Vad har
Широка страна Бyлгария,
нo Pосcия бoльшe вcех
(Shiraka Strana Bolgaria no Rossija bolshe wsech) med Janusz Korczak att göra.
Vid sexårsåldern åkte jag till min moster Krystyna till Bulgarien. Fort lärde jag mig "barn bulgariska" och en hel del sånger. Bulgariskan har jag glömt men sångerna sitter kvar. Bl.a. Sevalduna morski woda och Широка страна Бyлгария, нo Pосcия бoльшe вcех.
Innehållet av den sistnämnda sången, dess titel, är små avskräckande och påminner om den starka ryska indoktrineringen i Bulgarien och andra "socialistiska länder".
Man sjöng om Hur vackert är landet Bulgarien men att Ryssland är i särklass vackrare och bättre på allt. Det är alltså Bulgarer, patriotiska sådana som sjöng så!
Låt oss hålla oss till den tiden. Var man med och sa, skrev eller komponerade "rätta saker" så fick man belöning för det!
År 1953 publicerade en av Janusz Korczak fd studenter Aleksander Lewin en avhandling/bok: Problem inom den kollektiva uppfostran: pedagogiska reflektioner med hänsyn till erfarenheter av polskt barnhem och skolor i Ural-området (PZWS, Warszawa).
Jag har inte läst boken men "pedagogiska reflektioner från polskt barnhem" handlade om Korczaks pedagogik och hans Dom Sierot som sattes mot den ryska, Makarenkos och Uralområdet. Här upprepar jag:
Широка страна Бyлгария, нo Pосcия бoльшe вcех!
De styrande stalinister i Polen har inte väntat särskilt länge. Korczak försvann från bokhyllor och bibliotek och alla nyutgåvor stoppades. År 1955 kom andra utgåvan av Lewins bok och han själv fick han ett mycket högt utmärkelse/medalj Krzyż Oficerski Orderu Odrodzenia Polski (Officers Korset av Polens Uppståndelse).
Lewin visste år 1953 vad han gjorde och vad skulle priset vara, både för Korczak och honom själv. Stalinisttiden i Polen tog slut på riktigt först efter oktober 1956.
Han har burit på den bördan i 50 år och bara då och då i någon mening i sina böcker sa han mycket tyst och gärna otydligt
mea culpa.
I en av sina sista böcker
Korczak znany i nie znany (Korczak: känd och okänd, 1999) skriver Lewin att när han skulle organisera och leda utbildningsställen (barnhem mm), ett mycket krävande arbete enligt honom så sträckte han sig och plockade kunskaper inte bara från Korczak men även från Makarenko. Han tyckte att i hans praktik båda systemen fungerade och fyllde varandras luckor. Det betyder inte att systemen är identiska fortsätter han. Ingenstans, som många andra står det varför har man gått ifrån många av Makarenkos uppfostrings principer. Den sista "Makarenko barnhem" fanns i DDR och försvann med DDR-eran.
Jag har fastnat för en mycket intressant händelse som Lewin beskriver på så realistisk sätt att det påminner om "Korczaks Julgran" som levererades till en felaktig adress. Hans berättelse handlar om hur han låg sjuk, 1 tr upp på Krochmalnagatan i ett litet rum och året var 1938. Det stämmer då han kom till Korczaks hem det året och fanns där under 1938-1939 och att Korczaks bursister (studenter) bodde på första våningen.
Därefter fortsätter beskrivningen att Korczak kom in i rummet för att fråga om hans hälsa. Korczak hade med sig en rätt så tjock bok av litet format, boken var illegalt (?) i omlopp. Bokens författare och namn:
Антон Семёнович Макаренко
Anton Semyonovich Makarenko
Педагогическая поэма
(Pedagogicheskaya poema)
1933-1935
Storyn med boken och förkylningen låter som den med "Korczaks Julgran" men det är fullt möjligt att den är sann men det speciella är kommer att Lewin kommer med den informationen i livets slutskede då han nog försöker hitta en ursäkt för sina förehavanden under stalinisttiden i Polen.
Samtidigt så citerar han efter författaren Kazimierz Brandys (i boken
Zapamietania, 1995) en Polsk Munkavle där han efter Brandys skriver att under ett föredrag om Korczak och hans ev. homoseksualism så var det ingen, inklusive Brandys själv som på något sätt reagerade eller öppet ifrågasatte! Det berodde på det polska munkavle, en sorts censur och egen censur. Lewin skriver att han är 100% överens om den polska självcensuren och att ingen öppnar munnen! Så var det i alla år sedan Lewin slog ut Korczak under stalinisttiden! Alla Lewins bekanta och vänner i "Korczakkretsen" i Warszawa teg om det till sin död.
Lewin försökte att beskriva sina "bedrifter" under stalinisttiden i en liten bok utgiven 1994. Han kallar en av sista kapitlarna i boken
Om man kunde vrida tiden tillbaka. Tyvärr, hittar man där enbart oriktigheter! Bl.a. säger han att han har inte sysslat med Korczak efter kriget och under femtiotalet. Vidare skriver han förvånad att han och Igor Newerly förberedde en samling av Korczaks skrifter men p.g.a. en okänd anledning ville man inte ge ut skrifterna. Han förtiger sitt arbete utgiven 1953, som var den direkta orsaken att Korczak blev bannlyst i Polen. Lewin skriver istället att han började syssla med Korczak först i mitten av 70-talet.
Filmen: Road to Life (Педагогическая поэма - Pedagogicheskaya poema) är 1955 en Sovjetisk dramafilm av Aleksei Maslyukov och Mechislava Mayevskaya
Makarenko w swoich pracach przedstawił wszechstronny system oddziaływań pedagogicznych na młodzież, wychodząc z założenia, że zadania wychowawcze wynikają z ogólnych zadań budownictwa komunizmu, a podstawowa forma wychowania, jaką stanowi kolektyw, z charakteru nowych socjalistycznych stosunków.
Swoje relacje z tamtego okresu zawarł w wydanej w 1997 książce Takim go zapamiętałem a nastepnie Autor książki Korczak znany i nieznany (1999).
Problemy wychowania kolektywnego : refleksje pedagogiczne na tle doświadczeń polskiego domu dziecka i szkoły na Uralu / Aleksander Lewin. 1953 och 1955 andra upplaga och ORDER
W 1955 został odznaczony Krzyżem Oficerskim Orderu Odrodzenia Polski
Wislawa Szymborska tillfrågad om sin diktning under stalinisttiden sa
Trudno, tak wtedy pisalam, koniec!
Tyvärr, så skrev jag faktiskt då, slut!
Lewin har i 40 år inte kunnat säga det rakt ut!
O tych burzliwych czasie pisze Korczakianum nastepujaco:
Tuż po zakończeniu II wojny światowej zainicjowane zostało - by utrwalić pamięć o Korczaku i jego dokonaniach - gromadzenie ocalałych materiałów i pamiątek. Powstał Komitet Uczczenia Pamięci Janusza Korczaka (1946-48), utworzony przez ludzi, którzy osobiście i blisko znali Starego Doktora.
Jednak dopiero po stalinowskiej przerwie, na "odwilżowej" fali 1956 roku, odrodzony wówczas Komitet Korczakowski powołał stałą Komisję Archiwalną (1957) i ta na szerszą skalę rozpoczęła zbieranie dokumentów, publikacji, wspomnień, fotografii, a nawet podjęła pierwsze prace bibliograficzne.
Na skutek wydarzeń politycznych w latach 1968-69, kiedy część aktywnych działaczy zdecydowała się na wymuszoną emigrację, a zbiory usunięto z pomieszczeń Towarzystwa Przyjaciół Dzieci, przy którym afiliowany był Komitet Korczakowski, archiwum znalazło się po raz pierwszy w historycznym budynku Domu Sierot.
W 1977 roku na fali przygotowań do obchodów 100. rocznicy urodzin Korczaka w Instytucie Badań Pedagogicznych zorganizowano Pracownię Korczakowską i tam przekazano społeczne zbiory. W ciągu 15 lat istnienia Pracownia stała się znaczącą placówką zajmującą się gromadzeniem, opracowywaniem, udostępnianiem i publikowaniem spuścizny życiowej Korczaka.
W 1993 roku utworzony został - jako kontynuacja Pracowni - Ośrodek Dokumentacji i Badań KORCZAKIANUM, początkowo włączony w strukturę Domu Dziecka. Od 2001 roku Ośrodek stanowi Oddział Muzeum Historycznego m. st. Warszawy.
Problemy wychowania kolektywnego: refleksje pedagogiczne na tle doświadczeń polskiego domu dziecka i szkoły na Uralu - Warszawa: Państ. Zakł. Wydaw. Szkolnych (PZWS), 1953.
- 324 s.
Януш Корчак
Любовь к детям многогранна. Крупская любила детей заботливо, Гайдар – весело, Макаренко – требовательно, Сухомлинский – нежно, Корчак – грустно. Когда дети вырастали и уходили из Нашего Дома, Януш Корчак говорил им: «Мы даём вам одно – тоску по лучшей жизни, которой пока нет, но которая будет».
n av UNESCO firas runt om i världen. När skriva rader av Korczak, är minnet ständigt kommer till parallella passager från Makarenko och Sukhomlinsky. Makarenko sa till barnen: "Jag älskar den här delen av mänskligheten ..." Korchak uppvuxen föräldralösa, Makarenko - hemlösa, Sukhomlinsky - barn, krigströtta och fatherlessness. Var och en av dessa barn ut sin far, så är den slående sammanfaller känslor. För alla skillnader i levnadsvillkor och syn på livet, skapade de en undervisning - det är kärnan pedagogik av 20-talet. kärlek till barn är mångfacetterad. Makarenko - krävande, Sukhomlinsky - försiktigt, Korczak - allvarlig och luvnära. När barnen växte upp och gick ut ur huset sa Janusz Korczak till dem: "Vi ger dig en sak - längtan efter ett bättre liv, som ännu inte är, men det kommer att bli." Längtan, längtan - det är olika översättningar av samma ord. Observera att det inte handlar om hans personliga liv och allmänhet - om livet för mänskligheten, om livet i allmänhet. En person som söker till bättre liv för folket - en man. Så modigt sagt Janusz Korczak: . "Vi kommer inte att ge dig Gud, för var och en av er måste hitta den i ditt hjärta Ge inte landet, eftersom du måste hitta det svårt ditt hjärta och själ. Ge inte kärlek till mannen, eftersom det inte finns någon kärlek utan förlåtelse, och förlåtelse är hårt arbete, och alla borde ta det på sig själva. Vi ger dig en, ge ett åtagande till ett bättre liv för sanning och rättvisa. Och kanske är det en önskan leda dig till Gud, Homeland och kärlek ". S
