TBC, DDT och UNRRA Vita Båtar.

Tyskland

Bergen-Belsen

Efter övertagandet av Bergen-Belsen lägret har man man börjat sanera lägret. Att börja med att skilja de döda från de levande.
Därefter i själva koncentrationslägret genomfördes de allra första läkarundersökningarna. Det viktigaste var då att snabbt avskilja fall av smittosamma sjukdomar, bl.a. typhus som skördade tusentals liv även efter befrielsen.
En mer ingående läkarundersökning skulle senare ske vid det stora akutsjukhuset som anordnades i ett kasernområdet i närheten av lägret.
Två veckor innan lägret övertogs den 15 april 1945 av de brittiska trupperna, under mars månad dog över 18 tusen fångar i en tyfusepidemi.

Field Medical Card tillhörande Awiwa Morgensztern. Awiwa vårdades på Bergen-Belsen sjukhuset innan hon flyttades till Swedish Transit Hospital i Lübeck. På insidan av Field Medical Card fanns ofta för ritade patienternas lungor med de sjuka områdena markerade. Inga andra uppgifter än de medicinska fanns med på FMC-korten. Här finns ett undantag där man beskriver att Awiwas mor finns på TBC-avdelningen, mm.

Lübeck
Ett av de första signalmeddelanderna som skickats genom radiotelefonen på M/S Karskär. Chefen för Swedish Transit Hospital, dr. Arnoldsson informerar om de ambulanståg som anlände den 23 och 24 juni från Bergen-Belsen. Man får reda på tågets kapacitet, drygt 450 liggande samt att Swedish Transit Hospital disponerade öve 900 sängplatser. Signalmeddelandet har sänts från M/S Karskär, som lämnade Trelleborg redden som den första av fem Vita Båtar redan den 22 juni med minsvepareskort. De övriga fyra Vita Båtar avgick på eftermiddagen den 23 juni, eskorterade av tre tyska minsvepare från basen i Kiel.

I Lübeck omfattade sanitetsbehandlingen de tidigare fångarna och deras bagage. Patienter kom med ett tåg från Bergen-Belsen och därefter kördes till Transit Centrum Sjukhuset (Swedish Transit Hospital) med ambulanser och ambulansbussar,

Vid ankomsten till Transit Centrum - registrerades alla och på nytt sanitetsbehandlades. Den svenska badplutonen tog hand om det. I Lübeck skulle läkarundersökningen skilja mellan de som kunde föras vidare till Sverige och de som p.g.a. hälsan ansågs inte klara av resan.

Ett av de första signalmeddelanderna som skickats genom radiotelefonen på M/S Karskär. Chefen för Swedish Transit Hospital, dr. Arnoldsson informerar om de ambulanståg som anlände den 23 och 24 juni från Bergen-Belsen. Man får reda på tågets kapacitet, drygt 450 liggande samt att Swedish Transit Hospital disponerade öve 900 sängplatser.

DP-2-kort utfärdades till Morgensztern Sulamit, Morgensztern Awiwa och Talesnik Nechama som var syster till Awiwas far(?). Från DP-2-kort kan man ta reda på att Morgensztern Sulamit transporterades till Sverige den 7 juli 1945 medan hennes dotter och svägerska Nachema kom separat på UNRRA Vita Båt S/S Kastelholm som lämnade Lübeck den 25 juli 1945 ("Barnbåt"). Nachema skrev att Awiwa var hennes syster.

A.E.F betyder American Expeditionary Forces. D.P. är en förkortning av Displaced Persons, på svenska - fördrivna personer. Den här typen av kort fylldes i Swedish Transit Hospital i Lübeck och i DP- läger som inrättades efter andra världskriget i bl.a. Tyskland , Österrike och Italien. DP-läger var främst avsedda för flyktingar från Östeuropa och fd fångar i de nazityska koncentrationsläger. I DP-läger fanns förutom judar (mindre än 20%) även armenier , polacker , letter , litauer , estländare , jugoslaver, greker, ryssar, ukrainare och tjeckoslovakerna. Omedelbart efter kriget flydde många östeuropeiska judiska över­levande undan antisemitism till tryggheten i flyktingläger i Tyskland och Österriket av alla ställen. DP-läger var också ett ställe där man väntade på en visering t.ex. till USA eller Sydamerika. D.P. Registration Record - korten har en hel del information om de överlevandens öden och familj under Förintelsen.

Ej desinficerade. Vita båten KP Ingrid patient lista. Vid absolut sista turen från Lübeck till Sverige med avgång den 24 juli 1945 fanns två kategorier av "liggande patienter" - L. Korsad L betydde en liggande sjuk patient medan en okorsad L betydde att patienten inte var föremål för desinfektion i Lübeck.

Sverige
I Sverige har de tidigare fångarna från Bergen-Belsen förflyttats direkt från UNRRAs Vita Båtar till karantänslägren. Många beredskapssjukhus tjänstgjorde som sådana. Enligt karantänsanvisningarna skulle flyktingarna alltså hållas helt avskilda från den svenska befolkningen under de första 14 dagarna. Isoleringen innebar att flyktingarna inte fick lämna förläggningarna. Vid varje förläggning fanns dock ett särskilt område utomhus där flyktingarna fick vistas. På varje karantänsmottagningsplats gjorde en läkare första undersökning. Läkarens undersökning brukade ske samma dag eller dagen efter ankomsten vilket man kan avläsa i patienternas Läkarkort.

Det var Civilförsvarets uppgift att ta hand om flyktingarna. Många var i mycket dåligt skick. Smittsamma sjukdomar härjade. Alla måste först sättas i karantän under 14 dagar. Den mest fruktade sjukdomen var tyfus och en del bar på sjukdomen. Flera blev smittade, inklusive ett fåtal svenskar som assisterade vid mottagningen.

Det var viktigt att på tidigt stadium identifiera dem som krävde omedelbar sjukhusvård – dessa skickades efter sanitetsbehandling till sjukhus. Sanitetsbehandlingen omfattade de evakuerade och deras bagage och ägde rum i samband med läkarundersökningen.

Sverige, Malmö, April 1945. De överlevande som kom till Sverige direkt från Ravensbrück i slutet av kriget fördes direkt från kajen i Malmö till ”Badhuset”. De fick klä av sig och genomgå ett antal hårda behandlingar, inklusive ett varmt bastubad följt av en kall dusch - steg 1, 2 och 3 i proceduren. På bilden är en kvinna placerad på en bår i aprilkylan, hennes utmärglade kropp ångar fortfarande av bastuvärmen. Hon ryggar tillbaka av rädsla när hon precis ska spolas ner med en kall dusch.

DP-2 kort av Sulamit Morgensztern, L:2574, som var patient på Karlstads beredskapssjukhus. Det speciella är att hennes 11 åriga dotter, Morgensztern Awiwa, L: 7878, kom från Bergen-Belsen först 3 veckor senare med den sista Vita Båten som anlöpte Malmös hamn den 26 juli 1945. Dottern fanns i gruppen av sk Kinderheim barn och placerades på Sundsgården i Råå, utanför Helsingborg, drygt 450 km från Karlstad. När modern och dottern fick träffas är inte känt.

Gazeta Żydowska z 21 grudnia 1941 - Pierwsza i ostatnia zima na Siennej 16.

 Gazeta Żydowska z 21 grudnia 1941 - Pierwsza i ostatnia zima Korczaka i Domu Sierot na Siennej 16.

Autorka artykułu "Zakład Sierót Janusza Korczaka. Dzieło wielkiego przyjaciela dzieci", Guta Eizencwajg, jako obywatelka obcego państwa została 17 lipca 1942 r., na 5 dni przed Wielką Akcją w Warszawskim Getcie uwięziona na Pawiaku . Jej matka pozostała w getcie i często przesyłała jej paczki do więzienia. Do paczek bliski przyjaciel Guty - urzędnik Gminy, dołączał listy, dzięki którym więźniowie Pawiaka wiedzieli o wydarzeniach w getcie. W październiku 42 r. do internowanych w Pawiaku dołączyła matka Guty. Guta Eizencwajg wraz z matką przeżyła wojnę w Vittel we Francji. Guta Eizencwajg była absolwentką szkoły pedagogicznej w Krakowie, jako dziennikarka napisała kilka artykułów do Gazety Żydowskiej.

".....Ten‎ ‎„Pan‎ ‎Doktor",‎ ‎to‎ ‎jak‎ ‎się‎ ‎rozumie‎ ‎—‎ ‎Janusz
Korczak.‎ ‎Znajdujemy‎ ‎go‎ ‎właśnie‎ ‎w‎ ‎prowizorycznej‎ ‎kan
celarii,‎ ‎składającej‎ ‎się‎ ‎z‎ ‎jednego‎ ‎stołu‎ ‎w‎ ‎pokoju‎ ‎służą
cym‎ ‎za‎ ‎izolatkę‎ ‎dla‎ ‎dzieci‎ ‎słabszych‎ ‎i‎ ‎chorych.‎ ‎Nie
przeszkadza‎ ‎mu‎ ‎to‎ ‎wcale,‎ ‎że‎ ‎w‎ ‎tym‎ ‎samym‎ ‎pokoju‎ ‎są
dzieci.‎ ‎Ten‎ ‎głoszony‎ ‎przez‎ ‎pedagogów‎ ‎dystans‎ ‎koniecz-
ny‎ ‎dla‎ ‎zachowania‎ ‎własnego‎ ‎autorytetu,‎ ‎jest‎ ‎niekonie-
czny.‎ ‎Czy‎ ‎już‎ ‎ktoś‎ ‎widział‎ ‎ojca‎ ‎myślącego‎ ‎o‎ ‎sposobach
zachowania‎ ‎autorytetu?‎ ‎Nie!‎ ‎ojciec‎ ‎myśli‎ ‎o‎ ‎czym‎ ‎zu
pełnie‎ ‎innym,‎ ‎tak‎ ‎jak‎ ‎to‎ ‎czyni‎ ‎p.‎ ‎Korczak,‎ ‎który‎ ‎siedzi
tutaj‎ ‎i‎ ‎„kombinuję"‎ ‎o...‎ ‎„kaszy,‎ ‎grochu"‎ ‎itp.‎ ‎Wszak
dzieci‎ ‎przede‎ ‎wszystkim,‎ ‎„muszą‎ ‎żyć!"‎ ‎A‎ ‎kto‎ ‎nie‎ ‎tylko
czyta‎ ‎te‎ ‎słowa‎ ‎z‎ ‎plakatu,‎ ‎kto‎ ‎je‎ ‎nie‎ ‎tylko‎ ‎głosi,
ale‎ ‎sam‎ ‎spełnia‎ ‎postulaty‎ ‎tego‎ ‎zdania,‎ ‎ten,‎ ‎jak‎ ‎Doktor
Korczak,‎ ‎siedzi‎ ‎ze‎ ‎zmarszczonym‎ ‎czołem‎ ‎i‎ ‎kombinuje...
i‎ ‎wystaje‎ ‎w‎ ‎urzędach,‎ ‎instytucjach,‎ ‎przed‎ ‎drzwiami
dyrektorów‎ ‎—‎ ‎bez‎ ‎względu‎ ‎na‎ ‎to,‎ ‎że‎ ‎nazwisko‎ ‎Korczak
ma‎ ‎również‎ ‎swoją‎ ‎wagę.‎ ‎Cóż‎ ‎imię?‎ ‎cóż‎ ‎honor?‎ ‎kiedy
dzieci,‎ ‎jego‎ ‎dzieci‎ ‎czekają...‎ ‎I‎ ‎siedząc‎ ‎w‎ ‎korytarzu
i‎ ‎czekając,‎ ‎myśli‎ ‎sobie‎ ‎p.‎ ‎Korczak,‎ ‎jakby‎ ‎to‎ ‎cudnie‎ ‎było,
żeby‎ ‎już‎ ‎wreszcie‎ ‎dostać‎ ‎te‎ ‎przyrzeczone‎ ‎2000‎ ‎zł‎ ‎z‎ ‎akcji
„Miesiąca‎ ‎Dziecka".‎ ‎Te‎ ‎dwa‎ ‎tysiące‎ ‎złotych‎ ‎ma‎ ‎już
zgodnie‎ ‎z‎ ‎orzeczeniami‎ ‎„prawie"‎0‎ ‎w‎ ‎kieszeni,‎ ‎no,‎ ‎ale
co‎ ‎z‎ ‎tego,‎ ‎kiedy‎ ‎„prawie"‎ ‎to‎ ‎jeszcze‎ ‎nie‎ ‎faktycznie.
I‎ ‎proszę‎ ‎nie‎ ‎myśleć,‎ ‎że‎ ‎na‎ ‎tym‎ ‎kończy‎ ‎się‎ ‎działalność
p.‎ ‎Korczaka.‎ ‎Korczak‎ ‎to‎ ‎„jak‎ ‎prawdziwy‎ ‎ojciec"‎ ‎—
stwierdza‎ ‎jedno‎ ‎z‎ ‎dzieci‎ ‎w‎ ‎chwili‎ ‎jego‎ ‎nieobecności‎ ‎—
który‎ ‎stale‎ ‎o‎ ‎nas‎ ‎pamięta.‎ ‎Co‎ ‎tydzień‎ ‎je‎ ‎waży,‎ ‎mie
rzy‎ ‎i‎ ‎bada‎ ‎i‎ ‎nikt‎ ‎z‎ ‎nas‎ ‎nie‎ ‎pojmuje‎ ‎bólu‎ ‎tego‎ ‎człowieka,
gdy‎ ‎przeglądając‎ ‎linię‎ ‎wagi‎ ‎stwierdza,‎ ‎że‎ ‎się‎ ‎nie‎ ‎pod
nosi.‎ ‎Co‎ ‎z‎ ‎tego,‎ ‎że‎ ‎p.‎ ‎Korczak‎ ‎opowie‎ ‎dzieciom‎ ‎bajki,
że‎ ‎ich‎ ‎pogłaszcze,‎ ‎pocałuje‎ ‎i‎ ‎uśmiechnie‎ ‎się‎ ‎—‎ ‎co‎ ‎z‎ ‎te
go,‎ ‎że‎ ‎wywołuje‎ ‎śmiech‎ ‎ich,‎ ‎że‎ ‎oczy‎ ‎im‎ ‎się‎ ‎iskrzą‎ ‎z‎ ‎za
dowolenia‎ ‎—‎ ‎kiedy‎ ‎on‎ ‎sam‎ ‎wie‎ ‎i‎ ‎czuje‎ ‎braki‎ ‎w‎ ‎ich‎ ‎ma-
’łych‎ ‎organizmach‎ ‎i‎ ‎nic‎ ‎im‎ ‎poradzić‎ ‎nie‎ ‎może.
Korczak‎ ‎nie‎ ‎ustaje‎ ‎w‎ ‎pracy,‎ ‎nie‎ ‎wpada‎ ‎w‎ ‎rozpacz,
ale‎ ‎martwi‎ ‎się.‎ ‎I‎ ‎głębokie‎ ‎zmarszczki‎ ‎na‎ ‎jego‎ ‎wysokim
czole‎ ‎pogłębiają‎ ‎się.".


"....Ta‎ ‎twierdza‎ ‎dziecięca‎ ‎—‎ ‎jak‎ ‎ją‎ ‎sam‎ ‎Janusz‎ ‎Korczak
nazywa‎ ‎—‎ ‎znajduje‎ ‎się‎ ‎obecnie‎ ‎w‎ ‎kilku‎ ‎salach.‎ ‎Na
pierwszy‎ ‎rzut‎ ‎oka‎ ‎zda‎ ‎się,‎ ‎panuje‎ ‎nieład,‎ ‎ale‎ ‎gdzie‎ ‎tam!
Już‎ ‎po‎ ‎bliższym‎ ‎poznaniu,‎ ‎stwierdza‎ ‎się‎ ‎przedziwną‎ ‎pla
nowość‎ ‎i‎ ‎co‎ ‎najdziwniejsze!‎ ‎—‎ ‎planowość‎ ‎charaktery
styczną‎ ‎dla‎ ‎dziecka,‎ ‎które‎ ‎potrąfi‎ ‎swymi‎ ‎małymi‎ ‎rącz
kami,‎ ‎często‎ ‎niezaradnymi,‎ ‎w‎ ‎jednym‎ ‎małym‎ ‎pudełecz
ku‎ ‎urządzić‎ ‎sobie‎ ‎piękne‎ ‎trzy-‎ ‎ba,‎ ‎nawet‎ ‎czteropokojo-
we‎ ‎mieszkanie.‎ ‎I‎ ‎gdy‎ ‎dorosły‎ ‎sceptycznie‎ ‎pokręci‎ ‎gło
wą‎ ‎—‎ ‎ono‎ ‎wskaże‎ ‎Ci‎ ‎każdy‎ ‎pokój,‎ ‎każdy‎ ‎kąt‎ ‎i‎ ‎objaśni
ich‎ ‎celowość.‎ ‎I‎ ‎rzeczywiście‎ ‎z‎ ‎podziwem‎ ‎musisz‎ ‎przy
znać,‎ ‎że‎ ‎w‎ ‎mistrzowski‎ ‎sposób‎ ‎wszystko‎ ‎zostało‎ ‎zbu
dowane.‎ ‎,
Podział‎ ‎jednego‎ ‎pokoju‎ ‎na‎ ‎szwalnię,‎ ‎jadalnię,‎ ‎uczel-
liię,‎ ‎pokój‎ ‎rozrywkowy‎ ‎i...‎ ‎sypialnię‎ ‎(na‎ ‎noc)‎ ‎przypo
mina‎ ‎taką‎ ‎zabawę‎ ‎dziecka,‎ ‎ale‎ ‎jak‎ ‎to‎ ‎się‎ ‎mówi‎ ‎„na
prawdę".‎ ‎Moi‎ ‎dwaj‎ ‎mali‎ ‎przewodnicy,‎ ‎dwaj‎ ‎chłopcy‎ ‎do
skonale‎ ‎się‎ ‎tu‎ ‎czują‎ ‎i‎ ‎nie‎ ‎przejmując‎ ‎się‎ ‎wcale‎ ‎moim
sceptycyzmem‎ ‎z‎ ‎dumą‎ ‎mię‎ ‎oprowadzają,‎ ‎oświadczając
po‎ ‎kolei:‎ ‎to‎ ‎jest‎ ‎jadalnia,‎ ‎a‎ ‎to‎ ‎szwalnia...‎ ‎itd.‎ ‎—‎ ‎nie
zrażając‎ ‎się‎ ‎wcale‎ ‎faktem,‎ ‎że‎ ‎w‎ ‎końcu‎ ‎przecież‎ ‎znajdu
jemy‎ ‎się‎ ‎w‎ ‎tym‎ ‎samym‎ ‎pokoju.‎ ‎Wszak‎ ‎—‎ ‎czyż‎ ‎nie‎ ‎wi
dzę‎ ‎najwyraźniej,‎ ‎że‎ ‎tu‎ ‎pracują‎ ‎tzw.‎ ‎szwaczki‎ ‎przy
'stole,‎ ‎które‎ ‎reparują‎ ‎bieliznę‎ ‎dzieci.‎ ‎Nie‎ ‎zawsze‎ ‎pracują
te‎ ‎same,‎ ‎bo‎ ‎to‎ ‎by‎ ‎było‎ ‎za‎ ‎ciężkie‎ ‎—‎ ‎są‎ ‎dyżury.‎ ‎Nawet
chłopcy‎ ‎też‎ ‎tu‎ ‎mają‎ ‎swoje‎ ‎dyżury.‎ ‎No‎ ‎i‎ ‎czy‎ ‎nie‎ ‎widzę
tych‎ ‎wszystkich‎ ‎dzieci‎ ‎przy‎ ‎tych‎ ‎wielkich‎ ‎stołach‎ ‎?
Gwar‎ ‎i‎ ‎hałas‎ ‎mówi,‎ ‎że‎ ‎się‎ ‎teraz‎ ‎bawią,‎ ‎więc‎ ‎i‎ ‎miejsce
gdzie‎ ‎się‎ ‎znajdują,‎ ‎jest‎ ‎„salą‎ ‎zabaw"‎ ‎—‎ ‎wszak‎ ‎to‎ ‎oczy
wiste.‎ ‎Mci‎ ‎dwaj‎ ‎malcy‎ ‎przepychają‎ ‎się‎ ‎przez‎ ‎tłum‎ ‎dzie
ci‎ ‎i‎ ‎prowadzą‎ ‎mnie‎ ‎w‎ ‎jakimś‎ ‎określonym‎ ‎kierunku!‎ ‎Naj
widoczniej‎ ‎chcą‎ ‎mi.‎ ‎pokazać‎ ‎coś‎ ‎bardzo‎ ‎ważnego.‎ ‎Te
apartamenty‎ ‎mają‎ ‎swoje‎ ‎zakamarki‎ ‎i‎ ‎trzeba‎ ‎je‎ ‎poznać.
I‎ ‎oto‎ ‎jedna‎ ‎z‎ ‎niedostrzegalnych‎ ‎dla‎ ‎oka‎ ‎laika‎ ‎tajemnic.
Malutka‎ ‎szafka‎ ‎oszklona.‎ ‎Na‎ ‎pozór‎ ‎nic.‎ ‎Ale‎ ‎jakież‎ ‎to
ważne‎ ‎ze‎ ‎względu‎ ‎na‎ ‎swoją‎ ‎zawartość,‎ ‎składającą‎ ‎się
z‎ ‎zagubionych‎ ‎przedmiotów,‎ ‎a‎ ‎znalezionych‎ ‎przez‎ ‎dzie
ci‎ ‎i‎ ‎umieszczanych‎ ‎przez‎ ‎nie‎ ‎tutaj.‎ ‎Zginie‎ ‎Ci‎ ‎pióro,
stalówka‎ ‎lub‎ ‎ulubiona‎ ‎zabawka‎ ‎—‎ ‎idziesz‎ ‎do‎ ‎tej‎ ‎szafki
i‎ ‎tam‎ ‎w‎ ‎większości‎ ‎wypadków‎ ‎znajdziesz‎ ‎twoje‎ ‎zguby,
złożone‎ ‎przez‎ ‎kolegę,‎ ‎które‎ ‎je‎ ‎znalazł.".

R. 2, nr 127 (21 grudnia 1941) Gazeta Żydowska = Ywdiyšeʿ Sayytwng.

"Korczak - Legend" eller en bok om den "Riktige Korczak" - "Hand i hand med barnen till Treblinka - Berättelsen om Janusz Korczak" av Margit Silberstein - "Korczak ett fantasifoster".

Janusz Korczak - Legend eller en bok om den Riktige Korczak - "Hand i hand med barnen till Treblinka - Berättelsen om Janusz Korczak" av Margit Silberstein.

Margit Silberstein har skrivit en ny bok om Korczak. I beskrivning av boken står följande: 

"Den femte augusti 1942 vandrade han tillsammans med nästan 200 barn på Warszawas dammiga gator på väg till de väntande tågen till gaskamrarna i Treblinka, där döden var en snabb affär. Korczak blev erbjuden att stanna för att rädda sitt eget liv, men han avböjde varje gång. Janusz Korczak svek aldrig barnen".

Vad menas med:

• "vandrade" - det handlar om en dödsmarsch till boskapsvagnarna". Dessutom så Korczak släpade sig långsamt fram då han hade svårt att gå och var egentligen mycket sjuk.
• "döden var en snabb affär" - nej, folk kvävdes långsamt till döds.
• "Nästan 200 barn - det handlar om över 200 barn (239 barn).
• "erbjuden att stanna för att rädda sitt eget liv" - upprepning av en gammal legend.
• "han avböjde varje gång" - upprepning av en gammal legend.
• Observera, datumet för deportationen är rätt, den 5 augusti 1942 samt att "Korczak svek aldrig barnen".

Se andras Legender Om Korczak som sjöng på väg till gaskammaren av Elisabeth Åsbrink.

I bokens beskrivning hos förlaget Bonnier står även följande: Han lämnade karriären för att leva tillsammans med föräldralösa judiska barn i hemstaden Warszawa.

Den 20 november 2015 som tidningen Dagens Nyheter, publicerade Elisabeth Åsbrinks artikel om Janusz Korczak. Jag bad henne direkt och därefter DN om en rättelse. Artikeln är av typen finn fem rätt, ett riktigt hafsverk således och djupt diskriminerande. Då artikeln handlar inte om fiction så är det en ny historieomskrivning och ett skapande av en ny myt runt Janusz Korczak. Han behöver verkligen inte det! Korczak har inte sjungit på väg till gaskammaren i Treblinka, Korczaks föräldrar har inte heller varit polska nationalister.

Den 20 november 2015 som tidningen Dagens Nyheter, publicerade Elisabeth Åsbrinks artikel om Janusz Korczak. Jag bad henne direkt och därefter DN om en rättelse. Artikeln är av typen finn fem rätt, ett riktigt hafsverk således och djupt diskriminerande. Då artikeln handlar inte om fiction så är det en ny historieomskrivning och ett skapande av en ny myt runt Janusz Korczak. Han behöver verkligen inte det! Korczak har inte sjungit på väg till gaskammaren i Treblinka, Korczaks föräldrar har inte heller varit polska nationalister.

Oriktigheter om Korczak har publicerats tidigare i Sverige. Den 20 november 2015 som tidningen Dagens Nyheter, publicerade Elisabeth Åsbrinks artikel om Janusz Korczak. Jag bad henne direkt och därefter DN om en rättelse. Artikeln är av typen finn fem rätt, ett riktigt hafsverk således och djupt diskriminerande. Då artikeln handlar inte om fiction så är det en ny historieomskrivning och ett skapande av en ny myt runt Janusz Korczak. Han behöver verkligen inte det!

Elisabeth Åsbrinks artikel om Janusz Korczak innehåller följande: Janusz Korczak, en man som gick sjungande in genom de 7,5 centimeter tjocka trädörrarna till sin död i en av Treblinkas gaskammare.

Trots att jag utpekade ett antal grova fel har inget ändrads i artikeln under de gångna 30 dagarna trots att jag bad både Åsbrink och DN (Wolodarski och Wiman) om det.

DNs och Åsbrinks värsta övertramp är dock att införa ny absurd legend eller myt om Korczak som sjunger på väg till gaskammare i Treblinka. 

Jag har tidigare varit i kontakt med två personer förutom min far och mor som beskrev Korczaks sista timmar. Korczak var sjuk. Den 5 augusti 1942 hade han svårt att gå. Det finns mera info om det i min blog, se nedan
http://jimbaotoday.blogspot.se/2012/06/korczak-sista-resans-nast-sista-etapp.html

Jag har läst två riktiga recensioner av Silbersteins bok som är skrivna med egna ord, inte från recensionen från BTJ eller bokförlagets beskrivning. Där saknas t.o.m. verbet att Korczak vandrade till Umschlagplatsen. Att använda ordet vandra är ofattbart och tyder på okunskap om Korczak och deportationen det 5 augusti 1942. Svenska är inte mitt modersmål men det är stor skilnad mellan "vandra" och "släpa sig fram" eller "hasa sig fram". Korczak hälsa var dålig vid den tiden. Han hade svullna ben. Vittnen, de riktiga, inte från "Legenden Korczak" berättade att gruppens enda privilegium var, att p.g.a. Korczaks häsa så fick de stanna i skuggan för att Korczaks skulle kunna vila. Silberstein väljer att berätta legenden eller beskriver scenen från Andrzej Wajdas film "Korczak".

Det påpekar även Göran Rozenberg i tidningen Vi. Han skriver: 

Silberstein hade kunnat citera vittnesmål med en mera uppgiven bild av vad som hände: ”Det förekom inga gester, ingen sång, inga stolt höjda huvuden. Det var en fruktansvärd, trött tystnad. Korczak släpade benen efter sig, som en förkrympt person, och mumlade något för sig själv då och då.”

Att Korczak hade läkarutbildning men sysslade med pedagogik och författarskap beskrivs i många recensioner som ett stort avsteg fån detta yrke. När jag läser det uppreppas gång på gång så tänker jag på den judiska skämthistoria är en judisk mor deltar i promotionen av en av hennes sönnes till USAs president. När hon gratuleras till det så utbrister hon, ja,ja, tack men den andre sonen jag har är "läkaren". Det är många recensenter, många va de judiska, suckar och skriver att Korczak har "övergett kariärren" som läkare.

Ett särskilt kapitel och introducering av ny legend är Korczaks namnbyte. Den skulle ha skett p.g.a. antisemitismen i Polen. Oriktighet! Sanningen är dock att i sina program i den Polska Radion fick Henryk Goldszmit- Janusz Korczak uppträde som "Den Gamle Doktorn".

Nytt tillskrivet den 5 februari 2024.

Ole Larsmo i DN och Lars Vendt i Aftonbladet beskriver den riktige Korczak, inte Legenden Korczak.

Niclas Vendt skriver: 

Hans (Korczaks) idéer om barnuppfostran är progressiva. Barnen betraktar han inte som ofullständiga vuxna, utan som individer med egna rättigheter. Han vill göra dem till bättre människor, som kan befolka en bättre värld. Han följer dem in i döden. Korczaks liv är välkänt och dokumenterat. Det framkommer, såvitt jag kan bedöma, inte några nya uppgifter i boken.
Ofta tycks boken lätta från den historiska verkligheten. Närmast invändningslöst bygger Silberstein upp Korczak till en helgonlik gestalt, ett föredöme och en person att efterlikna.
Silberstein gör helt enkelt Korzcak till den han måste vara.
Ett exempel som måste lysa, för att historiens mörker annars blir för kompakt.
En man som måste inspirera, för att allt inte bara ska upprepa sig nu när svärtan åter griper omkring sig i världen.
”Vi behöver Janusz Korczak. Jag behöver honom,” skriver Silberstein redan i förordet.
Det märks.
”Nu vet jag mycket om dig – och tack och lov – du var ingen ängel på jorden”, skriver hon mot slutet.
Det märks inte.
Det är för att det inte är den klarögda journalisten som skriver. Utan det är det lilla barnet hon minns sig själv som, hon som drömde om att förändra världen och göra den rättvis. Som nu famlar genom tid och rum efter en hand, för att hon behöver någon som griper hennes egen. Någon som säger att allt blir bra.
Passagerna där hon vänder sig direkt till Korczak är de tydligaste.
”Du påminner mig om min pappa.”
Därför förpassas allt som inte stämmer in på bilden till marginalen.
Silberstein måste i en kort avstickare tillstå att Korczak uttrycker sig ”nedsättande om kvinnor”: ”Jag vågar säga att det inte är likt dig, jag vill inte att det ska vara det,” skriver hon och hastar vidare.
I den stunden är Korczak transcendent, ett fantasifoster.
Dold för oss, i skuggan av sin lysande avbild.

Ole Larsmo skriver en riktig artikel om Korczak, egentligen inte en recension. Enligt Larsmo "marscherar" Korczak mot Umschlagsplatz:

2023 - Five years since SHMA started to work with the project about the Holocaust victims that arrived in Sweden with UNRRA mission White Boats.

 

De kanske få se en blå himmel under några dagar sa de brittiska läkarna i Lübeck strax innan den Vita Båten S/S Kastelholm skulle lägga ut från hamnen i Tyskland.

Five years since SHMA started to work with the project about the Holocaust victims that arrived in Sweden with UNRRA mission White Boats. 

I started during the summer when I revisited the North Jewish cemetery in Stockholm. I was actually there several times before although either I or my colleagues from SHMA had no relatives buried there. Our relatives were buried at the South Cemetry.

The only grave I visited there was the grave of a girl Frymeta Ajnhorn.

Ordery i odznaczenia Janusza Korczaka III - Korczak otrzymał w 1937 roku Złoty Wawrzyn Akademicki wybitną twórczość literacką.

Odznaka złotego Wawrzynu, o średnicy 38 mm, składała się z sześciu złotych ramion złączonych ażurowymi polami; w środku na skrzyżowaniu ramion eliptyczne pole pokryte czerwoną emalią, na emalii znajdował się srebrny monogram „AL”, odwrotna strona była złota i gładka. Czy Korczak zamówił dla siebie Odznakę złotego Wawrzynu, nie wiadomo. Na pewno dostał dyplom stwierdzający nadanie odznaczenia z wyszczególnieniem nagrodzonych zasług.

Korczak został odznaczony Krzyżem Oficerskim Orderu Odrodzenia Polski w 1925 roku (7 listopada 1925) „za ofiarną, filantropijną działalność na polu opieki nad dziećmi”.
Leib Arie Buchner, długoletni bursista i wychowawca w Domu Sierot zanotował w notatniku, pisanym podczas kolonii letnich w „Różyczce”: „15 lipca: P. dr jedzie jutro do Warszawy po jakiś Order. 16 lipca: P. dr pojechał dzisiaj po swój Order. 19 lipca: Byłem w Warszawie. Pani Stefa pokazała mi Order i powiedziała, że pokazuje go tylko tym, którzy dobrze pracują. Dodała, że ona z tego Orderu bardziej się chyba cieszy niż Pan Doktor.”

W 1937 roku Korczak został odznaczonyZłotym Wawrzynem Akademickim (4 listopada 1937) „za wybitną twórczość literacką” Wawrzyn Akademicki to polskie odznaczenie ustanowione w 1934 r., w okresie II Rzeczypospolitej, przyznawane corocznie osobom zasłużonym dla literatury na wniosek Polskiej Akademii Literatury.

Odznaczenie to zostało ustanowione Zarządzeniem Ministra Wyznań Religijnych i Oświecenia Publicznego z dnia 21 lutego 1934 r. Wawrzyn był nadawany osobom, które zasłużyły się dla polskiej literatury przez:wybitną twórczość literacką, wybitną działalność w dziedzinie opieki nad piśmiennictwem polskim, wybitną pracę wydawniczą, organizacyjną itp. w dziedzinie literatury pięknej, szerzenie zamiłowania do literatury polskiej, krzewienie czytelnictwa, przyczynianie się do wzrostu zainteresowania polską twórczością literacką. Odznaczenie nadawał Minister Wyznań Religijnych i Oświecenia Publicznego na wniosek Polskiej Akademii Literatury.

Osoby odznaczone Wawrzynem otrzymywały – oprócz odznaki – dyplom stwierdzający nadanie odznaczenia z wyszczególnieniem nagrodzonych zasług. Osoby odznaczone Wawrzynem pokrywały rzeczywiste koszty wykonania odznaczenia.
Czy Korczak zamówił dla siebie Odznakę złotego Wawrzynu, nie wiadomo. Na pewno dostał dyplom stwierdzający nadanie odznaczenia z wyszczególnieniem nagrodzonych zasług.

Odznaczenie było dwustopniowe:

I stopień – Złoty Wawrzyn Akademicki

II stopień – Srebrny Wawrzyn Akademicki

Odznaka złotego Wawrzynu, o średnicy 38 mm, składała się z sześciu złotych ramion złączonych ażurowymi polami; w środku na skrzyżowaniu ramion eliptyczne pole pokryte czerwoną emalią, na emalii znajdował się srebrny monogram „AL”, odwrotna strona była złota i gładka. Wstążka Wawrzynów była zielona z białymi paskami. Miała szerokość 37 mm. Wawrzyn był przymocowany do wstążki za pomocą złotego lub srebrnego kółka. Miniaturka miała analogiczny kolor i odznaczenia i wstążki.

Odznaka złotego Wawrzynu, o średnicy 38 mm, składała się z sześciu złotych ramion złączonych ażurowymi polami; w środku na skrzyżowaniu ramion eliptyczne pole pokryte czerwoną emalią, na emalii znajdował się srebrny monogram „AL”, odwrotna strona była złota i gładka. Czy Korczak zamówi ł dla siebie Odznakę złotego Wawrzynu, nie wiadomo. Na pewno dostał dyplom stwierdzający nadanie odznaczenia z wyszczególnieniem nagrodzonych zasług.

Wawrzyn Akademicki – polskie odznaczenie ustanowione w 1934 r., w okresie II Rzeczypospolitej przyznawane corocznie osobom zasłużonym dla literatury na wniosek Polskiej Akademii Literatury. Odznaczenie zostało ustanowione Zarządzeniem Ministra Wyznań Religijnych i Oświecenia Publicznego z dnia 21 lutego 1934 r.

Osoby odznaczone Wawrzynem otrzymywały – oprócz odznaki – dyplom stwierdzający nadanie odznaczenia z wyszczególnieniem nagrodzonych zasług. Osoby odznaczone Wawrzynem pokrywały rzeczywiste koszty wykonania odznaczenia. Czy Korczak zamówił dla siebie Odznakę złotego Wawrzynu, nie wiadomo. Na pewno dostał dyplom stwierdzający nadanie odznaczenia z wyszczególnieniem nagrodzonych zasług.

Odznaka złotego Wawrzynu to jedno z najrzadszych odznaczeń cywilnych okresu międzywojennego.
W latach 1935-39 nagrodzono nim jedynie 205 osób. W liczbie tej znalazło się 41 wybitnych literatów tego okresu.

Opis: Tombak złocony. Emalia. Wymiary: 43,0 x 39,6 mm. Stan zachowania przedmiotu bardzo dobry. Ślady noszenia. Oryginalna przedwojenna wstążka z zapięciem.

Ordery i odznaczenia Janusza Korczaka. Krzyż Oficerski Orderu Odrodzenia Polski (7 listopada 1925) „za ofiarną, filantropijną działalność na polu opieki nad dziećmi”

Ordery i odznaczenia Janusza Korczaka

• Krzyż Oficerski Orderu Odrodzenia Polski (7 listopada 1925) „za ofiarną, filantropijną działalność na polu opieki nad dziećmi”
• Srebrny Krzyż Zasługi (9 listopada 1931) „za zasługi na polu pracy społecznej”
• Złoty Wawrzyn Akademicki (4 listopada 1937) „za wybitną twórczość literacką”
• Krzyż Komandorski Orderu Odrodzenia Polski (pośmiertnie, 20 czerwca 1947) „za wybitne zasługi na polu opieki nad dzieckiem”.
• Order Orła Białego (pośmiertnie, 6 listopada 2018) „jako wyraz najwyższego szacunku wobec znamienitych zasług poniesionych dla chwały, dobra i pożytku Rzeczypospolitej Polskiej, z okazji Narodowych Obchodów Setnej Rocznicy Odzyskania Niepodległości Rzeczypospolitej Polskiej”.

Holocaust - Danish and Swedish Royal legends.

King Christian X. According to popular legend, King Christian X chose to wear a yellow star of David in support of the Danish Jews during the Nazi occupation of Denmark. In another version, the Danish people decided to wear a yellow star for the same reason. Both of these stories are fictional. However, the legend conveys an important historical truth: both the King and the Danish people stood by their Jewish citizens and were instrumental in saving the overwhelming majority of them from Nazi persecution and death.

K jak Korczak w Małym Przeglądzie

Korczak w Małym Przeglądzie z 12 listopada 1926 czyli w szóstym numerze od zastartowania gazety podpisuje się jako Janusz Korczak i jako K. W jednej notatce, w podtytule pisze (Starszy Pan).

Korczak w Małym Przeglądzie z 12 listopada 1926 czyli w szóstym numerze od zastartowania gazety podpisuje się jako Janusz Korczak i jako K. W jednej notatce, w podtytule pisze (Starszy Pan).

Korczak w Małym Przeglądzie z 12 listopada 1926 czyli w szóstym numerze od zastartowania gazety podpisuje się jako Janusz Korczak i jako K. W jednej notatce, w podtytule pisze (Starszy Pan).

Korczak w Małym Przeglądzie z 12 listopada 1926 czyli w szóstym numerze od zastartowania gazety podpisuje się jako Janusz Korczak i jako K. W jednej notatce, w podtytule pisze (Starszy Pan).