan Margit bänka sig i samma plan som den nyutnämnde Warszawa-ambassadören Claes Adolf Hjalmar Westring och återvända till sin gamla arbetsplats. Fast nu är ambassaden förlagt till tillfälliga lokaler i Hotel Polonia vid Aleje Jerozolimskie.

Efter att Margit Jelnicka tvingats på flykt i augusti 1944 tog tyskarna över ambassaden. Frontlinjen låg då vid Wislafloden och i Warszawa pågick upproret.

Franz Meinhardt, ägare till OSRAM dog i Warszawas getto. Man vet exakt när han dog då hans försäkringsbolag fick hans dödsatestat och betalade ut hans livförsäkring till ...NSDAP.

Att trakassera en överlevande från Förintelsen under fyra år

Läser om att:
Nazistoffer VANN mot f-kassan En 85-årig kvinna som fick tyskt skadestånd för att nazisterna tvingat henne att arbeta i ett getto under andra världskriget fick betala hälften av summan till svenska Försäkringskassan. Hon orkade motsätta sig beslutet utan att ta sitt liv.
Så egentligen vann hon inte. Hon har blivit förödmjukat starkt ännu en gång. Hon har allvarligt skadats av F-kassan då hon fick ånyo uppleva det som hände under det mörka 40-talet. Först Regeringsrätten fastslog att hon skall få behålla sitt gettoskadestånd. Jag tycker att hon borde hon få ett skadestånd från Försäkringskassan, Länsrätten och Kammarrätten.

Att det var Regeringsrätten som kom med det avgörande utslaget är egentligen fruktansvärt. Fanns det inga tänkande, kunniga människor mellan den "enklaste" f-kassans utredare och jurister inom Regeringsrätten.

Då F-kassans, Länsrättens och Kammarrättens utredare har en fri tillgång till en dator kunde de slå upp "getto i Warszawa" i en sökmotor. Då skulle den få tillräckligt mycket info. Att trakassera en överlevande från Förintelsen under fyra år är höjden!

En resa till öst (läs koncentrations- och utrotningsläger) var också gratis. Kommer man snart att beskattas för en fri resa och logi?

65 år

En Willys konvoj (Pappas?) kör förbi polska trupper på väg mot Warszawa, troligen augusti 1944.







Min pappa Misza Wasserman Wroblewski (tredje från höger) på östra stranden av Wisla floden. Höst 1944.






Polska trupper i den befriade Warszawa i januari 1945

Stalin naken! Lenin naken! Bierut naken! Mamma naken! Pappa naken! Alla nakna!!! men aldrig Korczak!

På bilden överst är mitt hem, Huset utan hörnor som jag bodde i 17 år tills jag lämnade Warszawa och Polen.
Från det markerade fönstret vänt mot öst och mot Wislastranden ropade jag när jag blev ledsen för något, mitt värsta skällsord NAKEN.

När jag var ledsen så var Mamma naken! Pappa naken! Stalin naken! Lenin naken! och så den polske stalinisten Bierut var också naken. Till sist skrek jag ut ALLA NAKNA!


Korczak som var alltid närvarande hemma hos oss blev dock aldrig kallad för naken, det berodde nog på min stora respekt för honom!


Jag var nog 4-5 år gammal men så politisk medveten.

Bilden på huset är tagen före 1939. Titta vilka sköna trottoarer fanns det, utan massa kiosker och skräp.

Bilden till vänster, visar en av Stalins alster, en naken man. Var Stalin naken när han gjorde skissen?

A House ‘with no edges’ (Dom bez kantów)
Krakowskie Przedmiescie 11
This monumental edifice is recognized as an excellent example of modernistic architecture. It was built in 1931-1935.
The characteristic footpath was created under the arcades to widen Krolewska Street.

The building survived the WWII but there are still many bullets marks remaining in its walls. One bomb destroyed its corner opposite to Bristol Hotel.
In the past there was a huge wild grapevine climbing on both on outside and partially in the backyard, but it was removed. The building was renovated in 2008. There was even an idea to plant ivy to cover the walls but the tenants opposed this saying that rats would climb on the ivy.

On the Krolewska Street side of the building still remain the hooks bearing the tram line.

Barkade segel i van Goyens "Sunset in Dordrecht"

Part of van Goyens painting "Sunset in Dordrecht"

Det var ett jättespännande reportage i senaste Praktiskt Båtägande om nutidens material som används i segeltillverkningen. Det stimulerade mig att tänka vad som ha använts såsom segelduk genom tiderna och på även på framtiden.

Seglandets och seglets historia börjar förmodligen någonstans för 5000 år sedan. Ingen kan säga med säkerhet när och var (Egypten, Mesopotamien) som det första seglet kom i bruk.

Gamla tiders material för segeltillverkning var hudar, ull, jute, bast, hampa, lin och bomull.

Jag tittade på en gammal tavla som hänger ovan mitt skrivbord och började analysera den för första gången med hänsyn till enbart seglen. Tavlan Sunset in Dordrecht är tillskriven en holländare (van Goyen, 1640) och föreställer staden Dordrecht med några mindre båtar, tjalkar och en fregatt. Tjalken har oftast varit enmastad och burit ett gaffel- eller spri-segel och stagfock. Tjalken var byggda för grunda vatten och svärden användes till att minska avdriften.

Det som slog mig särskilt när jag tittade på tavlan var att den mittersta tjalken har ett tvåfärgat storsegel medan båten bredvid den har hela segel i rött.

Jag undrar om det är någon som vet hur de tvåfärgade segel kom till? Var det nedersta vaden av seglen som var färgad och syddes fast vid den vita eller om man tog hela, färdigsydda vita segel och barkade bara den nedersta delen som var mest utsatt för vatten och därefter röta?

Seglen är nog färgade genom barkning. Barkning användes allmänt i gamla tider på segel av bomullsduk och därav kommer seglens rödbruna färg. Ordet barkning kommer av att ekbark var en av grundingredienserna i den dekokt som kokades ihop. Barken kokades i vatten över natten för att avge garvsyra som hämmade rötan. Koket hälldes därefter varm i ett kar och röd eller gul ockra, eller en blandning av dessa, tillsattes. Det sägs att segelduken krympte lite efter barkningen men samtidigt blev den mera motståndskraftig mot röta. Det skulle stödja teorin att den nedersta delen av seglet var separat barkat/impregnerat och krympt och först därefter fast sydd till de övre vaderna. Bomullsseglen jämfört med de av linne har större diagonalstyvhet. Nackdelen av bomullen som man botade genom barkning var dennes känslighet för röta.

Vikingarna använde tyg som var nog också färgat. På de textilfragment man antog att det var rester av seglen som grävdes fram i slutet av 1800-talet i Gokstad och Oseberg i Norge, fanns faktiskt rester av ett rött färgpigment. Båda farkoster var troligen byggda runt år 850.

Framtidens segel kommer nog vara en Solar-segel där solens energi kommer att tillvaratas från hela seglets yta. Således "adjö" till dagens solpaneler. Förutom en massa laddningskapacitet kan man nog få tillräckligt mycket ström för att driva en elmotor då stiltje råder.

Inget är som löptider

Den domesticerade tiken löper som regel 2 gånger/år, medan vildhunden löper 1 gång /år. Vår Nelly är dock som en vargtik i Norrtäljeregionen och löper nu och endast en gång om året.

Just nu befinner sig hon i Östros - egentlig brunst, då tiken accepterar hanen. Blodet bleknar liksom tidigare utbildningsminister med samma namn (S).

Nelly är villig att träffa hanar alla tider om dygnet, särskilt under morgonen dvs mellan klockan 3-5. Därefter äter hon sin frukost och somnar gott.

Vägvrede

I torsdagens DN Kultur (s. 5) rapporteras det om förhållandet mellan bilismen och vintercyklismen. Man menar att genom att sätta sig i en bil förvandlas ens medmänniskor (såsom andra bilister, cyklister, fotgängare) till ett hinder, en fiende. Man kallar det för vägvrede – ett underbart ord som har nog många synonymer. Det handlar om ett egendomligt, egoistiskt och aggressivt beteende där man försöker tjäna något på andras bekostnad. Vad är något i det ociviliserade beteendet? Att tjäna några sekunder eller minuter på sin resa eller att känna sin tillfälliga makt? Troligen en blandning av dem nämnda faktorerna.

Vägvrede finns i många länder och i många länder förklarar man det genom landets kultur. Klart är att vägvrede finns även i Sverige. Vägvrede är inte globalt. Det existerar t.ex. inte i Indien. Där finner man fyra bilar bredvid varandra på en två fillig motorväg samtidigt som på samma väg framförs cykelrikshor och djurdragna vagnar. Då och då dyker det också upp en bil eller en lastbil som kör åt motsatt riktning, långsamt och nära vägkanten. Stora, tunga lastbilar brukar ligga jämt i den snabba filen. Vad händer ? Man väjer och kör vidare. Man tutar och kör vidare. Inget finger, inget vägvrede trots att trafiken är så enorm. Alla vet att alla skall samtidigt fram. Kanske vet man att vägvrede skapar ännu sämre framkomlighet. Att tuta i Indien har inget med vrede att göra. Man tutar för uppmärksamhetens skull – PLEASE HORN står det på de stora lastbilarna. Naturligtvis så finns en hel del trafikolyckor i Indien men inget vägvrede.