Nelly Sachs - Alfred Nobel - 10 december - Att få ett Nobelpris på sin födelsedag.

Nelly Sachs i sin Kajuta där på bordet stod alltid hennes skrivmaskin med enbart tyska tecken av märket Mercedes Prima.

Minnestavla vid Bergsundsstrand 23, i bakgrunden fartyg vid Cementas depå på andra sidan av Liljeholmsviken.

Nelly Sachs borde först på nedre botten i det gula huset. Hon flyttade därifrån efter en otäck händelse då i september 1947, kastades det sten mot fönstret där hennes mor satt. Tråkigt nog så var det  två år efter kriget då sanningen om dödslägren var allmänt känd i Sverige. ändå kastades det sten mot så judehuset.  Om denna händelse skriver Nelly Sachs i ett brev (finns på KB) till poeten Ragnar Thoursie. ”Ett gäng södergrabbar har de senaste dagarna roat sig med att kasta stenar ...". Efter den händelsen fick Nelly och hennes mor flytta till en lägenhet på 3 tr. Även den med utsikten mot vattnet.

Trapphuset och hissen 3 tr upp där Nelly Sach bodde. 

Nelly Sachs grav vid Judiska Norra Begravningsplatsen. lite till höger från ingången.

Det är nog enbart Nelly Sachs som fick ett Nobelpris på sin födelsedag, den 10 december 1966. Då fyllde hon 75 år.

Den 10 december 1896 dog i San Remo, Italien, Alfred Nobel. Därför utdelas priset just denna dag. Samma dag, fem år innan, den 10 dec 1891 i Berlin föddes Leonie Nelly Sachs.

Nellys pappa William född i Wroclaw-Breslau brukade på henns födelsedag påminna henne om att "Nu i Stockholm delar de ut Nobelpriset".

Begsundsstrand 23 är adressen till huset där Nelly och hennes hjärtsjuka mor bodde i Stockholm. Många skriver om det som ett lugnt och lummigt mråde. Men vid slutet av 1940-talet och inte heller nu var det ett lugnt område. Det var ett typiskt industriområde. Visserligen började HSB bygga på sydvästra delen av Reimersholme men inte den delen som var synlig för Nelly.

Så utsikten från Nelly Sachs lägenhet som beskrivs "med utsikt över vackra Reimersholme och Liljeholmsviken" är en nyskapelse som låter oss tro att det var grönskan som dominerade i området.. Liljeholmsviken såg hon nog men lite svårare var det med Reimersholme om man inte använde sig av Sällskappsresantricket med spegeln. Då kanske såg hon industribyggnaderna av Spritfabriken där.

Mittemot hennes fönster låg och fortsättningsvis ligger Cementa och deras kaj. Tunga lastbilar med betongblandare och cement åker därifrån i en jämn ström. Så var det förr och så är det nu. Stora fartyg lossar där oavbruttet sin cementlast.

Nelly borde först på nedre botten i huset. Hon har efter ett händelse i september 1947, flyttat till en lägenhet 3 tr. upp. Det var två år efter kriget då sanningen om dödslägren var allmänt känd i Sverige, tyvärr, så kastades det sten mot hennes fönster i det som kallades av södersbor för judehuset. I huset som köptes med medel ur sk Warburgs stiftelse* bodde då faktiskt enbart obemedlade, fattiga judar.

Om denna händelse skriver Nelly Sachs i ett brev (finns på KB) till poeten Ragnar Thoursie. Ett gäng södergrabbar har de senaste dagarna roat sig med att kasta stenar .... Nelly Sachs mor satt då vid fönstret i den etta de hade på nedrebotten.

Li var det smeknamn som Nelly Sachs använde i vänkretsen.




* Warburgs stiftelse (Generalkonsul S.E. Warburgs och hans maka Pauline Warburgs stiftelse) grundades 1940 och skulle skötas av Mosaiska Församlingen i Stockholm. År 1941 köptes fastigheten nr. 78 i kvarteret Bergsund på Bergsundsstrand 23 och 1942 köptes fastigheterna på Katarina Bangata 59 a-c. P.g.a. den stora bostadsbristen kunde Warburgs stiftelse inte tillhandahålla så många bostäder som man hade möjligheter till och därför delade Stiftelsen genom Mosaiska Församlingen även ut hyresbidrag till de fattiga östjudarna. En stenkast från Bergsundsstrand 23, vid Lindvallsplan 4, låg ett annat judehus, egentligen ett fattighus för Stockholms judar, bekostat av byggmästaren Claes Groschinsky.

6 vita gravhällar på Norra Judiska begravningsplatsen och den okända Förintelsens offers grav

Den gemensamma nämnaren för Förintelsens offer är att de är begravda i massgravar. Både som kroppar och aska. De flesta i Polen, Ryssland, Tyskland, Vitryssland och Ukraina. I Sverige har de flesta enskilda gravar och gravstenar som här på Norra judiska begravningsplatsen. Gravstenar syns dock knappt då de ligger numera 10-15 cm under gräsytan.

Jag efterlyser 6 gravstenar, egentligen sex stycker ljusgråa stenblock av granit bland de 100 gravstenar som bär namn på Förintelsns överlevande från Bergen-Belsen. De som kom med de Vita skeppen till Stockholm under juni 1945 och dog strax därefter. 

De 6 ljusgråa stenar utan namn skall representera 6 miljoner Förintelsens offer. Kanske kan de bära symboliskt namn på de 6 förintelseläger?

Bara min moster har en grav i Warszawa med dödsdatum 28 februari 1941. Graven blev en symbolisk grav för hennes make som hittades halvdöd i Bergen-Belsen och dog där i april 1945. Graven är även symbolisk grav för hennes föräldrar som mördades år 1942 i Treblinka. Graven är även en symbolisk grav för ett hundratal medlemmar ur min mammas och pappas familj som inte har någon grav och platsen för deras död är platsen för massavrättningarna strax utanför staden Pinsk. Den enkla graven vid den Judiska begravningsplatsen i Warszawa (öster om det forna Gettot i Warszawa) fungerade därför som en plats dit alla mina anhöriga, vars närmaste inte har någon personlig grav gick till.

Bara min moster har en grav i Warszawa med dödsdatum 28 februari 1941. Graven blev en symbolisk grav för hennes make som hittades halvdöd i Bergen-Belsen och dog där i april 1945. Graven är även symbolisk grav för hennes föräldrar som mördades år 1942 i Treblinka.

På samma sätt är den okände soldatens grav är en symbolisk grav för alla stupade soldater som inte har en grav. Oftast begravs på platsen en eller flera oidentifierade soldater. Den utgör ett rörande minne till vördnad av alla dem soldater som dog när de försvarade sitt hemland. Traditionen att anlägga en plats där saknade, försvunna och oidentifierbara kroppar hedras är en tradition som startade två år efter första världskrige. Då som en symbolisk handling begravdes en fransk soldat i Paris under Triumfbågen och en engelsk på Westminister Abbey i London.

Detta blev starten för "Den okände soldatens grav" som idag återfinns i många länder i världen som varit inblandade i blodiga krig. 16 miljoner miste livet under Första världskriget. Nära 60 miljoner människor, soldater och civila miste livet under det andra världskriget, dessa var inte enbart.

Av de 60 miljoner människor som miste livet under det andra världskriget har 6 miljoner blivit mördade. De har blivit mördade för att de var judar. Morden som har ett samlingsnamn Holocaust eller på svenska Förintelsen har skett på ett ytterst organiserat sätt. Både genom skjutning av Einsatzgruppen vid kanten av massgravar och i de industriella dödsapparater som hette dödsläger där man använde särskilt för ändamålet framtagen teknik ta gasa och förbränna människor. Av de 6 miljoner mördade så är fortfarande 1 miljon namnlösa.

Vi, andra och tredje generationen till de Förintelsens överlevande har oftast våra föräldrar begravda här i Sverige. Men har vid våra besök på de judiska begravningsplatserna ingen riktig plats att gemensamt hedra alla offer för Förintelsen, både de med namn och de namnlösa där alla saknar en grav.

Vid Norra judiska begravningsplatsen finns ett antal tomma platser mellan de sk 1945 gravar. Vi tycker att de skall ej gravsättas men på de tomma platserna skall 6 stycken stenblock av en avikande stensort, t.ex. ljus granit, påminna om 6 miljoner Förintelsens offer. De skall ha samma mått såsom de gravhällarna omkring, de av svart granit men vara 3-4 gånger högre och utgöra ett slags monument. Då de befintliga gravhällarna av svart granit är 40 cm breda har man kommit fram till att de ljusa stenblockets höjd bör vara 65 cm på den främre delen av stenen. På bilden prover att sättas ut på plats.

Vid Norra begravningsplatsen finns ett antal tomma platser mellan de sk 1945 gravar. Jag tycker att de skall fortsättningsvis inte gravsättas men på de tomma platserna skall 6 stycken stenblock placeras av en avikande stensort, t.ex. ljus granit. De skall påminna om 6 miljoner Förintelsens offer. De skall ha samma mått såsom de gravhällarna omkring de av svart granit (40 x 30 cm) men vara 3-4 gånger högre.

Enligt konstnären Justyna Bamba bör man använda sig av Gyllene snittet när det gäller stenblockets form. Gyllene snittet eller φ (grekiska bokstaven), på latin: sectio aurea, är det förhållande som erhålls när en sträcka delas i en längre del a och en kortare del b så att hela sträckan a + b förhåller sig till a som a förhåller sig till b. 
   Det gyllene snittets värde är 1.6180339.

Då de befintliga gravhällarna av svart granit är 40 cm breda har man kommit fram till att de ljusgråa stenblockets höjd bör vara 65 cm på den främre delen av stenen.

Då det finns 7 platser kan man kanske använda den sjunde tomma platsen som en sten till minne av 1.5 miljoner barn som förintades under den mörka tidsepoken och inte har ett grav eller ha det såsom den okändes grav.

Förintelsens överlevande - Gravplats Okänd - Beredskapssjukhuset i Örebro

I Treblinka fanns massgravar. Kropparna brändes därefter. Nu finns det bara aska över 950 000 mördade och minnesstenar med namn på orter de förintade kom ifrån.

Den gemensamma nämnaren för Förintelsens offer är att de är begravda i massgravar. Både som kroppar och aska. De flesta i Polen, Ryssland, Tyskland, Vitryssland och Ukraina.

De flesta av Förintelsens överlevande som kom till Sverige och dog strax därefter har egna gravar och egna gravstenar.

I Kalmar har man en liten kvarter där det ligger 24 offer för Förintelsen och deras gravstenar ligger samlade i kvarterets hörna.

I Norrköping och i Stockholm finns liknande platser och gravhällar.

I Örebro vet man att fyra judinnor har dött på sjukhuset, man vet deras namn och ålder men vet inte var de är begravda.

De första kvinnorna kom den 25 maj 1945 med ett tidigt morgontåg från karantänlägret i Lund. Röda kors personal skötte transporten från järnvägsstationen till Engelbrektsskolan. Under sommaren inkommer sedan fler transporter.

De som dog på Beredskapssjukhuset i Örebro.
och finns begravda på Norra kyrkogården, Örebro:
Anna Chlebowa 1870 – 1945
Cecylia Fiszlak 1896 – 1945
Julianna Kaminska 1882 – 1946
Irene Rybak 1897 – 1947

Avlidna men gravplats okänd.
Anna Zauner 1892 – 1945
Maria Mencel 1892 – 1946
Sarolta Berkowitz 1915 – 1946
Mirijam Schwartz 1910 – 1947

Många stämplar i - Leonie "Sara" Nelly Sachs - liv

Troligen var hon själv 9 februari 1942 på den tyska konsulatet i Stockholm. Det står i ett intyg utfärdat denna dag att resepasset eingezogen werden - konfiskerades. Tyskarna har dock lämnat till henne en utriven sida, sida 11-12. Brevet och den utrivna sidan skickades till Fräulein Leonie S. Sachs, Mosaiska Församlingen i Stockholm.

Stämplar i Nelly Sachs liv det är inte bara de som syns i dokumentet. Många stämplar, oregistrerade fanns under hela hennes liv. Nazismen och stöveltramp var de första. De följdes av bokbål och nya tyska pass, bara för judar.

Det finns ett större antal svenska stämplar, många inte alltför vänliga och för Nelly nästan dödliga. Svensk uppehållstillstånd, ständigt förnyat ibland bara 3 mänader då Sverige ansåg sig vara ett transitland. De svenska stämplar finns i hennes resepass på samma sida som stämpeln med tyska örnen och svastikan från det tyska konsulatet i Stockholm.

Troligen var hon själv 9 februari 1942 på den tyska konsulatet i Stockholm. Det står i ett intyg utfärdat denna dag att resepasset eingezogen werden - konfiskerades. Tyskarna har dock lämnat till henne en utriven sida, sida 11-12. Brevet och den utrivna sidan skickades till Frälein Leonie S. Sachs, Mosaiska Församlingen i Stockholm.

Det var från svensk sida som framfördes hösten 1938 ett krav till Hitlerregimen att den skulle förse de tyska judarna med särskilda pass. Man hänvisade (skyllde på) den svenska polisen ville veta vilka tyskar som var judar. Resultatet blev att Tysklands judar fick sina pass ogiltiga och fick ansöka om nya pass som utfärdades med ett tre centimeter stort rött ”J” stämplat på första sidan. Alla kvinnor fick ett extra förnamn Sara och alla judiska män fick heta Israel.

Så nu vet jag säkert att Nelly Sachs pass med rött "J" återvände till Nazityskland. Tack och lov att hon slapp göra samma resa!
Det är för första gången som någon (jag) publicerar de hittills okända dokument.

I det ljusgula huset, 3 tr upp bodde Nelly Sachs med sin mor.

Nelly Sachs fick dela Nobelpriset i litteratur 1966 med den israeliske författaren Samuel Agnon.

Kommer det en främling
Kommer det någon
fjärranfrån
med ett tungomål
som kanhända riglar
Ljuden
med stoets gnäggande
eller med koltrastungens
pipande
eller
också som en gnisslande såg
skärande sönder allt som är nära—

Kommer det någon
fjärranfrån
med hundens rörelseart
eller
kanske råttans
och det är vinter
så kläd honom varmt—
kan väl också hända
han har eld under sulan
(kanske han red en meteor)
så förebrå honom inte
om din mattas brännhål skriar

En främling bär alltid
sitt hemland på armen
likt ett föräldralöst barn
åt vilket han kanske
blott söker en grav.

Ur Flykt och förvandling, 1959

"Om detta må ni berätta ..." och "Om detta fick Ni inte berättat" - Om de 1945 års överlevande och Viskleken

"Regina" Rywka Pośladek fyllde 21 år under den fem dagar långa tröttsamma resan mellan Lübeck och Stockholm. Kanske när hon passerade Bornholm. På hennes matzeva, gravstenen på Norra begravningsplatsen står fel att hon var från Tjeckoslovakien. Även hennes födelseår och förnamn är fel. Bilden visar en del av en stenkonservators arbete för att göra gravhällarna läsbara. Därefter sker ett manuell framtagning av varje bokstav och siffra.

När de "1945 år överlevande" som med UNRRAs Vita båtar nådde Sverige hade de olika typer av handlingar. Oftast var det DP-kort och/eller ett brittiskt läkarkort FIELD MEDICAL CARD tillsammans med den första svenska Inresekortet där det stod att det var deras identitetshandling under vistelsen i Sverige. En grön fyrkantig stämpel indikerade inresedatum. När jag kom till Sverige 1967 har jag fått exakt samma gröna stämpel vid inresan.

Redan på de korten finns skillnader när det gäller stavningen av både för- och efternamnet. Religion och nationalitet blandas också friskt. Fast man redan från de första läkarkorten utfärdade i Bergen-Belsen skiljer på judar och ickejudar. Det står JEW och Jewish. Födelsedatum är oftast rätt fast 13 förväxlas ofta med 30 (pga engelskan hos intervieware?). Det hela med de förändrade, förvanskade uppgifterna på gravstenarna påminner starkt om viskleken. 

Viskleken är en lek, där deltagarna använder mun-till-öra-principen för att viskandes förmedla en mening deltagarna runt. När meningen nått den sista personen i kedjan är den sannolikt förvanskad, eftersom förmedling av texter eller uppgifter sällan uppfattas ordagrant. I lekens slutfas, när sista personen fått budskapet säger han/hon det högt och startpersonen får också säga vad budskapet var från början. Poängen ligger i att meningen med stor sannolikhet förvanskats rejält när den har nått den sista personen i kedjan, Ofta är det stor skillnad och blir ofta väldigt skojigt. I viskleken kan man gå tillbaka i leden och fråga vad de enskilda har hört. Tyvärr, detta är lite svårt när det gäller de 1945 överlevande som dog i Sverige nästan direkt efter ankomsten. Vad skall vi göra med de felaktigheterna på gravstenarna? Naturligtvis de bör korrigeras. Samtidigt så även felaktigheterna på gravarna berättar en hel del.

I alla handlingar från Bergen-Belsen och Lübeck och från Sverige så står det Jew, Polish och som födelseort står det Polen. De här två Field Medical Card har utfärdats på Bergen-Belsen sjukhuset dit de överlevande har förflyttats från det närliggande koncentrationslägret.

Redan från de första läkarkorten utfärdade i Bergen-Belsen skiljer på judar och ickejudar. Här är baksidan av DIAGNOSKORTET där man angav tydligt Polsk judinna eller Tjeckisk judinna, mosaisk. Den sidan av kortet beskrev patientens öde fram till Bergen-Belsen. Även ödet av övriga familjemedlemmar beskrivs.

"Regina" Rywka Pośladek fyllde 21 år under den fem dagar långa tröttsamma resan mellan Lübeck och Stockholm. Kanske fyllde hon år när hon passerade Bornholm. På hennes matzeva på Norra begravningsplatsen står det fel att hon var från Tjeckoslovakien. Hennes förnamn och födelseår har ändrats i det brittiska DP-2 kortet.

I alla hennes handlingar från Lübeck och från Sverige så står det Jew, Polish och som födelseort står det Litzmannstadt. Litzmannstadt är det tyska namnet på den polska staden Łódź. Där fanns det näst största gettot i det av Nazityskland ockuperade Polen (Der jüdische Wohnbezirk in Litzmannstadt).

I alla handlingar från tyska koncentrationsläger där Rywka Pośladek hölls fången innan befrielsen finns de rätta uppgifterna när det gäller för- och efternamn samt födelsedatum.

Varifrån kommer Tjeckoslovakien på gravstenen som hennes födelseland? Troligen var det de sista länken - mellan Mosaiska Församlingen och Albert Flinks stenhuggeri som var orsaken till felet.

Zofia Mandel från Sosnowiec i Polen, fick heta Sophia och fick födelselandet ändrat till Tjeckoslovakien, detta trots att i alla hennes papper både de engelska Field Medical Card från Bergen-Belsen och även de svenska från beredskapssjukhuset i Sigtuna står det klart, född i Polen.

Rywka Pośladek - hennes kort från koncentrationsläger med rätta uppgifter.

Frymeta Ajnhorn fick sitt förnamn felstavat på beredskapssjukhuset i Sigtuna. Någon där fick för sig att hon heter Frömetta och ändrade även i hennes medhavda från Lübeck brittiska läkarkortet Field Medical Card - FMC (se kortet ovan). I Frymetas Diagnoskort finns det kvar det rätta förnamnet.
Trots felstavning i Frymeta Ajnhorns FMC-kortet så finns de rätta uppgifterna i hennes DP-2 kortet. Mosaiska församlingen har, utan att tänka, vidare förmedlade de felaktiga för att nära till hands förändrade uppgifterna från beredskapssjukhuset i Sigtuna till stenhuggeriet.

Trots felstavning i Frymeta Ajnhorns i Field Medical Card från Bergen-Belsen så finns de rätta uppgifterna i hennes DP-2 kort som har 2 månader senare utfärdats på Swedish Transit Hospital i Lübeck. Mosaiska församlingen har, utan att tänka, förmedlade vidare de felaktiga, förändrade uppgifterna från beredskapssjukhuset i Sigtuna till stenhuggeriet. En förvanskningkedja såsom i viskleken.

Rätt stavat Frymeta Ajnhorn. Ajnhorn (det rätta efternamnet) blev blev överstruket och ersatt med Einhorn  i Patientkortet i Sigtuna. Man ser hur man började att fel stava hennes för- och efternamn. På andra sidan av DIAGNOS kortet står information om patienten och hennes familj. Oftast är det ett antal namn på koncentrationsläger, berättelse om en marsch till fots till Bergen-Belsen samt att ödet av övriga familjemedlemmar är okänt.

Frymet (Frymetta) Ajnhorn blev "Frömetta" och "Einhorn" när i Sverige.  Hon har inte fyllt 17 när hon dog i Sigtuna. Vem ändrade hennes förnamn? En sjuksköterska? Bilden visar en del av en stenkonservators arbete för att göra gravhällarna läsbara. Därefter sker ett manuell framtagning av varje bokstav och siffra.

Den tysta lekens effekter när det gäller Förintelsensöverlevande som dog i Sverige finns, tyvärr, inte enbart på begravningsplatsen i Stockholm. Samma typ av felaktig information har jag hittat både i Kalmar och Norrköping. Den Svenska kyrkan har visat en stor förståelse för problematiken och ändrar, lägger till informationen på sina digitala listor över de begravda. Se nedan den färdiga listan på länken: Kalmar. Listan över de 23 gravsatta där öppnas som en Pdf.

Läkarkort från beredskapssjukhuset i Kalmar var av samma typ som de som användes på beredskapssjukhuset i Sigtuna. Spitz Grete (Spitzova Greta) kom till Sverige med Vita båten HMS Prins Carl som anlände till Kalmar den 31 juni 1945. Två andra personer från hennes familj har kommit till Kalmar med samma båt. Grete hade tre olika förnamn i sina dokument. Hon lämnade Sverige och genom omsorg av UNRRA i Tyskland emigrerade hon 1947 till USA.

Läkarkort från beredskapssjukhuset i Kalmar var av samma typ som de som användes på beredskapssjukhuset i Sigtuna. Bland Läkarkorten fanns även andra dokument som överlevande fick efter befrielsen på sjukhuset i Bergen-Belsen. Här det första ID-kortet, DP-1 och Field Medical Card.

Sejny - Ribbentrop/Molotow agreement - Last Summer - Roots, looking for or longing

My parents last Summer in Poland. They were (almost) on their way to Sweden. Here at the village outside Sejny. Sejny was the place where my grandfather Gabriel and his father Alfred were born. A big part of the Jewish population in the Sejny area were farmers.

My parents last Summer in Poland. They were (almost) on their way to Sweden. The just applied for the emigration permit according to "Gomulka rules". I send them from Sweden two cars so the emigration could be financially easier. Here is the Swedish Mercedes parked in front of Church of St. Joseph of the Visitationists, commonly known as the Visitationist Church (Polish: Kościół Wizytek) and photographed from our window at 11 Krakowskie Przedmiescie str.

My parents last Summer in Poland, the year 1968, the year when an infamous anti-Semitic campaign took place in Poland and Polish Korczak Society was closed. My parents were (almost) on their way to Sweden. They just applied for the emigration permit according to "Gomulka rules". I send them from Sweden two cars so the emigration would be financially easier. I was, however, surprised when their first Mercedes trip outside Warsaw was to Sejny. The name Sejny was not known by me at that time.

I thought that the reason for leaving Warsaw for Sejny was just cutting the communication with all the problems concerned with the emigration and antisemitism there.

When driving to Augustów my parents passed Treblinka, our biggest family cemetery. Almost all Rozentals, Polirsztok and Wójcikiewicz ashes are there among almost 1 million others.

I do not know if they stopped. I do not think so as they wanted to have rest, rest of their minds.

They rented some rooms just outside Sejny at the Polish farmer's house. My father was happy to work in the fields as it was the harvest time. The Polish farmers were very nice and asked my parent for one particular favor: the wanted to get a ride on Sunday to the local church in Mercedes. One of my brothers drove them next Sunday!

Later when both my parents passed, I found that my mothers grand-grandfather lived in Sejny. So Sejny was chosen not by accident. I think that he was blacksmith there.

My mothers' grandfather Alfred Rozental was born in a small village (Shtetl) of Sejny near Suwalki (or maybe in Suwalki in North-Eastern Poland, where his father was a blacksmith and also leased a fish pond. There was only a 4-grade school nearby, so he went to live with his uncle (a tailor) and became his apprentice. At age 17, Alfred Rozental left for Warsaw (on foot), where he became a tailor. He was pretty successful at his trade, had a shop on 139 Marszalkowska Street (prime location), and his clients included the military officers.

Alfred married a Polish Catholic woman from Suwałki (Yiddish: סואוואַלק), the future mother of Gabriel (my grandfather) and his sister Renia. This might be where the Rozental family acquired its blond/blue genes, which then helped my mother and her sister Krystyna to survive the Holocaust]. The Polish woman - wife of Alfred (we don't know her name) was apparently educated, and she did some book-keeping and clerical work at the shop in Warsaw. However, she died young, and Alfred remarried. He and his second wife (who was Jewish) had two children: Piotr (b. 1900) and Lenora. Alfred was murdered in Treblinka. Leonora and her son Alfred jr born in Paris in Auschwitz

Now, if Alfred went to Warsaw and had a fancy shop on Marszalkowska Street, why was his son, Gabriel Rozental (my grandfather), born in Sejny in 1893? Back to the undeveloped area of Poland, later called Poland B. It makes no sense!

Sejny is about 45 kilometers from Augustow and only a few kilometers from Lithuania and Belarus border. During the beginning of WWII on September 24, 1939, the town was first captured by the Soviet Union and then on October 13, 1939, transferred to Nazi Germany. Thick, black division line on the map of Molotov–Ribbentrop Pact, also known as the Hitler–Stalin Pact, was the reason for that. Similar movements of the German and Soviet armies are known along the entire line. Many photos of Russians and Germans "happy together" were taken at this occasion.

Sejny remained occupied by the Germans for the rest of World War II, which resulted in the almost complete destruction of the local Jewish community. On August 31, 1944, the town was liberated by the Red Army and belongs to Poland's since that.

Thick, black division line on the map of Molotov–Ribbentrop Pact, also known as the Hitler–Stalin Pact, was the reason for that Sejny was first captured by Red Army and returned to Germans.

What is left of the former Jewish Sejny? The synagogue called the White Synagogue and Yeshiva, built around 1850. It is today is used as a concert hall. There is also Jewish cemetery and the monument, memory stone from present Sejny inhabitants.

The Synagogue is a large, Neo-baroque style building on Pilsudskiego Street was erected in the 1860s, replacing an older building. It was used by the Nazis as a fire station, the interior was gutted and all the furnishings were destroyed. It was restored - with a plain, modern interior - in 1987 and now serves as a cultural center, theater, and museum.

Synagogue and Yeshiva (on the left) in Sejny, Poland c. 1911

Förintelsens Minne i Stockholm - Lokalhistoria berättar - 12 platser i Stockholms län.

Det finns ett antal platser i Stockholmsområdet som är direkt knutna till Förintelsen. Ingen har hittills sammanfattat de. Jag gör ett första försök och hoppas att min lista, ett slags Lokalhistoria blir längre och utförligare med tiden. Det är min egen lista (Roman Wasserman Wroblewski).

Platserna listade nedan har med "Förintelsens Minne" att göra och är sammanfattade av medlemmar ur Föreningen Förintelsens Minne (FFM). På slutet tar vi upp även platser knutna till Raoul Wallenberg.

************************************************************************

Förintelsens Minne I - Stockholms Frihamn 

Stockholms Frihamn - Kajplats 2. Hit kom Vita Båten S/S Kastelholm tre gånger. "Lasten" var de överlevande fd koncentrationslägerfångarna, huvudsakligen kvinnor och barn från Bergen-Belsen. Fartyget anlöpte Stockholm tre gånger. Första gången den 1 därefter den 8 juli och sista gången den 15 juli 1945. Varje gång steg iland oftast blev burna drygt 200 överlevande. Sista, den gången kom något färre, sammanlagt troligen 600-750.

Stockholms Frihamn - Kajplats 2. Hit kom Vita Båten S/S Kastelholm tre gånger. "Lasten" var de överlevande fd koncentrationslägerfångarna, huvudsakligen kvinnor och barn från Bergen-Belsen. Fartyget anlöpte Stockholm tre gånger. Första gången den 1 därefter den 8 juli och sista gången den 15 juli 1945. Varje gång steg iland oftast blev burna drygt 200 överlevande. Sista, den gången kom något färre, sammanlagt troligen 600-750. överlevande vägde 20-30 kilo och kunde bäras iland som små barn från sina hytter.

Stockholms Frihamn - Kajplats 2. Hit kom Vita Båten S/S Kastelholm tre gånger. "Lasten" var de överlevande fd koncentrationslägerfångarna, huvudsakligen kvinnor och barn från Bergen-Belsen. Fartyget anlöpte Stockholm tre gånger. Första gången den 1, därefter den 8 juli och sista gången den 15 juli 1945. Varje gång steg iland oftast blev burna drygt 200 överlevande. Sista, den gången kom något färre, sammanlagt troligen 600-750. Överlevande vägde 20-30 kilo och kunde bäras iland som små barn från sina hytter. Öster om Magasin 2 (mellan nuvarande Frihamnsgatan och kajen) har man inrättat ett provisoriskt mottagningsläger i militära och Röda Korsets tält med första läkarhjälp och tvättmöjligheter. Därifrån avgick ambulansbussar med de överlevande. De flesta bussar körde till Sanitetstationen Ropsten (Avlusningsanstalten), se nedan, och en del direkt till Epidemisjukhuset.

Stockholms Frihamn - Kajplats 2. Hit kom tre gånger S/S Kastelholm - en "Vit Båt" med de överlevande fd koncentrationslägerfångarna, huvudsakligen kvinnor och barn från Bergen-Belsen. Fartyget anlöpte Stockholm för första gången den 1 juli, därefter den 8 juli och sista gången den 15 juli 1945. Varje gång steg iland eller blev burna iland 200 överlevande. Sista, den tredje gången kom något färre. 

Här vid Kajplats 2 skulle jag vilja sätta upp ett QR-märke med bild som ovan och information om koncentrationslägret Bergen-Belsen m.m. Stockholms stad sätter upp olika typer av informationstavlor, ofta med bild, beskrivning och en QR kod. Sådan finns redan på gator, naturparker och på begravningsplatserna. Ofta är en audioguide kopplad till en QR-kod.
En kort text skulle informera om att Vita Båten S/S Kastelholm anlöpte Stockholm den 1, den 8 och den 15 juli 1945. Varje gång steg iland eller blev burna iland drygt 200 Förintelsens överlevande. Öster om Magasin 2 (mellan nuvarande Frihamnsgatan och kajen) har man inrättat ett provisoriskt mottagningsläger i militära och Röda korsets tält med första läkarhjälp och tvättmöjligheter. Därifrån avgick ambulansbussar med de överlevande. De flesta bussar körde till Sanitetstationen Ropsten (Avlusningsanstalten), se nedan, och en del direkt till Epidemisjukhuset.

*********************************************************************************

Förintelsens Minne II - Ropsten Sanitetsstation

Sanitetstation vid Ropsten

Ropsten-Sanittetstation. Vid Ropsten låg en Sanittetstation med fasta bad och avlusninganordningar. Platsen ligger precis där västergående trafiken från Lidingö svänger till höger mot Ropsten och Värtahamnen. Hit kom de flesta "patienter" från Vita båten från Frihamnen. Detta trots att alla deras kläder och de själva genomgått desinfectionen både i Bergen-Belsen och därefter på Swedish Transit Hospital i Lübeck. Från Sanittetstationen kördes de flesta överlevande till Beredskapssjukhuset i Sigtuna. Arméns eller Civilförsvarets ambulansbussar tycks ha används för de transporterna.  De som mådde sämst, många av de var döende kördes i Röda korsets ambulanser till Epidemisjukhuset vid Albanohöjden (Roslagstulls sjukhus sedan 1966).

**********************************************************************************

Förintelsens Minne III - Sigtuna Beredskapssjukhus

En grupp bland de som kom från Bergen-Belsen till Sigtuna kallades för konvalescenter i sina medicinska journaler. På de Vita båtarna klassades de som sittande. Det finns många kort på de. Det finns däremot endast få foton på de som mådde sämst.

Beredskapssjukhuset i Sigtuna. Den 10 juni 1945 meddelade Svenska Dagbladet att Sverige skulle, enligt avtal med UNRRA, ta emot en grupp på 10 000 för detta koncentrationslägerfångar varav 1 200 skulle placeras på ett beredskapssjukhus i den lilla staden Sigtuna, 5 mil norr om Stockholm. Direkt kom det drygt 750 om man baserar antalet på de passagerarlistor som fanns vid varje överfart mellan hamnen i Lübeck och i Stockholm.

De första patienterna kom från lägren till hamnen Lübeck med tåg, ambulanståg där de låg på bårar. De flesta patienterna (överlevande) kom från koncentrationslägret Bergen – Belsen.  Det svenska Vita båten S/S Kastelholm i UNRRA och Röda korsets tjänst gjorde tre resor mellan Lübeck och Stockholm. Första resan påbörjades den 28 juni och fartyget anlöpte Frihamnen 1 juli. Den tredje resan var i mitten av juli. Att resan tog så lång tid berodde dels att fartygen från Lübeck måste eskorteras första sträckan p.g.a. minor i vattnet. 

Patienterna fördes från Frihamnen till en sanitetsanstalt i Ropsten och sedan därifrån till beredskapssjukhuset Sigtuna i ambulansbussar med liggplatser. Utmärglade människospillror bars in skolbyggnader på bår. En del patienter transporterades direkt från Frihamnen till Epidemisjukhuset vid Roslagstull.

Beredskapssjukhuset inrymdes i fyra skolor i Sigtuna: Sigtunastiftelsen som var en folkhögskola, Svenska kyrkans lekmannaskola, diakonistyrelsens anstalt för utbildning av frivilliga för kyrkligt församlingsarbete, Sigtunaskolan, ett internat för pojkar och Humanistiska läroverket, en skola för både pojkar och flickor.

Patienterna fördes från Frihamnen till en sanitetsanstalt i Ropsten och sedan därifrån till beredskapssjukhuset Sigtuna i ambulansbussar med liggplatser. Här bärs de utmärglade människospillror in i Sigtunastiftelsens huvudbyggnad. 

*********************************************************************************

Förintelsens Minne IV - Epidemisjukhuset i Stockholm

Epidemisjukhuset i Stockholm.

Många överlevande kördes direkt från Kajplats 2 i Frihamnen till Epidemisjukhuset vid Albano höjden. Många var mycket sjuka och dog där redan efter ett par dagar. Deras namn och sjukjournaler finns vid Stockholms Stads arkiv. Ett flertal som klarade sig kördes senare till beredskappssjukhetet i Sigtuna. De som dog på sjukhusen begravdes vid Norra begravningsplatsen. De flesta på den judiska begravningsplatsen och en del på den intilliggande katolska delen.
**********************************************************************************

Förintelsens Minne V - Norra begravningsplatsen 

Norra Begravningsplatsen. Här ligger ett 80-tal "1945 överlevande" (Jag brukar kalla de för Förintelsens offer) som dog strax efter ankomsten till Stockholm. De flesta dog i Beredskapssjukhuset i Sigtuna och Epidemisjukhuset i Stockholm. Ligger begravda i kvarter K och kvarter J. I kvarter J finns även två minnesstenar/monument med anknytning till Förintelsen. Många överlevande från Förintelsen som kom till Sverige 1945, 1956 och 1969 och dog senare än 1949, finns även begravda på Norra begravningsplatsen.

Norra Begravningsplatsen. Här ligger ett 80-tal "1945 överlevande", egentligen Förintelsens offer som dog strax efter ankomsten till Stockholm. De flesta dog i Beredskapssjukhuset i Sigtuna och Epidemisjukhuset i Stockholm. Ligger begravda i kvarter K och kvarter J. De flesta gravhällar är oläsbara och man måste göra speciella avtryck för att identifiera de begravda. På den övre bilden avtryck från graven av Frymet Ajnhorn (Frömetta Einhorn) 16 år fyllda och Rywka Posladek 21 år (Regina Posladek) som dog i Sigtuna. Båda var födda i POLEN. Föreningen Förintelsens Minne gjorde avtrycken.

En Davidstjärna. Frymet Ajnhorn Einhorn från Lodz i Polen blev 17 år

Så fint ordnade Föreningen Förintelsens Minne Förintelsens offers gravar 2018-2020.

Då det finns en tradition att lägga en liten sten när man besöker en judisk grav och judar från Östeuropa vars familjer mördades i AUSCHWITZ, TREBLINKA, Chełmno, Bełżec, MAJDANEK och Sobibór där det inte finns några enskilda gravar har accepterat de 6 stenarna som en plats att minnas sina egna. Den platsen har respektlöst skändats av respektlösa judar, ledningen av Judiska församlingen i Stockholm tillika de som kallar sig för Centralrådet i Sverige. I Stockholm tillhör enbart 18% av judarna den judiska församlingen. Centralrådet tycks uppfatta sig som den enda instansen som har rätt att bestämma över Förintelsens offer och ihågkommande av Förintelsens minne.

Norra judiska begravningsplatsen. Här ligger ett 70-tal "1945-överlevande", egentligen Förintelsens offer som dog strax efter ankomsten till Stockholm (1945-1948). De flesta dog 1945–1946 på Beredskapssjukhuset i Sigtuna, men även på Epidemisjukhuset i Stockholm. Förintelsens offer är begravda i kvarter K och kvarter J. I kvarter J finns även två minnesstenar/monument med anknytning till Förintelsen. 

Många överlevande från Förintelsen som kom till Sverige 1945, 1956 och 1969 finns även begravda inom Norra begravningsplatsen. Föreningen Förintelsens Minne grävde upp under hösten de helt osynliga gravstenarna, restaurerade de och undersöker vilka som var personerna begravda där. Deras anhöriga har i de flesta fall mördats under Förintelsen, oftast i något av de 6 ökända utrotningslägren. Föreningen Förintelsens Minne - FFM har rengjort och restaurerat alla gravstenar till en kostnad av 250 000:-. Det sista vi gjorde var att ställa alla gravstenar exakt i rad med millimeters precision. Därefter kom pandemin.

Vad gjorde den Judiska församlingen mitt under pandemin? Det ofattbara! Skändade Förintelsemonumentet!

På 75-årsdagen av ankomsten av Vita Båtar till Stockholm så skändades monumentet: 6 stenar – 6 miljoner – fördes bort av judiska församlingen. Operationen utfördes med tunga fordon som kördes bland Förintelsens offrens gravar och lämnade djupa spår i marken. Därefter fortsatte Judiska församlingen med sin tidigare ökända hantering. Nu, ånyo växer lavar, mossa och alger och det är i det närmaste omöjligt att läsa namnen och de andra så viktiga i sammanhanget, lokalhistoria och Förintelsen, uppgifterna.

*************************************************************************

Förintelsens Minne VI - Värmdölandet - Kummelnäs och Vikingshill. 

Vänstra bilden är från beredskapssjukhuset i Norrköping, 1945. En sjuksyster med två Förintelsens överlevande. Kvinnan till vänster är Halina Neujahr. Bilden till höger är från 1947 från Vikingshill på Värmdö. Där fanns ett polskt gymnasium dit Halina Neujahr kom från lägret i Öreryd. Halina i en mörk klänning står i den främre raden. Halina var fånge och slavarbetare i fem koncentrationsläger och vägde 28 kg när hon befriades i Bergen-Belsen. 

Vikingshill och Kummelnäs (även Tynningö). Här på Värmdö fanns ett flyktingsläger som under 1944 tog emot den första stora flyktingvågen som nådde Sverige - Balterna. Efter UNRRA-aktionen med start under sommaren 1945 skickades dit även judiska och polska flyktingar, konvalescenter från beredskapssjukhusen. En skola, ett gymnasium med polska som modersmål, tycks ha funnits där.

*******************************************************************************

Förintelsens Minne VII - Nelly Sachs bostad  

Nelly Sachs i sitt tyska pass eller resedokument från 1940 hette faktiskt Leonie Sara Sachs. Svenska Socialstyrelsen meddelade i ett hemligt cirkulär den 27 oktober 1938 till de svenska passkontrollerna att tyskar med en J-stämpel i passet skulle avvisas såvida de inte redan hade svenskt uppehållstillstånd eller s.k. gränsrekommendation. Samma datum meddelade UD visummyndigheterna att tyskar med J-stämpeln tillhörde den grupp Sverige inte ville släppa in i landet. Den svenska staten krävde en garantisumma om 100 kronor per person och månad (således 200 för Nelly och hennes sjuka mor) och intyg från två inflytelserika personer för att släppa in flyktingar enligt gränsrekommendation. I sitt svenska pass fick Nelly igen heta Leonie (Nelly) Sachs, men i alla hennes ansökningar om uppehållstillstånd i Sverige så var hon nödsakad att även använda det  av Nazityskland tilldelade Sara. Det finns ett större antal svenska stämplar, många inte alltför vänliga och för Nelly nästan dödliga. Svenskt uppehållstillstånd, ständigt förnyat, ibland bara 3 månader då Sverige ansåg sig vara ett transitland. De svenska stämplarna finns i hennes resepass på samma sida som stämpeln med tyska örnen och svastikan från det tyska konsulatet i Stockholm. Troligen var hon själv 9 februari 1942 på den tyska konsulatet i Stockholm. Det står i ett intyg utfärdat denna dag att resepasset eingezogen werden - konfiskerades. Tyskarna har dock lämnat till henne en utriven sida, sidorna 11-12, ur det tyska passet. 

Nelly Sachs bostad. När i Sverige bodde Nelly Sachs sedan 1941 vid Bergsunds strand 23 (mitt emot Liljeholmen). I Tyskland brändes hennes tidiga verk under bokbålen runt om i Tyskland i maj 1933. Hon ville som så många andra judar lämna det nazistiska Tyskland. Först år 1940 fick Nelly Sachs hjälp att resa till Sverige. Den 16 maj 1940 flög hon direkt från Tempelhof till Bromma. Då hade hon nog ett tyskt pass med det av Sverige begärda instämplade röda bokstaven J. I det tyska passet så hette hon nog Leonie Sara Sachs. I hennes svenska pass tog man bort "Sara". Varför? Tack! De som fick ett extra namn under den mörka tiden upplevde det som en stämpel, en förnedring. De judiska männen fick heta Israel. Proceduren fortsatte även inom annan tysk administration.

När det gäller tyska judar och deras identifiering så var det Sverige som ville att den judiska befolkningen skulle särskiljas från de övriga. Sverige gick så långt att man hotade med att införa viseringstvång för alla tyska medborgare om man inte kunde direkt särskilja de icke-önskvärda, läs judar, från de övriga. Den 5 oktober 1938 beslöts därför av de nazityska myndigheterna att alla judiska pass var ej längre giltiga och skulle lämnas in till polisen. De nya tyska judars pass skulle stämplas med ett rödfärgat J och judiska kvinnor skulle ha ett extra namn, Sara, och män fick heta Israel som ett extra namn.

Denna extra identifiering kom att drabba alla judar som ville lämna Tyskland, även dem som sökte en fristad i andra länder än Sverige och Schweiz. Socialstyrelsen meddelade i ett hemligt cirkulär den 27 oktober 1938 till de svenska passkontrollerna att tyskar med en J-stämpel i passet skulle avvisas såvida de inte redan hade svenskt uppehållstillstånd eller s.k. gränsrekommendation. Samma datum meddelade UD viseringsmyndigheterna att tyskar med J-stämpeln tillhörde den grupp Sverige inte ville släppa in i landet. Den svenska staten krävde en garantisumma om 100 kronor per person och månad (således 200 för Nelly och hennes sjuka mor) och intyg från två inflytelserika personer för att släppa in flyktingar enligt gränsrekommendation. Nellys väninna Gudrun Harlan (gift Dähnert) har utverkat både Selma Lagerlöfs och prins Eugens hjälp. Tack vare deras intyg samt bistånd från lektor Enar Sahlin så fick Nelly och modern till sist inresetillstånd. Nelly Sachs tog flyget då flertalet judar som beviljades utresetillstånd arresterades trots det vid gränserna.

Inte långt från Nelly Sachs hus fanns ett annat hus på Folkskolegatan. Minns inte numret, sista huset på gatan till vänster. I huset bodde många överlevande med familjer. Här kunde man fortfarande höra i trappuppgången jiddish som de äldre, de överlevande från Förintelsen som föddes i Polen, Ungern Rumänien, kommunicerade med varandra. Den andra generationen, de födda i Sverige de använde oftast svenska men tack vare föräldrarna många fick ett extra språk i barndomen.

**********************************************************************

Förintelsens Minne VIII - Skogskyrkogården - Södra judiska begravningsplatsen. 

Vid Södra judiska begravningsplatsen ligger begravda två överstar (på bilden majorer) Michal Rudawski och Michal (Wasserman) Wróblewski. Bilden ovan, från 1946, är vid polsk-tjeckiska gränsen då Polen öppnade tillfälligt gränsen efter Kielce pogrom. 175 000 judar lämnade Polen då. Wasserman-Wroblewski var den enda läraren som överlevde deportationen av Janusz Korczaks barnhem i Warszawas Getto den 5 augusti 1945.

Södra judiska begravningsplatsen. Här ligger begravda många överlevande från Förintelsen som kom till Sverige 1945, 1956 och 1969. Många av de överlevande var med i den polska armén och slogs (1944 -1945) mot Nazityskland hela vägen till Berlin. Vid Södra judiska begravningsplatsen ligger begravda två överstar (på bilden majorer) Michal Rudawski och Michal Wróblewski (min far). Bilden ovan, från 1946 är vid polsk-tjeckiska gränsen då Polen öppnade tillfälligt gränsen efter Kielce pogrom. Både överste Michal Rudawski och överste Michal Wróblewski var med vid gränsen och samarbetade med organisationen Ha-Brikha [Hebr. Flykt]. Drygt 175 000 judar lämnade Polen då. De flesta tog sig så småningom till Israel. Min far, Wasserman-Wroblewski var den enda läraren som överlevde deportationen av Janusz Korczaks barnhem i Warszawas Getto den 5 augusti 1945.

***************************************************************************

Förintelsens Minne IX - Namnmonumentet vid Synagogan

Vid den Stora Synagogan i Stockholm. Det var för 25 år sedan (1993) som jag (Roman Romuald Wasserman Wroblewski) kom på idén med Namnmonumentet. Under Warszawa-gettots uppror, Minnesdag och Yom Hashoah i Stockholms synagoga delade min dotter tillsammans med sina klasskompisar från Hillelskolan den första informationen, uppropet skrivet av mig och Halina Neujahr. Min vision av Monumentet. Arkitekt Tadeusz Klimczak målade denna akvarell som bifogades till ansökan som jag lämnade till Stockholms stadshus. Carl Cederschiöld (M) var då finansborgarråd.

Nammmonumentet - Förintelsemonumentet. Vid den Stora Synagogan i Stockholm. Det var för 25 år sedan (1993) som jag (Roman Romuald Wasserman Wroblewski) kom på idén med Namnmonumentet. Under Warszawa-gettonupprorets minnesdag och Yom Hashoah i Stockholms synagoga delade min dotter tillsammans med sina klasskompisar från Hillelskolan den första informationen, uppropet skrivet av mig och professor Halina Neujahr. 

********************************************************

Förintelsens Minne X - Professor Halina Neujahrs hus 

En lite paradoxal situation, men i det här huset med svastikor på trädörarna på Upplandsgatan bodde överlevande från Förintelsen, professor Halina Neujahr. Hon hade burits iland den 1 juli 1945 i Norrköping dit hon kom från Lübeck med marinens lasarettfartyg Prins Carl som användes av Röda Korset (UNRRA). Hon vägde 20+ kg och var 20 år gammal.

Halina Neujahr. Halina Neujahr bodde i Stockholm vid Upplandsgatan i huset med svastikor på trädörarna. Halina Neujahr var 20 år när hon kom från koncentrationslägret Bergen-Belsen till Sverige. Hon hade burits iland den 1 juli 1945 i Norrköping dit hon kom från Lübeck med lasarettfartygetet Prins Carl från Röda korset (UNRRA). Hon vägde 20+ kg. I Sverige lärde hon sig snabbt svenska och tog svensk studentexamen två år senare, just i Vikingshill och med högsta betyg i svenska. Redan 1948 började Halina studera kemiteknik vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH), som enda kvinnliga studerande i en årskurs bestående av 30 kemiteknologer. Hon blev civilingenjör, och senare teknologie doktor i biokemi. Hon var därefter verksam forskare och senare professor vid KTH under många år. Efter pensioneringen fortsatte hon med forskningen.

Halina Neujahr var hela tiden verksam som informatör kring Förintelsen. Hon åkte till skolor och berättade om sina upplevelser.  Tog aldrig betalt för det! Halina var också en av de två initiativtagarna till Förintelsemonumentet i Stockholm. Halina skrev ett mycket uppmärksammat kapitel i boken 6 tusen av 6 miljoner – ett requiem. Hennes kapitel heter Warszawa (Getto) - Majdanek - Skarzysko - Ravensbruck, - Bergen-Belsen - Norrköping. De första fem platserna är getton och koncentrationslägernamn; den sista, Norrköping, är den nyvunna friheten. Halina var också verksam inom styrelsen för Föreningen Förintelsens Överlevande i Sverige och Föreningen Förintelsens Minne. 

********************************************************

Förintelsens Minne XI - Raoul Wallenberg - Strandvägen

Strandvägen 7 C

Raoul Wallenberg. Det handlar egentligen om ett antal platser. Både på Lidingö och i centrala Stockholm. Jag associerar Wallenberg helst med adressen Strandvägen 7 C. 7C är en av de tre husen där i jugendstil där tidigare låg USA:s ambassad samt The War Refugee Board som vid andra världskrigets slutskede arbetade för att rädda de resterade europeiska judar undan Förintelsen. Sommaren 1944 sökte man efter någon i det neutrala Sverige som kunde hjälpa till med räddningsaktionerna i Budapest. I grannhuset på Strandvägen 7A fanns handelsbolaget Meropa som drevs av den ungerske affärsmannen Kálmán Lauer. Som jude kunde Kálmán själv inte åta sig uppdraget, men han rekommenderade en av sina anställda, Raoul Wallenberg. Han utsågs av UD till legationssekreterare och humanitär attaché för Sverige och i juli 1944 reste Raoul Wallenberg till Budapest där han bl.a. med hjälp av svenska skyddspass lyckades rädda tusentals människoliv. Ett halvår senare arresterades han och är sedan dess försvunnen i Ryssland...
Vi har annars ett Raoul Wallenberg-monument på Lidingö och ett vid Nybroplan.

Förintelsens Minne XII
Lövsätra-Lovölägret, Fisksätra på Lidingö, Berga m.fl.

Lövsätra, Täby var en av de sju judiska internatskolorna i Sverige. Barnen i Lövsätra-Täby kom från Bergen-Belsens Kinderheim. De flesta kom till Sverige inom ramen för UNRRAs aktion Vita båtar den 26 juli 1945. Flera av barnen kom till Täby från en förlängning på Visingsö. 

Att hitta till Lövsätra. Hittade följande beskrivning:

Det nuvarande Lövsätras huvudbyggnad, som för tillfället tjänstgör som barnhem, ligger som sagt på Västergårdens mark och torde vara identisk med den ”inspektorsbostad” från omkr. 1800, som omtalades i Svenska gods och gårdar. Norr om detta vitrappade, reveterade och ganska tråkiga trähus, vars tvenne flyglar borttagits, utbredde sig en något förvildad engelsk park. Ägaren bade i den uttorkade Grötsjön söder om Lövsätra påträffat pålning och spår av gamla fiskekatsor. Ett belägg på hur segt ortnamn håller sig kvar gav en dräng på Lövsätra, som utan svårighet och på stående fot identifierade de flesta av de i 1600-talshandlingarna nämnda smärre torpen, ängarna och utmarkerna. Och härmed lämnar vi såväl dagens Lövsätra som den längst försvunna idyllen från salig kanslirådets tid

En liknande internatskola fanns för judiska ortodoxa barn på Lidingö.

Förläggningen Söderby på Lovön upprättades av Civilförsvarsstyrelsen i november 1944 vid Söderby (Söder om Drottningholms slott). Den låg i skogen omedelbart väster om Söderby gård. Man satte upp 44 byggnader, varav 30 baracker, en större samlingsbyggnad, en vaktstuga samt 12 mindre byggnader, bl.a. 6 torrdass. Lovölägret blev ett genomgångsläger att börja med för flyende estniska familjer och därefter rumänska kvinnor, Förintelsens överlevande som kom i juli 1945 med UNRRAs aktion Vita Båtar. De första 33 rumänska kvinnorna till förläggningen som stannade till november 1945. De förflyttades senare till Bergalägret i Nykvarn. Systrarna Szmuk, Smuk, som gifta kända som Hedi Fried och Livia Fränkel vistades i förläggningen Söderby och därefter i Berga. 

Uppbyggnad av Bergalägret i Nykvarn. Troligen barackerna i förläggningen Söderby såg ut på ett liknande sätt.

Systrarna Szmuk, Smuk som gifta kända som Hedi Frid och Livia Fränkel vistades i förläggningen Söderby och därefter i Berga.  De kom till Sverige med UNRRAs Vita båt M/S Rönnskär den 9 juli 1945.

Lövsätra-Täby. Barn från Bergen-Belsens Kinderheim vilka kom till Sverige inom ramen för UNRRAs aktion Vita båtar. Här under en pågående lektion, 1946. Flera av barnen kom till Täby från en förlängning på Visingsö.