De Hvide Busser - De danska Vita Bussar.

På bilden förare från DSB och frivilliga från den danska Statens Civile Luftværn.

Att hinna bli berömd innan Andra Världskriget tar slut - Röda Armén och Vita bussar - Georgij Zhukov, Ivan Konev och Folke Bernadotte.

Saluterar vid paraden i Oslo den 17 maj 1945 (Norges nationaldag) Folke Bernadotte (i rock) tillsammans med kronprins Olav. Lite svårt för mig att förstå vad Bernadotte gör där. Han har inte varit den som befriade Norge och hans land, Sverige gav inte asyl till kungafamiljen då Norge ockuperades av Nazityskland. Skumt. Saluting on parade in Oslo on May 17, 1945 (Norways national day) Folke Bernadotte (in coat) together with Crown Prince Olav.

SS och Gestapo. Här Reinhard Heydrich på Ekebergs kyrkogård för tyska soldater i Oslo under sitt besök i Norge 3-6 september 1941. Heydrich går framför med SS-brigadeführer Heinrich Müller (chef för Gestapo) till höger om honom och SS-Oberführer Heinrich Fehlis (ledare för SD och Sipo i Norge) till vänster om honom. SS-Sturmbannführer Walter Schellenberg är andre mannen från vänster på bilden.

Slutet av Andra världskriget i Europa var kaotiskt. Alla ville uträtta något i sista stund. De allierade ville nå Berlin så fort som möjligt och få slut på kriget. Nazisterna ville träffa olika typer av uppgörelsen med de västallierade och helst inte falla i Röda arméns händer.  På samma sätt ville också svenskarna göra något. Det viktigaste var nog att tvätta bort stämpeln som allierad med Nazityskland.

Zjukov och Konev

Stalin ville till varje pris att Röda armén skulle hinna inta Berlin före den 1 maj 1945 vilket troligen var skälet till Stalins tysta tävling, nämligen, vilken av Röda arméns styrkor erövrar Berlin först. Huvudtävlande var två kända ryska befälhavare, Georgij Zjukov respektive Ivan Konev.

Att inta Berlin skulle ryssar få äran att göra enligt det avtal som träffades i Jalta i februari 1945, I Jalta, på Krimhalvön möttes ledarna för Sovjetunionen, Storbritannien och USA. I det läget var ledarna Stalin, Churchill och Roosevelt helt övertygade om att Tyskland var på väg att besegras.

Tidigt i april forcerade Konevs trupper, tillsammans med Första vitryska fronten under hans rival, marskalk Zjukov, Oderlinjen och snabbt avancerade mot Berlin. Konevs styrkor gick först in i den omringade staden (21 april 1945). Trots det så Stalin gav Zjukov äran att inta Berlin och hissa den sovjetiska flaggan över riksdagen. Konev armé beordrades istället att dra sig sydväst, där hans styrkor förenades med delar av USA:s armé vid Torgau vid Elbe floden (25 april 1945). Jag skrev de officiella datum 21 och 25 april 1945 föra att återkoppla till Vita bussar och Folke Bernadotte. Man bör kanske påminna att redan i februari 1945 var ryska trupper mycket nära Berlin vilket resulterade i flera tidningsartiklar om de stackars instängda svenskar och tysk-svenskar. Naturligtvis ville alla tyskar, inte bara nazister fly!

Bernadotte

Bernadottes del i tävlingen var viktigt. För honom själv och även för Sverige. För egen del så skriver han på boken Slutet, Mina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och deras politiska följder. Den skall ut genast, helst i början av juni 1945. Orsaken att det är bråttom är naturligtvis att han skulle vara först för att hans story skulle vara den tongivande för andra.

Den 17 maj 1945 befinner sig Bernadotte i Oslo. Hur han hamnar bredvid kronprinsen Olov som hann komma från England är inte riktigt känt. Man vet bara att Bernadotte flög från Sverige, mest troligt med ett Röda Korset flygplan. 17 maj är den norska nationaldagen och här poserar Bernadotte som "Norges befriare"? Ingen vet då att Bernadotte har nyss gett fristad åt Krigsförbrytare nr. 3 och SS-brigadeführer Schellenberg (rubrik i Expressen). Skulle de framför honom paraderade norrmän fått veta att han nyss gav hemma i Stockholm fristad åt en SS-general så skulle nog ruttna ägg falla över honom. At han medverkade i en evakueringsaktion 1945, Vita bussarna, skulle glömmas fort.

Bernadotte behövde SS-brigadeführer Schellenberg för att någon skulle bekräfta hans story, "gärningar". Därför gör han av SS-mannen Schellenberg "den goda Nazisten". Hela 12 sidor i Bernadottes bok upptas av Nazisten Schellenbergs tveksamma redogörelse, vilken, naturligtvis passar exakt till de av Bernadottes tidigare beskrivna fakta, egentligen tolkningar. Här blir SS-män Himmler och Schellenberg framställda nästan som antinazister med ny politik för den nya Europa, en klar motståndskraft mot Hitler som de var trogna tills de sista veckorna av kriget. För de 12 sidor av liknande berättelser fick SS-brigadeführer Schellenberg en kostym, ny skjorta och slips från Svenska UD som förmodligen (själv är jag säker på det) räddade SS-mannen Schellenberg från en stramare slips som tilldelades hans andra kumpaner i Nürnburg. Där avrättades följande nazistiska bödlarna: Joachim von Ribbentrop, Wilhelm Keitel, Ernst Kaltenbrunner, Alfred Rosenberg, Hans Frank, Wilhelm Frick, Julius Streicher, Fritz Sauckel, Alfred Jodl och Arthur Seyss-Inquart. På inget sätt avvek Schellenberg och Himmler från den gruppen.

Det var Himmler som vid Operationen Barbarossa bildade Einsatzgruppen som svarade för Holocaust by bullets med bl.a. skjutning av 33 000 judar vid Babij Jar*. Det var Himmler som gav order om uppförandet av utrotningsläger och administrerade Himmler massmordet på ungefär sex miljoner judar. Det var Himmler som var utsedd som Himmlers efterträdare. Därför är Bernadottes/Schellenbergs skildring nedan i det närmaste grotesk.

Bernadotte behövde Schellenberg för att någon skulle bekräfta hans "gärningar". Därför gör han av SS-mannen Schellenberg "den goda Nazisten". Hela 12 sidor i Bernadottes bok upptas av Nazisten Schellenbergs redogörelse vilken, naturligtvis passar exakt till det av Bernadottes tidigare beskrivna. Här blir SS-män Himmler och Schellenberg framställda nästan som antinazister med ny politik för den nya Europa, en klar motståndskraft mot Hitler. För de 12 sidor av liknande berättelser fick en kostym, ny skjorta och slips från Svenska UD som förmodligen (själv är jag säker på det) räddade SS-mannen Schellenberg från en stramare slips som tilldelades hans andra kumpaner i Nürnburg. Där avrättades följande nazistiska bödlarna: Joachim von Ribbentrop, Wilhelm Keitel, Ernst Kaltenbrunner, Alfred Rosenberg, Hans Frank, Wilhelm Frick, Julius Streicher, Fritz Sauckel, Alfred Jodl och Arthur Seyss-Inquart. På inget sätt avvek Schellenberg och Himmler från den gruppen.

Ja, hur gick det för Schellenberg egentligen? Han ställdes inför rätta i Nürnbergprocessen, och fälldes på två åtalspunkter, dels sitt medlemskap i en illegal organisation SS, vilket han anslöt sig till mycket tidigt på 30-talet, dels så han hörde han till de högst ansvariga för att ett hundratal medlemmar av Röda kapellet som var en antinazistisk motståndsorganisation, avrättades. Schellenberg dömdes sina ”krigsförbrytelser”, tack vare Bernadotte, enbart till sex års fängelse, ingen dödsdom eller livstid som hans "kolleger" fick. Han frigavs av hälsoskäl redan 1950.

Det är en mycket speciellt version av händelser som skulle leda till att Schellenberg med sina SS-kumpaner kom till Sverige - SS-brigadeführer blir i boken "envoyé Schellenberg". Flera gånger i sin text beskriver han sitt motstånd mot det nazityska politiken och på slutet även om planer att döda Hitler. I Bernadottes bok Slutet kan man läsa följande:

Kort efter det ridån gått ned för det europeiska

krigets skådespel, hade jag ett längre samtal

med envoyén Schellenberg, som — såsom förut

berättats — kom till Stockholm för att

arrangera kapitulationen av de tyska trupperna i Norge

och som fortfarande befann sig i den svenska

huvudstaden. På grund av mina tidigare

förbindelser med Schellenberg var det för mig

nödvändigt att med honom ha en slutkonferens.

Schellenberg hade genom sin mot den officiella

kursen fronderande inställning sett sig föranlåten att

stödja mina planer i Röda korsets tjänst. Och det

kan sägas, att det sätt, varpå han i själva

slutakten använde sitt inflytande, i icke ringa mån

bidragit till att förhindra, att Danmark och Norge....

Ingen i Sverige har beskrivit (utom små tidningsnotiser) hur nazisten Schellenberg kom till Sverige. Han kom inte ensam. Minst 5-6 av Schellenbergs SS-kumpaner var med på resan och bodde tillsammans med honom på Bernadottes gård - Dragongården på Gärdet.

Det speciella med Schellenberg är att DN och Expressen har samma dag skrivit om honom på helt olika sätt. Expressen som Krigsförbrytare nr. 3 och SS-brigadeführer medan Dagens Nyheter titulerar honom som Herre och Envoyé. Det var den 15 juni 1945, dvs samma dag som Bernadottes bok Slutet, Mina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och deras politiska följder kom ut. Ingen av tidningarna publicerar dock Schellenbergs foto i SS-uniform med dödskalle på mössan. Läs mera om det här.

Bernadotte behövde Schellenberg för att någon skulle bekräfta hans "gärningar". Därför gör han av SS-mannen Schellenberg "den goda Nazisten". Hela 12 sidor i Bernadottes bok upptas av Nazisten Schellenbergs redogörelse vilken, naturligtvis passar exakt till det av Bernadottes tidigare beskrivna.

Konev armé var först och gick in i Berlin den 21 april. Av Stalin, beordrades de dock att dra sig sydväst. Zjukov fortsatte med Berlinoffensiven. Fyra dagar senare Konevs styrkor förenades med delar av USA:s armé vid Torgau vid Elbe floden (25 april 1945).

"Rädda judarna"

Man uppger i många källor att Sverige genom sina insatser i krigets slutskede Bernadotte och Sverige "räddade judarna". Det viktiga är dock det som alla glömmer att på våren 1945 hade nazisterna ingen kapacitet för några massavrättningar inom den eftersträvade slutlösningen av judefrågan. Resurserna, dödsfabrikerna, de sex utrotningslägren har redan intagits av Röda arméns styrkor. De arbetsföra fångarna transporterades däremot från lägren i öster vidare till andra läger i Tyskland. Samtidigt så ville man sudda bort spår av Förintelsen. Nazisterna, var i krigets slutskede, rätt så upptagna av de ovannämnda förehavanden och naturligtvis att rädda skin på sig själva.

Tvätta bort stämpeln som allierad med Nazityskland
Svenskarna ville tvätta bort stämpeln som allierad med Nazityskland. Så uppfattades det "neutrala" Sverige av USA och Storbritannien. Det handlade inte enbart om permittenttrafiken av tyska soldater till och från Norge eller svensk malm- och kullagerexport. Sverige har uppfattats sedan 30-talet som "tyskvänlig" för att inte använda andra ord. Det är möjligt att just det resulterade i den svenska aktionen att försöka befria skandinaver ur de tyska koncentrationsläger. En förflyttningsaktion tyckte man var ett bättre alternativ än "Stay put"* således vänta med det tills det förestående krigslutet. Både en förflyttningsaktion som fick heta en räddningsaktion av ett antal fångar från lägren och Stay put principen innebar risker. Naturligtvis, fångarna som slapp 1-4 extra veckor i koncentrationsläger och kom med Vita bussar till Dannmark och därefter till Sverige och togs hand av Röda korset blev evigt tacksamma för det. Inte lika tacksamma var de som stannade i lägren eller de som dog när Vita bussar kördes helt i SS-regi. De som sårades och dog under transporterna från lägren på väg till Sverige hade nog inte heller samma tankar om Bernadottes/Röda korsets aktion, eskapad.

Intressemärket Goda gärningar
De kaotiska förflyttningarna av koncentrationsfångarna i det absoluta slutskedet av Andra världskriget och Vita bussar aktion påminner mig numera starkt om en bild i en tidning jag såg för en tid sedan. Bilden föreställer scouter som hjälper en blind dam att korsa gatan. De gör det ett antal gånger trots att den blinde inte vill det. Scouterna gör det ändå, allt för att få intressemärket Goda gärningar. En God gärning märke var det precis det som Sverige behövde i det nya Europa. De Vita bussarna har fått en stor historisk betydelse och har skildras på många olika sätt. Det skapas och har skapats många tolkningar. Från svensk sida ville man gärna ha det tolkat (och lyckades rätt så bra med det) att svenskarna hade enbart en uppgift - Att rädda liv. Att ge lägerfångarna en möjlighet till en ny chans i livet. Att Vita bussarna var en svensk hjälteinsats. Nog var det en hjälteinsats och inget annat av de frivilliga som deltog i aktionen!

* Enligt Einsatzgruppens egen rapport sköts 33 771 judar i Babij Jar den 29–30 september 1941. En stor del av dem var kvinnor, barn och äldre. I insatsgruppens rapport noterades också att ”på grund av utomordentligt skicklig organisering” hade judarna inte förstått vad som skulle hända förrän i sista stund och att aktionen hade genomförts ”utan några incidenter”.

White buses in Lübeck - First and the last transports - Who came first to Sweden? - Embarrassing truth!

Lübeck, April 1945 - the category "German prisoners from the concentration camps".

Lübeck, April 1945 - the category "German Swedes". These people had German citizenship but could demonstrate a connection to Sweden. Several women on the photos were married to prominant Nazis.

These two photos above were taken in the same place: the city of Lubeck in Nazi Germany during April 1945. In the background are vehicles belonging to the White bus expedition. In the foreground are those that will be transported to Sweden. Their attire and facial expressions are disturbingly different.

The bottom photo is from the category German Swedes. These people had German citizenship but could demonstrate a connection to Sweden.
To travel, it was enough for them to be married to German women who were born in Sweden or had Swedish citizenship. That group came with expensive convertible cars and had the latest Berlin fashion clothes. Two Danish White buses are seen in the background (one of them is unpainted). According to the witness, when passing the German-Danish border, they sang Deutschland, Deutschland über alles, Über alles in der Welt (Germany, Germany above all, above everything in the world).

The top photo is from the category of German prisoners from the concentration camps. On the right side of the photo, on the same spot where the expensive convertible car was parked in the bottom photograph, there is one of the cars from the White bus mission. Two trucks that were transporting prisoners are also seen. The group of prisoners has typical coats for prisoners at the end of WWII. As there was no production of new prison clothes with typical stripes, the Ravensbrück women got the coats, marked on the back with oil paint with a huge white cross. The crosses would impede escape. 

When the White bus mission arrived at Ravensbrüvk in April 1945.

*Ravensbrück was the main concentration camp for female prisoners.

Actually only 302 non-Scandinavians were rescued in the "White Buses mission".

Actually, only 302 non-Scandinavians were rescued in the "White Buses mission".

There is an enormous deflation in the figures for the number of transported non-Scandinavians (marked in blue) by White buses, "rescue operations" have been subjected to. The same applies to the total number "transported by White buses to Sweden". Förluster in the table above means Losses. The total number of people who were transported by the White buses and lost their lives was 2,453. As the total number of non-Scandinavians that were brought to Sweden was 2,755, the net number of non-Scandinavians who were "rescued" is only 302 people. The deduction applies to the French, Polish, and other prisoners of war who the White buses under SS auspices transported from Neuengamme to make room for Scandinavians. Several of the prisoners mentioned were sick and in such poor condition that they died during the journey, and the rest died in the camps where they were transported. All of them would probably have survived if they had stayed in Neuengamme. The stay put option was perhaps more merciful. + Red crosses in the table indicate that there were probably more people in the category than officially stated by the Swedish Red Cross.

White buses under SS auspices transported out from Neuengamme prisoners that do not fit for work, sickly, and dying. That, to give space for the Scandinavian prisoners.

The Swedish Holocaust Museum would like to call the White Bus operation a rescue operation, with very vague explanations as to why they broke the Red Cross' own rules from the start to take care of the sickest and most needy first. It is known that German-Swedes, and many Nazis, were among the first to use the White Buses to escape justice. There is an enormous deflation that the figures for the number of non-Scandinavians transported (marked in blue) in the "White Buses rescue operation" have been subjected to. The net number of non-Scandinavians who were "rescued" is only 302 people. The deduction applies to the 2,000 French, Belgian, Dutch, Russian, and Polish prisoners and other prisoners of war that the White Buses under the SS auspices transported from Neuengamme* to make room for Scandinavians. Most of the White Bus transports of prisoners for the SS took place between March 27 and 29. Transports went from Neuengamme to subcamps in Hannover and Salzgitter and to Bergen-Belsen. Most of these POWs were very ill, as the "Schonungsblock" in Neuengamme concentration camp was a group of barracks for prisoners not fit for work, sickly, and dying prisoners. Several of the prisoners died during the White Bus transports, and the rest died in the camps where they were transported. All of them would probably have survived if they had stayed in Neuengamme. The "Stay put" option was perhaps the most merciful, and probably more of the POWs would survive.

The Swedish sub-lieutenant Åke Svenson, taking part in the White bus mission, wrote the following in his book:

We could now see how the Germans treated their prisoners in general, French, Belgians, Dutch, Poles, and Russians. It was terrible. This time, the Germans had to allow us into the camp as most of the passengers could not walk the minor distance from the barracks to the road. From these barracks, a group of creatures were forced, that hardly anymore seemed to be human beings.

The last White bus transport for the SS started on April 13, with 423 French prisoners. The prisoners were taken to Theresienstadt concentration camp (ghetto), wherefrom the White buses picked up 400 Danish citizens (actually Jews).

Vita bussar - 302 personer = Nettot av "Räddade" Icke Skandinaver.

Det råder en enorm deflation som siffrorna: antalet transporterade Icke-Skandinaver (markerade med blått) med vita bussar "räddningsinsatser" har råkat ut för. Samma gäller det totala antalet "transporterade av vita bussar till Sverige". Nettot av de Icke-Skandinaver som "räddades" är bara 302 personer. Avdraget gäller de franska, polska m.fl. Krigsfångar som de vita bussarna i SS:s regi transporterade från Neuengamme för att ge plats för skandinaver. Flera av de nämnda fångarna var sjuka och i så dåligt skick att de dog under resan och resten i de lägren de transporterades till. Alla skulle nog ha överlevt om de hade kunnat stanna i Neuengamme. Stay put-alternativet var nog det mer barmhärtiga. + Röda kors i tabellen indikerar att det fanns nog fler personer inom kategorin än som har angivits.

Sveriges museum om Förintelsen vill så gärna kalla Vita bussaktionens förklaringar för en räddningsaktion, med mycket vaga förklaringar av varför man redan från början bröt mot Röda Korsets egna stadgar att ta hand om de mest sjuka och behövande först. Man vet att tysksvenskar och många nazister var några av de första som använde sig av de vita bussarna för att fly undan rättvisan.

Det råder en enorm deflation som siffrorna: antalet transporterade Icke-Skandinaver (markerade med blått) med vita bussar "räddningsinsatser" har råkat ut för. Nettot av de Icke-Skandinaver som "räddades" är bara 302 personer. Avdraget gäller de franska, polska m.fl. Krigsfångar som de vita bussarna i SS:s regi transporterade från Neuengamme* för att ge plats för skandinaver. Flera av de nämnda fångarna var sjuka och i så dåligt skick att de dog under resan och resten i de lägren de transporterades till.  Alla skulle nog ha överlevt om de hade kunnat stanna i Neuengamme. Stay put-alternativet var nog det mer barmhärtiga men, enligt mig gav inga politiska poäng.

                        Dr. Hans Arnoldsson skrev i boken Natt & Dimma:

    Dagen därpå inträffade olyckan. Kolonnen hade på grund av trängseln på vägarna delats i två grupper, den ena tog vägen över Wismar och den andra över Schwerin. Omkring klockan 14 blev den senare gruppen beskjuten en och en halv mil väster om Schwerin. Chauffören Ringman, en kanadensisk chaufför, och fem kvinnor dödades omedelbart. Sexton personer, däribland löjtnant Hallqvist, skadades svårt. Samtidigt besköts den andra gruppen vid Wismar, varvid fyra personer dödades och tio fick allvarliga skador. 

    Vad vi ofta fruktat men som försynen hittills har besparat oss hade så inträffat. Dubbelt bittert kändes det, att detta skulle drabba våra kamrater då de stod inför avslutandet av sitt värv, våra skyddslingar då de stod på tröskeln till friheten. Det var en sorgedag för detachementet.

    Arnoldsson och Paul de Blonay begav sig omedelbart till olycksplatsen för att ge första hjälpen och transportera de skadade till sjukhus i Schwerin. De överlevande kvinnorna, som visat stor behärskning under attacken, satt tysta i skogen och reflekterade över händelsen som så tragiskt berövat deras kamrater livet precis vid frihetens rand....

    Så snart jag fått vetskap om det som skett, for jag tillsammans med Paul de Blonay till olycksplatsen, där vi gav de sårade den första hjälpen och transporterade dem till sjukhus i Schwerin. Kvinnorna hade under anfallet visat stor behärskning och sinnesnärvaro. Nu satt de tysta i skogen, begrundade det öde som berövat deras kamrater livet just då det blivit dem givet tillbaka. 

    Då resterna av kolonnen dagen därpå var på väg från Lübeck till Padborg blev de återigen beskjutna vid Plön och hade förluster i dödade och sårade. Danska ambulanser hämtade sedan, så snart det var möjligt, de sårade från Wismar, Schwerin och Plön för fortsatt vård på sjukhus i Danmark. Några av de svårt skadade avled. Sammanlagt kostade denna transport från Ravensbrück till Padborg 25 människoliv.

Sammanlagt kostade denna transport från Ravensbrück till Padborg 25 människoliv.

 

*Neuengamme var ett nazistiskt koncentrationsläger, beläget utanför Hamburg i Tyskland.

När ett "Lost train" eller ett ”spöktåg” med kvinnor från koncentrationslägret Ravensbruck ankom till Padborg.

Lost train eller ett ”spöktåg” med kvinnor från Ravensbrück startade sin resa från koncentrationslägret den 25 april 1945. "Det anlände till Lübeck natten till 29 april 1945, klockan ett på natten rullar ett tåg in på Lübecks station, luftlarm sirenen tjuter. Det har väntat i tre dagar på ett sidospår utanför Lübeck. Med oro öppnar medhjälparna de förseglade tågvagnarna. Det är tåget från Ravensbrück".

Lost train eller ett ”spöktåg” med kvinnor från Ravensbruck startade sin resa från koncentrationslägret den 25 april 1945. Det anlände till Lübeck natten till 29 april 1945.

Lost train eller ett ”spöktåg” med kvinnor från Ravensbruck startade sin resa från koncentrationslägret den 25 april 1945. Det anlände till Lübeck natten till 29 april 1945.

Lost train eller ett ”spöktåg” med kvinnor från Ravensbrück startade sin resa från koncentrationslägret den 25 april 1945. Det anlände till Lübeck natten till 29 april. Det var typiskt "Lost train" där man försökte först åka, söderöver, mot Theresienstadt men på grund av de pågående krigshandlingarna så åkte tågen runt och kom ofta till nästan samma plats där de startade efter flera timmars/dagars resa, därav namnet. 

Ett sådant öde hade nog tåget från Ravensbrück. Det tog för den hela 5 dagar att koma till Lübeck. En direkt resa, 250 km borde inte ta mer än 5 timmar. Från Lübeck åkte tåget med 53 boskapsvagnar vidare norröver, till Padborg, en gränsstation mellan Tyskland och Dannmark. Det ankom dit den 30 april. Bilden är från Padborg station. Flera av fångarna bär fångdräkter och en del kläder markerade med kors på ryggen. I de danska sjuksköterskors dagbok står följande:

 

Måndagen den 30 april

Klockan 14 åker de flesta av karantän stationens personal till Banegården för att ta tåget som kommer först kl. 5. - I Väntrummet har D.K.B.’s från Sønderborg tillagats med Bröd och Måltid till de tidigare koncentrationslägerfångarna. – Tåget består av 53 boskapsvagnar med ca. 4 300 kvinnor, som nu inkvarteras i karantän stationerna i Krusaa och Padborg samt i 2 tåg vid Banegården.

 

Svenska Röda korset brukar räkna de 4 000 som kom med det tåget såsom "Räddade av Vita bussar"! Allt för att bättra på den bittra statistiken.

Från: https://www.rodekors.dk/de-hvide-busser/den-sidste-bus

Översatt från : https://www.rodekors.dk/de-hvide-busser/den-sidste-bus

29 april 1945, klockan ett på natten rullar ett tåg in på Lübecks station, luftlarm sirenen tjuter. Det har väntat i tre dagar på ett sidospår utanför Lübeck. Med oro öppnar medhjälparna de förseglade tågvagnarna. Det är tåget från Ravensbrück. Den unge danske läkaren Per Lous är där för att välkomna tåget. ”Det fanns totalt 4 000 kvinnor i 56 stängda boskapsvagnar. I de flesta vagnarna fanns det lite smutsig halm på golvet. Stanken var fruktansvärd. Tillsammans med en kvinnlig polsk läkare som var med mig gick jag igenom de sista 5-6 vagnarna, där de mest utmattade och sjuka fångarna placerades. I var och en av dessa vagnar fanns 30-40 kvinnor ... alla var sjuka och allvarligt skadade. Hur sjuka de var förstås kanske bäst när det förklaras att den polska läkaren och jag var tvungna att gå från kvinna till kvinna, lysa med ficklampan i deras ansikten, skaka dem och känna efter pulsen på flera innan vi kunde avgöra om de fortfarande levde.” Tre hade dött, och tio fick läggas in på sjukhus i Lübeck, men de återstående 3 987 var vid gott mod och kastade sig in i måltiden i den svenska kyrkan med stor aptit. Senare fortsatte de med tåget till Danmark och karantänstationen i Padborg. 

80 år av propaganda bekräftas av Sveriges museum om Förintelsen och Svenska Röda Korset - Netto "transporter av "Icke Skandinaver mha Vita Bussar" - totalt 302 personer.

Tystnaden råder runt Vit buss transporter av nazister. Jag har skrivit om det tidigare efter att ha studerat Inresekorten till Sverige som finns i Riksarkivet. Folke Schimanski som själv kom med en sådan transport skrev om det ett flertal gånger. Nu hade Christoph Andersson i Sydsvenskan (2025) skrivit om Vita bussarnas roll som nazismens livlina.

Katty Hauptman, museichef vid Sveriges Museum om Förintelsen skriver att det känns bra att göra ett stycke svensk nutidshistoria tillgänglig för fler. Men så många gånger förr är historien ofullständig och därför bidrar till att vidare sprida, tillsammans med Svenska Röda korsets oriktigheter.

Sveriges museum om Förintelsen skriver: Vita bussarna-aktionen är en av Svenska Röda Korsets största, mest kända och omfattande insatser. Det visar på principfast och humanitär handlingskraft, något som genomsyrat vårt arbetssätt under 160 år.

Om man läser de två första meningar så blir man rätt så förvånad. Första meningen är nog helt rätt då svensk propaganda har gjort aktionen till den mest kända men den andra meningen om "principfast och humanitär handlingskraft" är en riktig lögn. Det har flera påpekat. Just att Svenska Röda Korsets har under aktionen Vita bussar gått ifrån det som står i organisationens stadgar är allmänt känt.

Det har påpekats av flera och ifrågasatts. Dels hela aktionen, dels att Röda korsets har, så gravt gått ifrån sina berömda principer. Det handlar inte bara om en rensning av koncentrationslägret i Neuengamme från de svårast sjuka "icke skandinaviska" fångar vilka SS med hjälp av Svenska Röda korset transporterar bort. På så sätt blir Neuengamme en plats för uppsamlingen av de "skandinaver" som sedan skulle transporteras vidare till Sverige.

En annan moralisk skugga över hela den Vita buss aktionen som man från Sveriges museum om Förintelsen vill kalla för en räddningsaktion med mycket vaga förklaringar är varför man bröt mot Röda korset egna stadgar att ta hand om de mest sjuka och behövande först.

Annars det råder en enorma deflation som siffrorna antalet transporterade med Vita bussar "räddningsinsatser" råkat ut för. En säker siffra tycks vara 7 895. Det handlar om antal ur läger transporterade. I siffran 7 895 ingår de 423 judar transporterade från Theresienstadt.

Expeditionen till Theresienstadt är annars rätt så problematisk. De Vita bussarna skulle i SS regi ta med sig från Neuengamme 450 franska, polska m.fl. krigsfångar till Theresienstadt. Flera av de franska fångarna var i dåligt skick och dog under resan. Nettot hämtade och inlämnade fångar i Theresienstadt är minus 27 (-27). Nettot, uppstod då danska medborgare, i det här fallet de judiska fångarna bytes ut mot Neuengamme lägrets krigsfångar.

Det högsta siffran om det totala antalet transporterade jag har själv hört och sett var 60 000. När det gäller judar har man under de senaste 80 åren inte velat undersöka saken. I Yad Vashem i Israel uppger man "tusental judar" räddades. Siffran för de övriga judar, de som kom från Ravensbrück med de allra sista Vita bus transporterna den 28 april 1945 har inte heller uppgets. Som orsak till detta anges att de transporterade fångarna inte registrerades efter trostillhörighet. Det finns dock kompletta namnlistor och man borde kunna skilja mellan de icke judiska och judiska transporterade med hjälp av för- och efternamn. Jag tror att det handlar totalt om ett par hundra personer. Här vill gärna Svenska Röda korset till de 7 895 lägga till ytterligare 4 000 kvinnor från Ravensbrück som kom med ”spöktåget” till Padborg i Danmark den 30 april 1945.

Förutom deflationen när det gäller det totala antalet transporterade så det speciella är att man har gjort Vita buss aktionen till en "Rädda judar ur koncentrationsläger aktion".

Tystnaden råder runt Vita buss transporter av nazister. Jag har skrivit om efter att ha studerat Inresekorten till Sverige som finns i Riksarkivet. Folke Schimanski som själv kom med en sådan transport skrev om det ett flertal gånger. Nu hade Christoph Andersson i Sydsvenskan skrivit om Vita bussarnas roll som nazismens livlina. Titeln på en av hans artiklar är "Så fick nazister lift med Vita bussarna". Han skriver:
Få känner till att även svensk-tyska nazister fick åka med Röda Korsets bussar. Bland dem fanns svenskar som dyrkade Hitler och som senare startade högerextrema rörelser i Sverige.

Okunskap sprids vidare. Portalen EHRI skriver om Vita bussar: "I slutet av kriget organiserade Röda Korset transporter av 15 500 koncentrationslägerfångar till Sverige, aktion - Vita bussar. De flesta av de överlevande kom från Norge och Danmark. Ungefär 4 000 av dem var judar".
EHRI står för European Holocaust Research Infrastructure, vilket är ett europeiskt forskningsinitiativ som syftar till att samla och göra tillgänglig information om Holocaust.

Okunskap sprids vidare. Portalen EHRI skriver om Vita bussar: "I slutet av kriget organiserade Röda Korset transporter av 15 500 koncentrationslägerfångar till Sverige, aktion - Vita bussar. De flesta av de överlevande kom från Norge och Danmark. Ungefär 4 000 av dem var judar".

Stay Put  co Förluster

Wikipedia använder i sina beskrivningar av olika slag eller aktioner ordet Förluster. Det handlar inte enbart om antalet förstörda tanks eller flygpland men även förluser i manskapet. Förluster i manskapet brukar innefatta antalet stupade, sårade och saknade under aktionen, slaget.

Om man skulle använda de kriterier när det handlar om aktionen Vita bussar så är siffran"flera tusen".

Alla är överens att Vita bussarna var ett djärvt och farligt aktion som genomfördes strax innan krigslutet då Berlin var redan i månader omringad och en liten korridör fanns melland norra Tyskland, gränsen till Dannmark och de av Nazityskland annekterade områderna i söder där koncentrationsläger utanför Prag, utanför Theresienstadt fanns. Det var kaotisk tid där man försökte de Allierade genom att intensivera attacker riktade mot  transportmedel, konstanta flygaktioner mot vägar och järnvägar snabbt försökte uppnå Nazityskland kapitulation.

"Vita Bussar - Förluster"

Förluster i manskap, förare och fd. fångar                             30-40

SS-transport I till läger för att ge plats åt Skandinaver     2 000

SS-transport II till läger i Theresienstadt                             423

Totalt     Förluster                                                           2 453 (+)

"Vita Bussar - Räddade Skandinaver"

Transporter av Skandinaver från konc. läger                    7 795

"Vita Bussar - Räddade Icke Skandinaver"*                                * RK uppger gärna en siffra på 6-7 500

Transporter av icke-skandinaver                                       2 755        som felaktigt inkluderar "Spöktåget"* till                                                                                                                                                 Padborg.          

Totalt     Transporterade (Räddade)                            10 550

                                                                                                        

"Vita Bussar - Räddade Tysk-svenskar"**                  1 500 (+)   ** Jag tror på en siffra, på det dubbla.

Transporterade Icke Scandinaver minus Förluster        

av Icke Scandinaver                                                            302   

Således är det klart att Vita bussar transporterade till Sverige drygt 12 000 personer.  Exakt 8 097 om man räknar bort "Förluster". Till det tillkommer "Tysk-svenskar (ink. tyskar) på 1 500-3 000. Av de av Röda korsets i bussar transporterade, utgjorde judar drygt 500 personer. Tyskar och Tysk-svenskar var betydligt fler 1 500-3 000. Bl.a. därför kan inte aktionen av Sv. Röda korset ledd av Folke Bernadotte under krigets allra sista dagar betraktas och populariseras fortsättningsvis såsom Räddning av judar ur koncentrationslägren. Naturligtvis bör man med tanke på alla "förluster" tänka på det alternativ "Stay Put" som har framförts. Ett annat alternativ vore en aktiv svensk hjälp med hjälppaket till koncentrationslägren som var kvar under den tyska regimen eller till de befriade lägren såsom Bergen-Belsen den 15 april 1945 där under de två första månaderna efter befrielsen avled 14 000 före detta fångar i sviterna av sjukdom och undernäring. De flesta fångarna där var judar.

Således är det klart att Vita bussar transporterade till Sverige drygt 12 000 personer. Exakt 8 097 om man räknar bort "Förluster". Till det tillkommer "Tysk-svenskar (ink. tyskar) på 1 500-3 000. Av de av Röda korsets i bussar transporterade, utgjorde judar drygt 500 personer. Tyskar och Tysk-svenskar var betydligt fler 1 500-3 000. Bl.a. därför kan inte aktionen av Sv. Röda korset ledd av Folke Bernadotte under krigets allra sista dagar betraktas och populariseras fortsättningsvis såsom Räddning av judar ur koncentrationslägren. Naturligtvis bör man med tanke på alla "förluster" tänka på det alternativ "Stay Put" som har framförts. Ett annat alternativ vore en aktiv svensk hjälp med hjälppaket till koncentrationslägren som var kvar under den tyska regimen eller till de befriade lägren såsom Bergen-Belsen den 15 april 1945 där under de två första månaderna efter befrielsen avled 14 000 före detta fångar i sviterna av sjukdom och undernäring. De flesta fångarna där var judar.

Krigssituationen var helt klar för både tyskar och de Allierade redan i slutet av mars och i början av april. Tredje rikets undergång var redan ett faktum. Kriget kunde sluta vilken dag som helst.

Den 12 januari 1945 inledde den röda armén "Operationen Weichsel-Oder" över hela östfronten med 2,2 miljoner soldater och 35 000 artilleripjäser mot ca 450 000 soldater och 5 000 pjäser på den tyska sidan. I januari 1945 nådde Röda armén Tysklands östgräns, och på vägen mot Berlin krossades allt tyskt motstånd besinningslöst.

Slutstriden om den sedan veckor omringade Berlin inleddes 16 april 1945. Den 21 april genomförde de allierade sin sista bombräd mot Berlin, nästan samtidigt började den Röda armén att beskjuta staden via sitt artilleri. Den 30 april 1945 Adolf Hitler insåg att Tredje riket skulle gå under beslutade han sig för att ta sitt liv. Förhandlingarna om kapitulation fortsatte därefter i Flensburg nära den danska gränsen där en ny tysk regering bildades.

Det är just under den speciella tiden, i väntan på en tysk kapitulation som Bernadotte  beskriver alla sina framgångsrika överläggningar med Heinrich Himmler. Bl.a. hur han under en bombraid mot Lübeck den 22 april 1945 lyckades utverka ytterligare löften om frigivningar av koncentrationslägerfångar - ta alla sa den resignerade Himmler innan han gick till sin bil och körde av vägen hundratals meter från den Svenska legationen.

Ingrid Lomfors skriver kritiskt om Vita bussar transporter. Samtidigt så är det en falsk Vit buss som finns på omslaget av hennes bok "Blind Fläck". Denna buss har aldrig varit i Tyskland och tillhör Malmö busstrafik och körs av deras förara. Registreringsskylten bekräftar det.

Tidigare så ifrågasatte Ingrid Lomfors både hjältebilden av Folke Bernadotte, hela de Vita bussarnas aktion och även dokumentation av det. Det anmärkningsvärda är t.ex. att trots hennes klara kritik bl.a. av fotomateriallet av Gullers så använder sig myndightenen Levande Historia som skall "Främja demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter, med utgångspunkt i Förintelsen" just av de bilderna.

Citat ur Blind fläck: Minne och glömska kring Svenska Röda korsets hjälpinsats i Nazityskland 1945 av Ingrid Lomfors.
Förord: Arne Ruth
Atlantis, 2005.

Glömskans decennier

Det skulle dröja flera decennier innan händelsen med de

ofrivilligt förflyttade fångarna drogs fram i ljuset. Under

tiden hade en ny generation svenskar bibringats uppfatt-

ningen att det inte fanns några moraliska problem förknip-

pade med hjälpinsatsen. 

Fotografter

Vid den här tiden far de flesta svenskar kunskap om hjälp-

expeditionen från radio, tidningsreferat, fotografier i pres-

sen och journalfilmer - inte från böcker. Inget ljud- eller

bildmaterial som jag har hittat frän denna tid avslöjar Svens-

ka Röda korsets inblandning i SS-transporter av fångar.

Fotografen K. W. Gullers bildserie om de Vita bussarnas

segerrika âterkomst i maj 1945 bidrar i hög grad till att

gestalta människors uppfattning om Sverige humanitära

insatser för de drabbade i Nazityskland. Bilderna inger en

känsla av trovärdighet, och ofta ocksà en föreställning om

erhallen sakkunskap, även om enstaka fotografier aldrig kan

äterge ett historiskt sammanhang. Men betraktarens minne

byggs upp av det som ögat ser. Och i Gullers bilder visas

leende befriade kvinnliga fångar framför vitmålade bussar,

dekorerade med svenska flaggan och Röda korsets emblem.

Tillsammans bildar dessa bildminnen en enhet som för

lång tid skall förknippas med svensk humanitär godhet. "IS

För många människor är dock journalfilmer frän andra

världskriget det medium som allra mest har format deras

uppfattning om det forflutna. Sommaren 1945 visas första

gängen bilder pà utmärglade fangar i koncentrationslägren,

bland annat i Buchenwald och Bergen-Belsen. Det är av-

slöjande och pà samma gång chockerande bilder för den

svenska biopubliken.

* I Spöktågen (2 stycken) som anlände till den danska gränsstationen i Padborg var judar (kvinnor) en majoritet.