Blockad - En ekonomisk och politisk förföljelse av judar - 1938 och 2019 - I Tyskland och i Stockholm.

Ekonomisk bojkott på 30-talet - Tyskland. Köp int hos judar. Israel's Department Store in Berlin on April 1, 1933 at the start of the Nazi boycott of Jewish-owned businesses. These are members of the SA (Sturmabteilung) holding placards that say: "Germans defend yourselves! Don't buy from Jews." ("Deutsche! Wehrt Euch! Kauft nicht bei Juden!")

Vad hände för drygt 80 år sedan i Tyskland? Jo, Kristallnatten som följdes av en ökad ekonomisk och politisk förföljelse av judar. Just ekonomisk förföljelse är lite speciell i sammanhanget för den typ av bojkott i liten skala förekom tidigare i flera länder i Europa. Köp inte hos Juden, Gör inga affärer med Juden och låt Juden svälta genom en ekonomisk och politisk bojkott.

Bojkott mot israeliska varor (BDS) är en annan ekonomisk bojkott riktad mot judar. Inte bara mot staten Israel. BDS står för bojkott, avyttring och sanktioner, och hänvisar till tre olika men besläktade former av straffåtgärder mot staten Israel.

I Förbundsdagen i mitten av maj har de tyska politiker klassat den palestinska bojkottrörelsen som antisemitisk och jämförde den med Nazitysklands uppmaning till bojkott mot judiska företag

Judiska församlingen i Stockholm tycks följa ett gammalt spår när det gäller bojkott, sanktioner och straffåtgärder mot ... judar. Beställ inte från Ateljé J. Bamba. På bilden nedan, ser man hur stenkonservator Justyna Bamba återmonterar en gravhäll som hon har restaurerat - ideellt arbete. Judiska Församlingen har betalat till Enskede Gravvårdar AB 9 680 kronor för ett liknande arbete som gjordes helt maskinellt. Den officiella bojkotten mot den judiska Ateljé Justyna Bamba gäller enligt Judiska Församlingens styrelsebeslut. Orsak Justyna Bambas sambo har tyckt officiellt att Judiska Församlingen och dess ordförande Aron Verständig Szugalski bryr sig inte om Förintelsens Offers gravar. Därför en kollektiv bestraffningsmetod infördes.

Ekonomisk bojkott år 2019 - Sverige. Judiska församlingen i Stockholm tycks följa ett gammalt brunt spår när det gäller bojkott, sanktioner och straffåtgärder mot ... judar. Beställ inte från Ateljé J. Bamba. På bilden stenkonservator Justyna Bamba som återmonterar en gravhäll som hon har restaurerat - ideellt arbete. Judiska Församlingen har betalat till Enskede Gravvårdar AB 9 680 kronor för ett liknande arbete som gjordes helt maskinellt.

Bikt och Yom Kippur - blir det lättare att leva i synd och begå brott genom att kunna lätta på skuldbördan? Meningen med fatwa bland judarna.

Giuseppe Molteni, Bikt, 1838

Bikt

Född i ett katolskt land, Polen har jag som barn alltid varit nyfiken på det här med bikt. De små mörka utrymmen i kyrkor delade i två kammare där "syndaren" befinner sig i det ena och prästen i det andra. Mellan de, ett nät som gör att de kan höra varandra men inte se varandra. Bikt 'bekännelse' är en enskild syndabekännelse inför en präst med åtföljande tillsägande av syndaförlåtelse. Bikten sägs leda till försoning... I praktiken så kan man börja syna på nytt. Detta gjorde mig alltid fundersamt särskilt då de som har syndat har efter bikten fortsatt sitt leverne på samma sätt som förr.  Det mest slående var att det handlade om en grupp starkt religiösa personer.

På katolska kyrkans hemsida står följande:
Försoningens sakrament försonar människan med Gud ... Försoningens sakrament är ett tecken på Guds kärlek och förlåtelse. Också den som medvetet vänt sig till Kristus och vill tillhöra honom misslyckas, faller - och denna vår synd skiljer oss både från Gud och från våra medmänniskor. Katoliker känner sin svaghet, sina tillkortakommanden och sitt behov av ständig omvändelse. Genom försoningens sakrament kan de återknyta förbindelsen med Gud och med varandra. Den som uppriktigt ångrar sin synd, bekänner den och vill bättra sitt liv får alltid Guds förlåtelse. På Kristi uppdrag löser prästen den biktande från alla synder.

Den som uppriktigt ångrar sin synd, bekänner den och vill bättra sitt liv får alltid Guds förlåtelse.

Försoningsdagen Jom Kippur – dagen för bot och förlåtelse.

Egentligen så handlar det om hela tio botdagar som avslutas med Försoningsdagen, Jom kippur. Vid denna tid bedömer Gud vad människorna gjort under det gångna året, och beslutar vad som ska hända dem under det kommande. Botdagarna skall ge tid för efter­tanke över vad man gjort och vilka man ska be om ursäkt. En förutsättning för att få förlåtelse är att man inser att man har gjort fel, och verkligen ångrar sig. 

Vad gör de religiösa judar som har utfärdat fatwor mot andra judar/judinnor. Särskild de vars fatwor orsakat synd för all framtid. Blir de inskrivna....? Fortsätter de på samma sätt som katoliker efter bikten och hoppas att G inte ser det?

Precis såsom i trafiken så gäller visa regler för "ett judiskt liv". Judiska församlingen och Chevra Kaddishas uppgift!

Precis såsom i trafiken så gäller visa regler för "ett judiskt liv". Det är inte så att alla skall/måste be i synagogan eller begravas på ett judiskt sätt. Man skall dock se till att möjligheten till det finns. Det ansvaret vilar på JF och CK - Aron Szugalski Verständig och Hans Fink. De två ansvarar för ovanstående. De två har sett och insett (hoppas jag) att det saknas vatten vid våra judiska begravningsplatserna sedan 1998 - 20 år jubileum förra året.

Livia Fränkels förslag med att nyttja vattenkranar för bevattning är helt strålande. Tyvärr, strålar inte vatten ur dessa bevattningskranar under tiden då det råder nattfrost - minusgrader. Så det gäller att passa på och besöka/begrava sina närmaste under sommaren... 

Det hela handlar om en tradition (judisk) att tvätta händerna efter att man har besökt en judisk begravningsplats.

Tillbaka till Chevras styrelse. Det kom upp till ytan under Chevras årsmöte att Chevra inte vill bekosta begravningsutrustning för 35 000 kronor eller installera rinnande vatten vid Kapellet. Det tillhör faktiskt till judiska begravningsritualer att tvätta händerna efter gravsättningsceremonin. Nej, inte ens det är fixat trots att frågan väcktes 1997.

Samtidigt så sitter Chevrastyrelsen på nästan 7 miljoner kronor och deras huvudglädjeämne är att pengarna växer i takt med att börsen utvecklas i positiv riktning. Detta år blev det hela 500 000:- och efter skatt hela 250 000:-.


Glädjen att administrera 7 000 000  kronor var så stor i Chevrastyrelsen att i Resultaträkningen för år 2018 implementerat en summa på 142 424 kronor (se nedan). Summan finns under verksamhetskostnader. Hela "Verksamheten" bestod dock av en resa för hela styrelsen (med fruar och män?) till Strasbourg i franska Alsasce.

Först när summan skulle förklaras så visade sig att pengarna har, huvudsakligen till en minst sagt, nöjesresa. Hans Fink, researrangör och ordförande i Chevra försökte förklara syftet med det nyupptäckta resan att man "besökte rabbiner". Ett rabiat försök att tvätta sin byk som inte gick hem hos de som kom till årsmötet. 

Hans Flink, tidigare vid Skatteverket, försökte således gömma 100 000 kronors resa under Verksamhetskostnader, inköp för begravningsverksamheten, se nedan. Resten av styrelsen som var med på resan godkände detta och skrev under Årsredovisningen. Även revisorn Peter Rosenberg i sin Revisionsberättelse tillstyrkte det. Samma kompisanda fanns tidigare i Föreningen Förintelsen Överlevande. Där hade däremot, föreningens revisor icke godkänt deras räkenskaper, en hederlig man!

Resan är på inget sätt nämnd i hela Årsredovisningen. Det var inte en enhälligt årsmöte som röstade för ansvarsfriheten för Chevras styrelse, bara styrelse och de styrelsetrogna.

Kostnader för ovanstående två kranar beräknar jag till 25 000 för 2 stycken.

Styrelsen för Chevra Kadisha beslöt vid styrelsemötet

Styrelsen för Chevra Kadisha beslöt vid styrelsemötet att inte bifalla anhållan till projektet som drivs avv Judiska Församlingen tillsammans med Föreningen Förintelsens Minne att iordningställa gravar av Förintelsens offer som finns i Stockholm.

Naturligtvis är beslutet skamligt.
Varför?

Pedagogika i Dydaktyka Janusza Korczaka przed Zagładą - Dom Sierot w Będzinie.

Dorotka Kalkopf przyjechała do Szwecji jako jedna z Ocalałych z Holokaustu w akcji Białe statki w lipcu 1945 roku. Była aktywna w "Stowarzyszeniu Korczakowskiego Dziedzictwa" – Föreningen för Janusz Korczaks Levande Arv.

Dorotka Kalkopf wprowadziła mnie w szczegóły zakładu w Będzinie wzorowanego na Domu Sierot i Naszym Domu w Warszawie. Dorotka przyjechała do Szwecji jako jedna z Ocalałych z Holokaustu w akcji Białe statki w lipcu 1945 roku. Była aktywna w "Stowarzyszeniu Korczakowskiego Dziedzictwa" – Föreningen för Janusz Korczaks Levande Arv.

Na Internecie znalazłem oprócz jej relacji o spotkaniu z Korczakiem, inną relacje, chłopca Isodora którego nazwiska nie podano:

"Ojciec zmarł wkrótce po powrocie do Będzina w zachodniej Polsce, pozostawiając żonę, siedmioletnią córkę i trzyletniego Isadora. Po czterech latach zmagań jako szwaczka, matka Isadore'a wyszła ponownie za mąż i urodziła dwoje kolejnych dzieci. Ojczym Isadora znęcał się nad nim, a jego matka "została zmuszona, by mnie wysłać, oddać do domu dziecka... co było najlepszą rzeczą, jaka mogła mnie spotkać".

Isodor trafił do domu dziecka wzorowanego na modelu Janusza Korczaka. Placówka ta (w Będzinie) przyjęła "system" Korczaka – podejście do wychowania i edukacji dzieci, które kładło nacisk na silny kodeks moralny i niezależne rządy samych dzieci.„Dzieci muszą mieć kodeks praw, reguły postępowania... Kiedy miałem jedenaście lat, byłem przewodniczącym zarządu i prowadziłem organizację, taką organizację dziecięcą. Czytałem konstytucję... i wszyscy mieliśmy obowiązki... sprzątanie pokoi, w których spaliśmy, sprzątanie łazienek, zmywanie naczyń, przygotowywanie śniadań, wydawanie obiadów... Każde dziecko miało jakieś zadanie do wykonania... Co roku odbywały się wybory... W sierocińcu mieliśmy od siedemdziesięciu pięciu do osiemdziesięciu dzieci... więc zachodziły zmiany, ale każdy miał swój obowiązek. [Mieliśmy także] teatry... Zostałem nagrodzony, gdy miałem osiem lat, za grę w teatrze, w przedstawieniu, w komedii... Mam bardzo dobre poczucie humoru... i w bardzo krótkim czasie zyskałem sympatię ludzi. I takie jest życie — tak to powinno wyglądać. Tak mnie nauczono”.

ISADORE HOLLANDER [1-1-3]
From the Collection of the Gratz College Holocaust Oral History Archive

Yes. This is when I fell down. These are the memories that I left with me.
But there were other things, the life is only what parents used to tell me, about anti-
Semitism in France.
JF: They did feel anti-Semitism?
IH: They felt they couldn’t observe Passover, the seder, with open windows.
They were breaking the glass, you know, the windows, throwing stones in. This was
already in 1920, those years. So, anyway, my father didn’t trust anybody, and he went back
in a short time. Within four months, three to four months, he passed away.
JF: What town did he return to?
IH: To Poland? Bendin. B-E-, I’ll spell it in, it’s plain with the way I talk, in
Yiddish. B-E-N-D-I-N. It’s in Yiddish. But in Polish, it was with a “Z-I.”
JF: Yes.
IH: But let it be in Yiddish, Bendin. I think it, only, gentile people won’t listen
to that. Probably mostly Jewish people, probably. Bendin. Now he passed away in 1923 and
we were left two orphans with my mother. And it was very difficult for my mother to start
up life on her own. She was a seamstress. She worked to provide us children with food and
whatever she could. And it lasted four years. After four years of being a widow, she
remarried. And it happened, it didn’t turn out to be the right marriage, which she had two other
children with, from the second marriage. And...
JF: What do you mean it didn’t turn out right?
IH: It didn’t turn out; the marriage wasn’t a success. It wasn’t a good one, but
she had two children. As a child, I was seven years of age, and I was very jealous.
Whatever she did, even though I didn’t know my first father, but it was a jealousy. I loved
my mother, very. I was 25 years of age and I still cried after my mother, and I still, it’s still
not that, to forget. But after she married, then she had two children. My mother was forced
to send me, to give me away to an orphanage.
JF: Why is that?
IH: Because my stepfather, not that I was grown up enough that I should
understand that I couldn’t get along with him, but it was a mistreat. She had only one child
with him at that time. I had an older sister, which she was four years older, and she was 11
years of age. But it was a mistreat. It was a stepfather, and he didn’t treat my mother right.

He didn’t treat us children and me, being accepted to an orphanage, was the best thing
that had ever happened to me. It was a very well establishment, well-known in Europe,
all over Poland and Europe. And it was established with the Charter by one of the well-
known Jewish people in Warsaw which he wrote, and he was a director of an orphanage,
Janusz Korczak.1 And...
JF: He was also, then, responsible for the establishment...
IH: No, he wasn’t, but we accepted his charter, how to raise children, how to
train us, how to make us good people, educated people, because he used a charter.
Children have to have a charter, on how to act. When I was 11 years of age, I was a president
from, I was the president of the board. And I ran an organization, like a children’s
organization. I read a constitution with paragraphs. And we all had duties as children. One
child had to learn how to cook. Two children had to know how to make breakfast for the
rest of the children. We were boys and girls. We were about 75 children in the orphanage.
JF: This constitution, you wrote or you read?
IH: No, this was written and adopted, from Janusz.
JF: I see.
IH: Korczak.
JF: I see.
IH: He was the one who wrote the constitution for children...
JF: I see.
IH: To govern an institution, like orphans. Now every institution has their own
constitution, their own by-laws, and laws. But this was given and then we adopted it, by
the well-known neurologist who became interested in the well-being of children all over Poland and
advocated advanced progressive ideas. He became head of an orphanage in the Warsaw Ghetto and perished with the children.

Janusz, from Janusz Korczak. And we did very well, and it did to me special being there,
for the time, till the age of 15. It did very good, because I was educated. I went seven years
to public school. I went three years to night school to finish like a...
JF: Like high school?
IH: Yeah, to the grade of high school. And being taught a trade as a tailor. And...
JF: You said you were president of the...
IH: I was being elected...
JF: Your, the group.
IH: Every year. Every year we had an election. We changed. One year when I
was president, the other year I could have been a secretary. We changed. We had a group, 
and maybe the third year I wasn’t on the board. Because we had 75 to 80 children in the
orphanage. So it changes, but everybody had a duty, from the children, to clean the rooms
we slept, to clean the bathrooms, to wash the dishes, to prepare breakfast, to give out dinner,
to stay at the dinner and give out the dinner for the children, to hang the laundry. Duties
were for every child to do. We played theaters. I was awarded when I was eight years of
age. I was awarded for playing the theater...
JF: You were an actor.
IH: In the show. And in comedy and any other thing. And I myself have a
very good sense of humor, and I am very liked by people in a short, many people, in a very
short time I am liked by people. And, but that’s life, the way it’s supposed to be, I think so.
It’s the way I was taught.
JF: It s eems like you feel that you were taught a great deal of these
characteristics at the orphanage.
IH: Absolutely. It gave me a good deed. That’s a shame that I couldn’t use any
better ways, to be more educated going to school, but it didn’t, time didn’t permit. I wanted
to grow up fast, to start to earn a living and help my mother.
JF: Were you seeing her during those years?
IH: I, yes, we were allowed every weekend, Saturday afternoon, to go home to
see parents. Children who didn’t have anybody to see, one child took the other.
JF: So you must have gone with someone?
IH: And we went, I went to see my mother. I went to see my aunt and I went to
see my grandmother, one of my grandmother’s, my father’s mother. I used to go every
Shabbas. And she had for me put away fruit, and anything she grew, the apples. She was,
but I was the only orphan, and she just, I was like an eye, an apple in her eye. She watched
my yahrzeit I shouldn’t miss, after my father. And in the orphanage did the same thing. We
were educated every one in Yiddish and in those years we were allowed Hebrew. And the
time went by till I was 15 and I had to step out from there.
JF: Were you also, you mentioned that you were educated in Yiddish and
Hebrew?
IH: In Yiddish, very well in you know, Chumash and

Lista mieszkańców Bedzina z okresu okupacji. Na ulicy Sienkiewicza, gdzie mieścił się Dom Sierot kierowany wg. zasad korczakowskich, mieszkały dwie siostry Kalkopf. Przywiezione do szpitali szwedzkich białymi statkami opowiadały o swoim spotkaniu z Korczakiem, gdy odwiedził ich sierociniec.

Brakuje opracowań o rozprzestrzenieniu "Pedagogiki i Dydaktyki" Janusza Korczaka przed Zagładą.

Istnieje wiele opracowań na temat pedagogiki i dydaktyki Janusza Korczaka po Drugiej wojnie światowej.

Oprócz sławy Korczaka, jego pism pedagogicznych, głównymi, naturalnymi propagatorami jego systemu i myśli pedagogicznych Doktora byli bursiści.

*Dydaktyka – jedna z głównych gałęzi nauk pedagogicznych, która zajmuje się procesami nauczania i uczenia się, wszelkimi przedmiotami na kolejnych poziomach tych procesów, od przedszkola do studiów wyższych, a także mającymi miejsce poza instytucjami oświatowymi, przy zwykłych czynnościach.

Besiktning av Gravstenar - Gravstenvård - Textkomplettering - Åtgärder mot fallande gravstenar - Montering och demontering - Plantering av växter - Förslag till gravvårdar som inte kräver mycket tid.

Gravsten med två socklar. Alla 3 delar är förbundna med varandra med rostfria dubbar. Om dubbarna eller stenen run de ger upp så flyttas stenens vridpunkt (röd prick) upp. På samma sätt så flyttas stenens tyngdpunkt (blå punkt) upp. Här på bilden har vi markerat den nya tyngdpunkten med X.

Gravsten med två socklar. Alla 3 delar är förbundna med varandra med rostfria dubbar. Om dubbarna eller stenen run de ger upp så flyttas stenens vridpunkt. När vridpunkten och tyngdpunkten ändar sig påtagligt så behövs det inga stora krafter för att få stennen att falla.

En del gravstenar och gravar har en livslängd på 25 år.
Många gravstenar liksom gravar återanvänds efter den tiden om gravrätten inte förlängs.

Många gravar och gravstenar tjänstgör dock som det heter i all evighet. Som exempel stora familegravar eller gravar vid judiska begravningsplatserna.

Den typ av gravar, läs gravstenar har andra förutsättningar och således borde andra krav ställas vid montering av gravstenen, se länken bredvid som handlar om den judiska begravningsplatsen.
https://jimbaotoday.blogspot.com/2019/06/fallande-gravstenar-ett-fall-av-flera.html

Våra tester

Tester utförs i enlighet med CGK:s (Centrala gravvårdskommitténs) riktlinjer på alla gravstenar som är högre än 30 cm. I de fall då gravstenen inte uppfyller säkerhetskraven kommer graven att märkas upp och gravrättsinnehavaren att kontaktas via brev.

Om gravstenen bedöms vara en stor säkerhetsrisk kommer den att läggas ner.

Bakgrunden till gravstenskontrollen är att flera olyckor, några med dödlig utgång, har skett på grund av fallande gravstenar. Fallande gravstenar orsakar även skador på andras gravstenar.

Det är faktiskt gravrättsinnehavarens skyldighet att se till så att gravstenen inte är en säkerhetsrisk.

Stenen får ha en viss rörelse på sockeln dock utan att den utgör en fallrisk. Denna ”vickmån” finns där för att stenen ska kunna lyftas av från sockeln vid exempelvis en textkomplettering.

För att en gravsten ska anses som säker ska den uppfylla följande:

• Gravstenen får inte luta för mycket.
• Det ska finnas minst två ”dubbar” med en viss tjocklek (beroende på stenens storlek).
• Gravstenen ska tåla ett tryck av 35 kg från alla håll.

"1945-års överlevande" som kom med Vita Båtar är begravda i Norrköping som Förintelsens offer.

HMS Prins Carl som tjänstgjorde som Vit Båt under juni-juli 1945.

Gamla judiska gravar i Norrköping

Kung Gustav III utfärdade år 1781 ett judereglemente vilket utan "lättnader" medförde en rad begränsningar i bl.a. judarnas rätt att välja vistelseort. Judar till en början fick enbart bo i Stockholm, Göteborg och Norrköping. I judereglementet föreskrevs också att det i de tre städerna skulle finnas judiska begravningsplatser som det ålåg ”Judesällskapet at sielfwe inhägna”.
Kring 1780–90-tal tillkom en judisk begravningsplats i Norrköping.

När Norrköping industrialiseras sker det genom en inflyttning av unga judiska män, framför allt från norra Tyskland. De etablerar sig som klädesfabrikörer och kvarnägare, de var bildade och levde väl.
När Holmen bildas 1854 sker det med kapital från judiska grosshandlare i Göteborg.
Trots att Norrköping var en av tre städer där judar tilläts bosätta sig från och med 1782 blev den judiska befolkningen i Norrköping aldrig särskilt stor. Som mest räknade den 99 medlemmar. Redan när synagogan byggdes 1858 tog man till i överkant.

1945-års gravar - de som kom från Bergen-Belsen direkt med Vita Båtarna och indirekt från Malmö dit de fördes med Vita bussarna och Padborg-tåg.

De flesta som kom med Vita båtarna kom från Bergen-Belsen. Första Vita båten från Lübeck anlände den 1 juli 1945. De sjuka placerades i beredskapssjukhusen i staden som bestod av två skolor förberedda sk för ändamålet. En månad innan, den 6 maj 1945 kom ett ambulanståg från Malmö till Norrköpings central med den första gruppen befriade lägerfångar som hade Malmö som första anhalt. Det är oklart om de placerades på beredskapssjukhuset som var då inte färdiga och ombyggnads- anpassningsarbeten har bara påbörjats. Chefen för beredskapssjukhuset var dåvarande överläkaren på medicinkliniken i Norrköping, Leonard Brahme. Han fick till hjälp endast två färdiga läkare (vid andra Vita Båt transporten), två underläkare och en kvinnlig medicine kandidat. 

  

Logg från HMS Prins Carl som tjänstgjorde som Vit Båt under juni-juli 1945.

DP-2 kort av Gross Dora som kom med den första Vita Båten till Norrköping. Hennes syster Blanca dog bara en dag efter ankomsten. 

DP-2 kort av Gross Blanka som kom med den första Vita Båten till Norrköping och dog efter bara 1 dag.

Född i Polen, kom från Bergen-Belsen med Vita båtar, dog i Norrköping.

Inom Matteus begravningsplats finns den Judiska begravningsplatsen som tillkom 1782. Här gravhällar av Förintelsens offer begravda i Norrköping.

Inom Matteus begravningsplats finns den Judiska begravningsplatsen. Här gravhällar av Förintelsens offer begravda i Norrköping.

Norra begravningsplatsen i Norrköping - ännu fler gravar av Förintelsens offer.

Norra begravningsplatsen i Norrköping - ännu fler gravar av Förintelsens offer.

ECKER Olga f. 15 januari 1924 d. 18 juli 1945
KLEIN Elisabeth f. 3 mars 1913, d. 17 augusti 1945
KLEIN Ethel f. 8 oktober 1919, d. 15 augusti 1945

Var är hon begraven?

DP-2 Szenkalska Hela L-1661 to Norrköping dog 9 juli 1945

Var är hon begraven? Szenkalska Hela från Czestochowa. Hon kom till Norrköping 1 juli och dog 9 juli 1945.

Var är hon begraven? Szenkalska Hela från Czestochowa. Hon kom till Norrköping 1 juli och dog 9 juli 1945.

Var är hon begraven? Szenkalska Hela från Czestochowa. Hon kom till Norrköping 1 juli och dog 9 juli 1945. Här hennes Lübeck kort med nummer 1661.

SCHECHTER Ibolyja f. 20 juni 1927 d. 5 augusti 1945

Tack till Svenska kyrkan i Norrköping som tar hand om gravarna tillhörande Förintelsens offer. I Stockholm har judiska församlingen i 70 år sparat på underhåll. Detta ledde till att gravhällarna sjönk under markytan och var helt oläsbara tills Föreningen Förintelsens Minne satsade 250 000 kronor för att gräva upp de, rengöra och beskriva öden av ett flertal av de begravda.